Anna Maria Månsdotter och Johannes Persson i Kårtorp, Tjällmo

Min mormor Selmas mormor Anna Lottas ’Charlottas’ föräldrar
Anna Maria Månsdotter och Johannes Persson  

Förfäder i Östergötland

Följande är baserad på min egen forskning i kyrkoböckerna.

----------------------

Min mormor Selmas mormor Anna Lotta ’Charlotta’  Andersdotters föräldrar var
Anna Maria Månsdotter född den 2 augusti 1792 i Sliparhyttan, Tjällmo socken

och 

Johannes Persson född den 22 juni 1794 i Emmetorp, Hällestads socken.

Anna Lotta var föräldrarnas tredje barn och född den 6 mars 1825 i Hökebäcken (Bäckebo) i Hällestads socken när föräldrarna tillfälligt bodde där.

Modern Anna Marias – Majas - föräldrar var Maria Maja Ericsdotter 1768-1849  och Magnus Andersson 1761-1817. Maja var deras första barn.

Familjen bodde i Sliparhyttan i sydöstra hörnet av Tjällmo socken invid den östliga nord-syd vägen genom Tjällmo ner till Ljungs kyrka (i dag går vägen ner till Vreta Kloster och Roxen). Enligt faderns bouppteckning bedrev man främst jord- och boskapsskötsel med bla smör- och ost-tillverkning. Samt främst skogsarbete vintertid.

Anna Maria, Maja, föddes här den 2 augusti 1792 och växte upp tillsammans med sina fyra yngre systrar.  

Fadern Johannes föräldrar var Stina Samuelsdotter 1768-1841 och Per Andersson 1733-1799.

Johannes var deras första barn i det som var faderns andra gifte och moderns första. I moderns andra gifte 1800 med Anders Olofsson 1774-1849 fick Johannes tre bröder.

Familjerna bodde i en av de tre gårdarna i Emmetorp strax söder om Hällestads kyrka fram till 1811 då de flyttade till byn Boda ca 5 km sydöstut. På båda ställena bedrev man främst jordbruk med boskapsskötsel. I Boda också lite skogsbruk och järnhantering i en mindre vattendriven hammare.

Såväl gården i Emmetorp som den i Boda hade under Johannes uppväxt bergsmansrättigheter. Dvs ägarna (fadern och styvfadern) hade därigenom rättighet att bryta järnmalm och framställa tackjärn. Men denna epok i Hällestads bergsslag var i början av 1800 talet i stort slut. Järnmalmen tröt i slutet av 1700 talet och rättigheterna drogs in ca 1820. Mer om detta på internet och i följande avsnitt med de äldsta förfäderna.

Johannes flyttade hemifrån 1818 för arbete på gården Trosby i Tjällmo socken.

Anna Maria arbetade också där och i aug 1919 gifte de sig i Tjällmo kyrka.

 

Gröna kartan från ca 1970   Här under finns Häradskartan från ca 1870

De bosatte sig först i torpet Österlund under Lilla Holma i Tjällmo socken. Där föddes deras två första barn Stina Maria, 1820 och Anders Peter, 1822.

1823 flyttade familjen till Hökebäcken/Bäckebo i Hällestad socken (ett gammalt gruvområde) och 1825, strax efter det deras tredje barn Anna Lotta hade fötts, åter till Tjällmo socken och gården Kårtorp.

I Kårtorp brukade de en av de två gårdarna där. Dessa tillhörde sedan gammalt Hällestads bergslag och ägdes av Finspångs bruk.

I Kårtorp föddes barnen Ulrika Sofia, 1828 och Carolina Wilhelmina, 1832.

När sedan sonen Johannes skulle födas blev det en svår nedkomst för Anna Maria. Hon avled den 24 nov 1835, några dagar efter att hon fött Johannes, som avled några dagar tidigare, den 18.

Det är i Anna Marias bouppteckning som det framgår vad man gjorde i Kårtorp.

På deras gård i Kårtorp fanns i november 1835,

1 par oxar, 1 par hästar, 7 kor, 11 får och ett lamm, en gris (so) och två vårgrisar samt ett yngre och ett gammalt sto.

Dessutom fanns olika kärl mm, för framställning av smör och ost samt ett antal verktyg och annan utrustning för hantverkssmide tex för framställning av spik etc.

De bedrev således boskapsskötsel med kor och får som troligen helt sköttes av kvinnorna. Man producerade smör och ost under sommaren.

Under vintern övervintrade man vid denna tid enbart ett fåtal djur på grund av brist på bra foder. Dvs flertalet djur såldes som köttdjur för slakt på köparens ort.

Männen svarade för det mindre jordbruk som fanns och som gav mat till familjen och de anställda drängarna och pigorna. Och till de övervintrande djuren.

Männen arbetade på våren när det var bra vattenflöde med smide av olika järnprodukter i den mindre hammare som fanns i intilliggande å.

Under vintern innan hade man över de frusna sjöarna och vattendragen och snötäckta marken transporterat hem det torkade timret man fällt under försommaren innan och den träkol som blivit klar på hösten. Dvs den träkol som behövdes till smidet.

Under alla år fanns det på gårdarna flera drängar och flera pigor anställda. Dessa stannade vanligtvis ett eller två år innan de flyttade vidare, vilket ju var brukligt vid denna tid. Några återkom efter något år.  Såväl pigor som drängar bör ha fått bra utbildning i alla de arbetsmoment som hanns med på gårdarna under ett år.

Anm: En av drängarna på granngården var under några år 1855-59, den dräng Anders Peter Jönsson f.1835 som senare skulle komma att arbeta för min morfar Emils morfar Gustaf Pettersson i Bänorp under inte mindre än 20 år. Han utvandrade därefter, 1881, med sin familj till South Dakota och blev Diane Johnsons farfars far. Jag beskrev familjens utvandring i tidigare avsnitt från 9 feb 2013  länk.

De produkter som familjerna i Kårtorp framställde, dvs smör och ost liksom järnprodukterna, troligen olika storlekar av spik och bultar, såldes troligen till köpare med anknytning till Finspångs bruk. Därifrån köpte man troligen också det stångjärn som var råmaterialet till spiken.

Överskottet på boskapssidan – köttet - gick troligen också dit.

Även om man inte hade samma avkastning varje år bör de som bodde i Kårtorp inte haft brist på mat under något år.

Verksamheten i de båda gårdarna i Kårtorp var den samma. Jag har inte sett någon släktskap mellan de två familjerna under de år jag kollat upp invånarna i kyrkböckerna. Men Anna Marias yngre syster Maja Greta och hennes familj bodde från 1830 i granngården Sundsjö någon km norr om Kårtorp. I Sundsjö tycks man haft samma verksamhet som i Kårtorp där båda gårdarna också ägdes av Finspångs Bruk.

Vad gjorde man annars i kringliggande områden?

Vid denna tid – under första hälften av 1800 talet – var den stora verksamhet som tidigare bedrivits såväl i Hällestad socken som i västra och norra delen av Tjällmo socken – dvs järnmalmsbrytning och framställning av järn – tackjärn – ett avslutat kapitel. Järnmalmen var slut!

Nästa steg i järnhanteringen – dvs att i hammarsmedjor – stora som små –bearbeta tackjärnet till smidbart stångjärn och därefter tillverka olika järnprodukter för vardagsändamål, tex spik, bultar, gångjärn, lås, spadar, yxor, släggor, plogar osv, fortsatte med ’importerat’ järn från malmbrytningen i Bergsslagen. Detta till en bit in på 1900 talet.

Spiktillverkningen i Kårtorp var således en återstående gammal verksamhet. Troligen en bra inkomstkälla vid sidan av boskapsskötseln.

Järnmalmsbrytningen ersattes med intensivare skogsbruk. Man fällde timmer och förädlade den i sågverk. Där produkterna sedan fraktades ned till Motala ström /Göta Kanal för vidare transport på vattenlederna. Göta Kanal öppnades exv 1832.

Och åkerbruket blev mer omfattande genom att man utnyttjade även lite sämre marker. Och att det blev mer boskapsskötsel.

När Anna Maria avled 1835 var deras fem barn  15, 13, 10, 7 resp. 3 år gamla. Fyra av dem var hemma medan äldsta dottern Stina Maja från åtta års ålder, från 1828, bodde hos moderns syster Stina i Klofstena. Troligen var hon där som hjälp åt en blind släkting.

Johannes gifte därför året efter om sig med Maria Christina Nilsdotter som var född 1812 i gården Rådsla, Vreta Klosters socken. En gård som ligger en bit söder om Kårtorp.

I detta äktenskap föddes fem barn men de tre yngsta av dessa avled alla några månader efter de föddes.

Johannes brukade sin gård i Kårtorp fram till 1842 då hans äldsta dotter Stina Maria med sin make Per Henric Andersson f.1819 tar över. Dvs Stina Maja som bott borta sedan åtta års ålder flyttar hem.

Johannes som då var 48 år gammal bodde kvar på gården med sin hustru Maja Christina och arbetar vidare på gården.

I mars 1859, 17 år senare, lämnar dottern Stina Maria med sin familj Kårtorp och bosätter sig på Dråsa Mellangård, som familjen övertar halva ägandet av.

Fadern Johannes och hans hustru Maria Christina följer 1863 efter dit och bosätter sig i backstugan Högsätter som tillhör Mellangården.

Johannes avlider i Högsätter den 28 januari 1875, 80 år gammal.

Hustrun Maria Christina bor kvar i Högsätter till sin död den 22 april 1895. Hon är då 82 år gammal.

Båda begravs på Tjällmo kyrkogård.

Häradskarta -  Nordöstra delen av Tjällmo socken med Risa och Dråsa i norr och Kårtorp i nederkanten strax väster om Rösjön    -   fortsättning på kartan finns nedan.

Om vägarna:

Följer man boplatserna ser man att alla dessa ligger (låg) i östra Tjällmo socken och längs med den östra nord-sydliga vägen från Dråsa i norr till Ljungs kyrka i söder. Den nuvarande vägen går rakare söderut till Vreta Kloster och Roxen. Det är först en bra bit in på 1900 talet som denna nya dragning blir klar, dvs när bilarna började komma.

Följde man tidigare vägen från Vreta Kloster norrut kom man till Hällestads  kyrka. Och dit kommer man också i dag om man väljer den gamla skogsvägen förbi alla järngruvorna. Mer om de gamla transportvägarna i följande avsnitt om äldre förfäder.

Häradskarta -  Sydöstra delen av Tjällmo socken med Kårtorp i överkanten och byn  Presttomta i Ljungs socken nederst  -   fortsättning från kartan ovan.

Barnen

Anna Marias barn  -  4 döttrar och 2 söner

Stina Maria  föddes 29 januari 1820 i torpet Österlund, Lilla Holma i Tjällmo socken.

Från det Stina Maja var åtta år fick hon bo hos moderns syster Stina i Klofstena. Hon bor där fram till dess hon gifter sig 1842 med Per Henric Andersson f.1819 i Västra Ny.

De bosätter sig i Kårtorp och tar över driften efter hennes far och styvmor.

Stina Maja föder sju barn i Kårtorp, 2 söner och 5 döttrar.

1859 flyttar familjen till Dråsa Mellangård och tar över ägandet till hälften av gården.

1873 tog Stina och Per hand om två små tvillingdöttrar till Stinas yngre syster Carolina, 4 år gamla. Dessa miste båda sina föräldrar 1872 resp 1873.

Dessa systerdöttrar bodde kvar i Dråsa fram till de 1888 resp 1889 utvandrade till Nord Amerika.

Stina och Per Henrik driver jordbruket vidare men slutar 1888 då yngsta dottern Alma Lovisa med maken Adolf Andersson – son till modern Stinas bror Anders Peter – de var således kusiner -  tog över. Dessa driver jordbruket fram till 1914 då de flyttar in till Linköping.

Stina Maja avlider i juni 1902, 82 år gammal och

Per Henrik i maj 1905, 85 år.

Båda avlider i Dråsa Mellangård och är begravda på Tjällmo kyrkogård.

Två av deras barn Anders Peter och Henrika Christina utvandrade till USA. Henrika med familj bodde i Webster Co, Iowa.

Anders Peter född 10 maj 1822 i torpet Österlund, Lilla Holma i Tjällmo socken.

Anders växte upp hemma och arbetade sedan på några gårdar.

Anders gifte sig 1849 med Brita Katarina Andersdotter f.1827 från Västra Ny socken. Brita var syster till Per Henric som var gift med Anders syster Stina Maja enligt ovan.

De bosatte sig i byn Prästtomta i Ljungs socken och i äktenskapet föds åtta barn, fem söner och tre döttrar.

Anders var under några år nämndeman i Ljung och bör då ha träffat såväl Selmas morfar Ulrik som Emils morfar Gustaf Pettersson i Bänorp.

De flyttade 1871 till Djurshytte bruk i Hällestad socken under några år innan de 1874 bosatte sig i Karsvik i Hällestad socken någon mil norrut.

Förutom jordbruk sysslade Anders under senare år med skomakeri.

Anders Peter avled i juni 1875, 53 år gammal.  Brita Cajsa bodde kvar i Karsvik med några av sina barn som skötte jordbruket.

Deras dotter Augusta gifte sig 1884 med Carl Magnus Johansson från Hällestad och de tog över gården i Karsvik.

Dottern Augusta avled 1905 varvid maken Carl Magnus året efter utvandrade till Nord Amerika med deras tre barn - 22, 13 resp 8 år gamla. Han själv var 52 år.

Modern Brita Cajsa bodde kvar i Karlsvik till sin död 1916. Hon var då 89 år gammal.

En av döttrarna och en son med sina familjer bodde då i närheten.

Två av Brita Cajsas söner hade flera år tidigare, 1869 resp. 1883 utvandrat till Nord Amerika.

Anna Lotta – Charlotta - född 6 mars 1825 i Hökebäcken, Hällestads socken

Hon gifter sig 1852 med Daniel Ulrik Andersson f.1829 i Hjerpetorpet, Tjällmo socken.

Anna Lotta födde fem barn, tre döttrar och två söner, där dock två döttrar avled i unga år. 

Den äldsta dottern var Augusta Ulrika f.1853 som senare blev mor till min mormor Selma.

De två sönerna Anders och Adolf kom som 24 åringar att utvandra från Ljungs socken till en järnvägsstation i Webster Co i Iowa. Det är dock oklart var de kom att bosätta sig.

Familjen bodde i Ljungs socken strax norr om byn Bänorp och mot slutet på bla gården Fredriksberg.

Anna Lotta – Charlotta - avled i mars 1903 i Fredriksberg, Bänorp och

Daniel Ulrik i okt 1916 på ålderdomshemmet Ekhult.

Båda begravdes på Ljungs kyrkogård.

I tidigare avsnitt från mars 2012 länk har jag beskrivit familjens historia.

Ulrika Sofia  ’Ulla’  född 22 juni 1828 i Kårtorp, Tjällmo socken

Hon gifte sig 1848 med muraren Carl Fredrik Jansson f.1822 i Tjällmo.

De bodde på flera ställen i Tjällmo och i Kristbergs socken. Det föddes nio barn i äktenskapet, en dotter och åtta söner.

Barnen gifte sig och bildade familjer med många barn.

Dottern och en son utvandrade till Nord Amerika. Sonen bosatte sig i Iowa. Även flera av deras barnbarn utvandrade.

Ulrika Sofia avled 1903 i Klofstena, Tjällmo, 75 år gammal.

Carl Fredrik avled 1905, 83 år.  Båda är begravda på Tjällmo kyrkogård.

Carolina Wilhelmina  född 20 november 1832 i Kårtorp

1865 gift hon sig med Frans Nilsson f.1839 i Tjällmo. De bosätter sig på gården Trosby där Carolina föder två döttrar – tvillingar – i juni 1868.

Carolina och Frans avled tidigt 1872 resp 1873. De är då 39 resp 34 år gamla.

De två tvillingdöttrar som de lämnade efter sig togs hand om av Carolinas äldsta syster Stina Maria i Dråsa. Döttrarna bor kvar hos den familjen tills de blir myndiga och de 1888 resp. 1889 utvandrar till Nord Amerika.

Johannes  född 14 nov 1835 men avled redan den 18 november.

  Hans mor Maja avled några dagarna efter, den 24 november.

 2a giftet

Maria Christina Nilsdotters barn – 2 döttrar och 3 söner

Johanna Maria  född 7 oktober 1837 i Kårtorp

Hon växer upp på Kårtorp innan hon tar anställning på bla gårdar i Hällestad socken.

Jojanna gifte sig 1863 i Hällestad med Joel Andersson Widén f.1843.

De bosätter sig på gården Vesterbyholm där hans far var rättare.

1873 flyttar de till Sonstorps bruksgård där Joel får arbete som rättare, dvs han var ansvarig för jordbruket.

Johanna födde i Vesterbyholm tre söner och i Sonstorp en dotter och en son.

Johanna Maria avled redan 1886 i Sonstorp, 49 år gammal.

Joel gifte 1887 om sig med Hilda Jacobsdotter f.1848.

Hilda avled 1913 och Joel 1920. 65 resp 77 år gamla.

Per Axel  född 7 januari 1839 i Kårtorp

Per Axel växte upp hemma och som 21 åring gifte han sig 1860 med Anna Sofia Andersdotter f.1841 i Tjällmo.

Anna Sofia födde under 28 år tio barn, sex döttrar och fyra söner, där dock fem av dem dog unga.

Fadern hade arbete på flera ställen så familjen flyttade runt på flera gårdar inom Tjällmo socken.

En av deras söner utvandrade 1888 till Nord Amerika.

Anna Sofia avled 1908, 68 år gammal.

Per Axel avled 1910, 71 år. 
Båda i Tjällmo strax sydväst om Labbetorp och blev begravda på Tjällmo kyrkogård.

Tvillingarna

Johannes  född 24 februari 1846 i Kårtorp men avled den 11 mars.

och

Beata Lovisa  född 24 februari i Kårtorp men avled den 8 mars.

Johan  född 10 maj 1850 i Kårtorp men avled den 7 juli.

--------------------

 Lite om skolutbildning

Om familjens barn fick någon skolundervisning är oklart men socknens första skola vid kyrkan hade lärarfamilj registrerad från 1824. Allmän folkskola infördes från 1842. Och ett antal år senare finns tre skolar på olika håll. Bla en vid stora landsvägen strax intill Labbetorp.

Privat utbildning fanns ju för de familjer som hade råd och barnen visade intresse.

Barnen i Johannes och Anna Majas familj fick troligen någon utbildning i läsning, skrivning och kristendomskunskap och så att de som var intresserade fick lite kunskap.

När barnbarnen senare växte upp fick dessa med säkerhet lite skolutbildning även om det troligtvis inte var många timmar i veckan.

Lite extra: När man släktforskare och söker på internet hittar man ibland uppgifter som kan vara av intresse. Denna gång träffade jag på lärarinnan Sophia Nilsson som var född 1840 och uppväxt i Bohyttan, några km söder om Kårtorp. Hennes far var bergsman och under några år också riksdagsman. Sophia fick på 1850-talet lärarinneutbildning och kom att tidigt intressera sig för och få arbeta med förbättringar i skolans utbildningssätt /pedagogik  bla med införande av rittavlor och planscher. Hon anses bla var den som var initiativtagare till att införa obligatorisk köksutbilnng och hälsolära på skolschemat för flickor. (se Wikipedia)

Någon kontakt med medlemmar bland min förfäder lär hon inte haft.

 

Om barnbarnen:   Johannes barn födde 46 barnbarn, från första giftet 31 och 15 från andra giftet. Av barnbarnen utvandrade 11 till till Nord Amerika. Samt ytterligare några i generationen efter.

Via andra släktforskares uppgifter har jag via amerikanska register, bla förteckningar med gravplatser med foto, funnit att flera familjer bosatte sig i Webster County i Iowa. Detta är ett County strax sydost om Buena Vista Co där många av utvandrarna från Ljung socken kom att bosätta sig – dvs de utvandrare jag tidigare har skrivit om  länk . 

Kanske hade utvandrarna från de två platserna köpt biljetter av samma reseagenter? Det är ungefär samma avstånd mellan platserna i Ljung och Tjällmo som mellan platserna i Iowa!

Nära släktingar

Modern Anna Marias syster Maja Greta bodde i granngården Sundsjö åren 1830-1857 och där bodde också deras mor Maja sina sista år innan hon avled 1849. Modern var född och växte upp i Sliparhyttan på Bohyttans ägor strax söder om Kårtorp. Andra syskon bodde också i östra delen av Tjällmo socken. Det var således oftast nära till nära släktingar.

-------------------------

Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger

Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger

Uppgifter om Anna Maria, Johannes och barnen finns också i min databas på Rootsweb under efternamn Månsdotter resp Persson.

Ritade släktträd där Anna Maria  och Johannes visas med sina förfäder finns i mitt arkiv för Östergötland, länk till höger eller via denna länk.
Johannes och Anna Maria har där nummer 190 resp. 191, till höger på sidan 1:2.

Boel Månsdotter och Lasse Bengtssons förfäder

Förfäder i Skåne – en sammanfattning av förfäder före 1800.

Min farfar Teodors farfar Pers föräldrar

Boel Månsdotter (1773-1807) och Lasse Bengtsson (1756-1815) bodde i Övraby by och socken.

I föregående familjeavsnitt skrev jag om denna familj.

Här skall jag redovisa vilka deras föräldrar var och deras förfäder så långt tillbaks jag funnit dem under min släktforskning. I kyrkböckerna och i olika arkiv.

I mitt ritade släktträd visas de aktuella förfäderna.

Länk  Släktträd Skåne Del 1

Börja på sidan 3 med (160) Lasse Bengtsson och (161) Boel Månsdotter.

Anm: ”Släktträd Skåne Del 1” finns också i  Mitt arkiv för Skåne – länk till höger.

Detaljerna för respektive familj återfinns i min släktdatabas på Rootsweb.
Lasses och Boels familj finns här

Länk Släktdatabasen

På kartan visas var förfäderna föddes, dvs var deras föräldrar då bodde.

Mödrar och döttrar visas i Rött och Fäder och söner i Blått.

Observera att om en familj flyttade mellan olika boställen visas inte detta. Detta framgår av uppgifterna i släktdatabasen.

Teodors farfar Per Larssons förfäder. Karta ca 1865.

Förfäderna på Pers mor Boel Månsdotters sida har jag hittat i Övraby by. Och ända tillbaks till dansk tid, dvs före 1658 då Skåne blev svenskt.

I ett lantmäteridokument från 1759 beskrivs byn så här

Dokumentet beskriver vidare hur dåvarande ägare av byns mark kommit överens om en omfördelning så att odlingsdelarna samlades i ett mindre antal odlingsytor enligt de regler som riksdagen lagt fast i det som kallades Storskifte. Tidigare var byn på sedvanligt sätt uppdelad i stor mängd avlånga odlingstegar som krävde att bönderna i byn måste bedriva sin odling i nära samverkan med varandra.

Markägarna var alla sk utsocknes. Flertalet var ägare till några av de närliggande storgodsen exv Bollerup, Örup och Högestad. Två andra var, borgmästaren Carl Gustaf Boberg i Ystad, samt militären via Södra Skånska Kavalleriregementet.

Troligen var det borgmästaren C G Boberg som tagit initiativ till skiftet. Han satt som borgmästare i Riksdagen och hade hos kungen begärt att få bygga upp ett sk säteri i Övraby. Detta beviljades och detta blev 1761 starten för Övrabyborg. C G Boberg blev samtidigt adlad till von Palmcrona men blev aldrig officiellt upptagen på riddarhuset.

Antalet gårdar i Övraby, före som efter skiftet, var drygt 25. Åtta av dem var sk rusthåll vars bönder/ägare hade åtagit sig att förse Kavalleriregementet med ett antal hästar, ryttare och fotsoldater. Övriga gårdar i byn var utarrenderade till bönder som bedrivit jordbruket på uppdrag av markägarna.

Genom storskiftet bildades ett större jordbruk – säteriet – genom sammanslagning av några av de tidigare enskilda gårdarna. Det tycks också som C G Boberg köpte ytterligare några gårdar men dessa fick inledningsvis behålla sina tidigare arrendatorer.

Boberg sålde efter några år säteriet till en annan ägarfamilj och bosatte sig ’hemma’, strax utanför Sigtuna vid Mälaren.  Han avled där 1771.

Övraby ligger i dag på samma plats som under tre senaste århundradena och har haft samma utsträckning.

Övraby by från 1760. Det som på denna karta visas som en öppen 'gata' var i verkligheten uppdelad med stenmurar inom vilka man höll sin boskap när denna inte var ute på bete eller i arbete. En smal bäck fanns också här. Jfr kartan i föregående avsnitt.

Boels förfäder var arrendatorer på olika gårdsnummer. Boels föräldrar var de första som genom storskiftet fick mer sammanhållen odlingsmark som de själva kunde bestämma över. Men de var säkerligen beroende av vad arrendet krävde för arbete på ägarens egen gård – som i detta fall var Bollerup.

Som framgår av släktträdet, sid 3, finns på Boels sida koppling till min farmor Annas släktträd. Tillbaks på slutet av 1600-talet!

I ett grannhus i Övraby bodde samtidigt med Boels föräldrar en familj som blev förfäder till farmor Anna. Det var hennes farfars morfars föräldrar - nummer 676 Nils och 677 Gertrud på sid 7.

Förfäderna  på Pers far Lasse Bengtssons sida har jag hittat i Benestad  och Tryde socknar.

Lasse föddes själv i Benestads by liksom hans mor Hanna.

Fadern Bengt och hans föräldrar och morföräldrar levde i byn Stenby som låg/ligger längst norr ut i socknen ovanför och i sluttningen ner till Fyledalen med Fyleåns/Nybroåns flöde.

Bengts farfar kom från Tryde socken strax norr därom.

De äldsta släktleden levde på dansk tid.

Benestad by.  Karta från ca 1800.

 

Stenby by i norra Benestads socken ca 1800.

Förfäderna var vad det verkar alla arrendatorer. Gårdarna i Stenby äges i många falla av Högestads säteri medan de i Benestads by oftast ägdes av Örups säteri.

I Stenby levde också vid samma tid förfäder på farmor Annas sida, se släktträdet sid 13.

Mitt Y-DNA  Varifrån

Den äldsta mannen jag funnit på Teodors sida, hans farfars farfars farfar var Bengt Lasson (Lassesson) som levde i Tryde socken.

Det är således den äldste person som jag funnit som bör ha burit samma Y-DNA-typ (Ivar a1) som jag testat fram för mig. Denna Y-DNA grupp finns i dag mest spridd i Skåne, Danmark och norra Tyskland enligt forskarna.

Något att läsa om äldre tider i Skåne.

Boken ”Atlas över Skåne” utgiven 1999 rekommenderas för den som vill läsa om historien längre tillbaks.

På nätet – i molnet – hittar du mer allmän information om förfädernas liv under olika århundraden.

Mer om Skåne på 1600 och 1700 talet

Läs på hemsidan  Terra Scaniae  www.ts.skane.se

eller

Länsstyrelsen Skåne

Linné gjorde sin resa i Skåne 1749. Hans bok finns här.

Länk  Linnés resa

Läs också på hemsidan med Det svenska jordbrukets historia

http://www.ksla.se/anh/amnessokning/allmant/fembandsverket/

Välj band 3 för 1700 talet.

--------------

Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger

Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger

Uppgifter om Per och hans föräldrars förfäder finns i min släktdatabas på Rootsweb.

Ritade släktträd för Ivars sondotter Anna och hennes make Teodor och med deras förfäder finns i Mitt arkiv för Skåne. Se dokumentet ”Släktträd Skåne Del 1”.  Teodor och Anna har där nummer 20 resp. 21.  De äldsta förfäderna på Pers sida finns med början på sidan 3.

-----------------------

Detta är den avslutande delen där jag skriver om mina förfäder på min pappa Gunnars sida – alla i sydligaste Skåne.

När de olika avsnitten om Skåne-förfäderna publicerades redovisas i en sammanställning som finns i länk på höger sida.

Följande sockenkarta visar var jag har hittat förfäder till min farmor och farfar Anna och Teodor Larsson och deras åtta barn.
Annas visas i rött och Teodors i blått. Storleken visar var de flesta förfäderna var födda. Det omfattar sju till tio generationer från det Skåne blev svenskt 1658 fram till ca 1860. Anna och Teodor föddes båda 1882.

Anna föddes 1882  i Övraby  och  Teodor föddes 1882 i Hannas.

Boel Månsdotter och Lasse Bengtsson i Övraby

Förfäder och släkt i Skåne.

Uppgifterna i denna beskrivning har jag funnit under min släktforskning. I kyrkböckerna och i olika arkiv.

Min farfar Teodors farfar Pers föräldrar var

Boel Månsdotter  som föddes den 25 dec 1773 i Övraby socken

och

Lasse Bengtsson  som föddes den 21 april 1756 i Benestads by och socken.

Per var deras andra barn född 11 dec 1798 i Övraby.

Modern Boels föräldrar var  

Aida Pålsdotter 1737-1809 och Måns Svensson 1740-1822.

Familjen bodde i Övraby när dottern Boel föddes men tycks tidigare bott i en annan – okänd - socken. Utöver Boel har jag bara funnit en syster Bengta f.1779.

De arrenderade en av de ca 25 gårdarna i Övraby.

Fadern Lasses föräldrar var

Hanna Jönsdotter 1720-1770 och Bengt Lasson 1718–1781.

Familjen bodde i Benestad by på gården nr 19 som arrenderades av Örups sätesgård.

Hanna födde sex barn, fyra söner och två döttrar.

Lasse var den femte i ordningen.

Övraby och Benestad strax söder om Tomelilla som i början av 1800 talet var landsbygd
Karta från ca 1865

Boel och Lasse gifte sig 1795 i Övraby. Boel var då 22 år och Per 39.

De bosatte sig på gården nr 2 i västra delen av Övraby och tog över arrendet efter hennes föräldrar som sedan bodde kvar på gården. Svärfadern var då 55 år gammal.

Av vigseluppgiften framgår att Lasse inte varit gift tidigare, dvs han hade troligen arbetat på gårdar olika byar. De sista åren före giftet troligen i Övraby.

Övraby nr 2 ägdes när de gifte sig av Bollerups säteri men köptes i början av 1800-talet upp av Övrabyborgs säteri.

Boel födde dottern Hanna 1796 och sonen Per 1798.

Övraby i slutet av 1700 talet

1900 talets Övraby på samma plats som ovan

 Dagens karta syns på Google Maps  

Övraby skiftades 1760 genom ett sk Storskifte. Dåvarande ägare slog genom detta samman sina utspridda odlingsytor runt byn till några få områden per ägare.

När Boel och Lasse gifte sig fanns ett 25 tal gårdsnummer i byn. Ett antal av dessa var sedan storskiftet hopslagna till Övrabyborgs säteri. Ca sju gårdar var sk rusthåll dvs bonden på respektive rusthåll hade åtagit sig att hålla Södra Skånsk Kavalleriregementet med ett visst antal ryttare utrustade med häst mm.

Flertalet av övriga gårdar i byn var arrendegårdar som ägdes av storgods i närheten, tex av Bollerup, Örup och Högestad.

Hustrun Boel Månsdotter avled i januari 1807, 33 år gammal. Dotteren Hanna var då 10 år och Lasse 8 år.

Lasse gifte sig några månader senare med Elna Trulsdotter f.1768 och 38 år gammal. Han själv var då 51 år.

Elna födde året efter, 1808, dottern Boel.

De bor kvar på Övraby nr 2 men uppgifter saknas från 1800 och fram till första husförhörsboken som börjar hösten 1813. Då har Lasse och Elna lämnat arrendet och bor med dottern Boel i ett hus som tillhör Övrabyborgs säteri.

Lasse Bengtsson  är hösten 1813 troligen sjuklig. Han avlider redan i januari 1815, 58 år gammal.

Sonen Per bor 1815 och 1816, 16-17 år gammal, som ’inneboende’ på gården Övraby nr 3. För att från 1818 arbeta som dräng på gården Övraby nr 20. Och då tillsammans med sin blivande hustru.

Några uppgifter om dottern Hanna samt 2a hustrun Elna Trulsdotter och dottern Boel har, efter det Lasse avled, inte kunnat finnas i kyrkböckerna. De finns dock alla nämna i bouppteckningen efter Lasse.

Barnen

I första giftet

Hanna  föddes 4 april 1796 på Övraby nr 2

Hanna växer upp hemma och tar när hon är ca 16 år arbete som piga på annan gård. Troligen inom i en närliggande socken. Uppgifter om henne efter faderns död saknas.

Per  föddes 11 december 1798 på Övraby nr 2.

Han växer upp hemma fram till åren innan fadern avlider, Per blir då fosterbarn på gården Övraby nr 3 för att 1818 bli däng på gården Övraby nr 20.

Per träffar där sin blivande första maka, Agda Ingvarsdotter f.1793. Tillsammans flyttar de 1821 till Ullstorp och arbetar på gården nr 13.

De gifter sig 1926 och bosätter sig på en arrenderad gård, Ullstorp nr 5 som ägs av kyrkan.

Agda föder fyra barn där dock de tre första avlider i unga år.

Agda avlider 1838, 45 år gammal.

Per, 41 år gammal, gifter om sig med Sissa Persdotter f.1818 och 21 år gammal.

Sissa Persdotter

Per hans son Mårten och Sissa bosätter sig på gården Ullstorp nr 6.

Där föder Sissa nio barn. Bland dem min farfar Teodors far Lasse.

Per avlider i Ullstorp i december 1858, 60 år gammal.

Några av barnen fortsätter med odlingen av delar av Ullstorp nr 6 medan andra delar säljs.

Sissa avlider i Ullstorp 1894, 76 år gammal.

Per och hans två familjer har jag tidigare skrivit om i avsnitt från november 2011.

Kalkmålning i Övraby kyrka från 1100-talet

I andra giftet

Boel  föddes 4 juli 1808 på Övraby nr 2.

Boel växer upp hemma fram till faderns död. Därefter har jag inte funnit några uppgifter om henne eller hennes mor.

 

Övraby kyrka som 'alla' generationer i byn  har sett

 -------------

Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger

Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger

Uppgifter om  Boel Månsdotter och Lasse Bengtsson finns också i min databas på Rootsweb under respektive efternamn.

Ritade släktträd för Pers sonson Teodor och hustrun Anna, mina farföräldrar, och deras förfäder finns i mitt arkiv för Skåne.  Teodor och Anna har där nummer 20 resp 21.  Boel och Lasse har nr 161 resp 160.

  

 

Några egna minnen för 70 år sedan

Förfäder och släkt i Skåne.

Uppgifterna i denna beskrivning har jag hämtat från mitt eget minne och kontrollerat i olika dokument och webbsidor.

Just nu uppmärksammas i medierna att det är 70 år sedan andra världskriget slutade. Jag var då 8 år. 

När jag skrev ett första inlägg om mig själv funderade jag på vad jag mindes från mina första år. Det visade sig då att flera av minnena var från tiden då kriget pågick och när det slutade.

Jag har under senare år på webben hittat uppgifter om ett av dessa minnen.

Ett amerikanskt flygplan som nödlandade i Östra Ingelstad.

Detta mitt minne är egentligen från slutet av 1940 talet då vi – familjen – var på besök i Tomelilla hos min farfar Teodor och farmor Anna.

Farfar Teodor berättade då om ett flygplan som nödlandade i närheten av deras gård i Östra Ingelstad och om att de under några månader hade några ur besättningen boende på gården.

Har tidigare på webben letat efter uppgifter om nödlandningar och hittat en uppgift i Ystads Allehanda om en nödlandning i Smedstorp som tycks stämma med Teodors berättelse. Men i tidningsartikeln fanns inte mycket detaljer.

Har senare hittat en hemsida om alla nödlandningar i Skåne vid aktuell tid och en av dessa nödlandningar stämmer med Teodors berättelse.

Denna nödlandning skedde tisdagen den 4 januari 1944. Och det var ett amerikanskt bombplan som hade fällt sina bomber över norra Tyskland och blivit träffad i ena motorn. De sökte sedan nödlandningsplats i Skåne.

Planet kom att klockan 14.50 landa omedelbart väster om Teodors och Annas lantgård på mark som tillhörde Ingelsta Gård. En dryg timme senare var det vintermörkt.

Detaljer om denna nödlandning finns här. Länk

Amerikanskt bombplan har landat i norra Östra Ingelstad. Foto troligen 5 jan 1945.

Teodor och Anna kom att ha ett antal av de tio i besättningen, troligen några av de med ’lägre’ militär rang, boende på gården under några månader innan de fick återvända till England mot löfte att inte återvända till Sverige under kriget.

Hur det kom sig att just Teodor och Anna fick ge plats för flygarna vet jag inte.

Men efter lite fundering har jag kommit fram till följande troliga historia.

Teodor och Anna hade under 1943 kommit överens med sonen Sven och hans hustru Asta att de 1944 skulle ta över gården och jordbruket. Teodor och Anna skulle då flytta in till Simrishamnsvägen i Tomelilla.

Teodor och Anna hade därför under hösten 1943 rengjort de olika utrymmen som fanns på gården och troligen också minskat på sin djurbesättning – kanske fanns det någon ko och häst kvar?

Det utrymme där besättningen fick bo i under januari till mars/april var de rum som låg längst söderut på stallängan. Det var det som var brygghus och det intilliggande rummet som vår till höst användes som hönshus.

Kanske användes också det intilliggande svinhuset. Utrymme för den svenska vakterna – som jag förutsätter fanns – måste ju också finnas, dvs för manskap från det lokala hemvärnet.

Ja några detaljer om ’livet’ på gården under dessa månader har jag ju inte.

Några andra minnen från krigsslutet.

Ett är ett mycket starkt minne jag har kvar. Och är en lång rad vitmålade bilar och bussar som lämnade regementet I.7 i Ystad. Bilar och bussar hade stora röda kors målade på sidorna.

Efteråt – många år senare – blev det klart för mig att det var en del av de sk ’Vita bussarna’ som åkte ner till Tyskland för att hämta hem främst svenska, danska och norska medborgare som suttit i fångläger.

Kommer ihåg att jag satt på köksbänken framför fönstret mot regementets in- och utfart. Vi bodde då på 3je våningen i södra gaveln på Kanslihuset.

Utfarten från regementet I.7 Ystad med en 'Vit Buss'.  Hände 3 mars 1945

Med hjälp av beskrivningar och berättelser på webben har jag kunnat konstatera att detta hände söndagen den 3 mars 1945 – troligen tidig förmiddag.

Jo, jag måste ha varit ledig från skolan, gick i småskolan 1a klass. Och de vita bilarna och bussarna åkte, enligt en av de medföljande, med färja över till Köpenhamn under veckan efteråt, för att därefter köra ner till norra Tyskland.

Historien om denna svensk/danska räddningsaktion finns på webben.

Två andra minnen med anknytning till föregående är.

Jag hade börja skolan första klass hösten 1944 i det som då kallades ’Östra skolan’ - så än i dag.

Men på våren 1945 fick vi flytta till ett skolhus vid klostret. Det var i det hus där en av Ystads första skolor etablerades under 1800-talet. Och där jag under några terminer före skoltiden gått i ’Kindergarten’, dvs lekskolan.

På våren 1946, i andra klass, fick vi återvända till Östra skolan som då var nyrenoverad.

Östra skolan och skolan vid Gråbrödraklostret

En andra händelse som jag minns rätt starkt är troligen från sommaren 1945. Jag kom att cykla förbi Östra skolan och såg att skolan var kringgärdad av dubbla taggtrådsryttare – hinder. På skolgården såg jag gråklädda kvinnor där en av dem talade med en person som stod på gatan utanför.

Har senare förstått att skolan användes som sjukstuga och att bollhallen, något kvarter söder om, användes som bostad för ett antal av de som kom till Sverige från Tyskland via aktionen ’Vita bussarna’.  Har förstått att kvinnorna i Ystad kom från olika europeiska länder, bla från Polen.

Beskrivningar på webben ger mer information.

Några fler minnen från tidigt 1940-tal.

Jag föddes på Ystads lasarett i mars 1937 och bodde sedan fram till 1942 på Föreningsgatan strax intill Österportstorg.

Minnena därifrån är rätt många små. Men det kan nu vara svårt att skilja på de egna verkliga minnena och de som uppkommit genom att mina föräldrar har berättat om dem.

Egna minnen är dock de stora snöhögar som fanns under några vintrar (40-41 och 41-42). Minns snögrottor som vi barn grävde i uppskottade snöhögarna och de små snöbollslyktor som byggdes.

Ånglok har kört in i en snödriva på vägen mellan Ystad och Malmö vintern 1941-42 och sedan blivit översnöat.

Minns också hur överdelen på kaminen i rummet var röd. Det var kallt ute!

Och att jag ’råkade’ lägga handen på kaminen. Har dock inget minne av vad som hände efteråt. Men mina skrik av smärta hördes nog.

Däremot minns jag att fick ligga till sängs för någon (några) barnsjukdom med utslag på kroppen – mässlingen?

Under 1942 flyttade vi till Kanslihuset på regementet I.7.

Därifrån är de tidigaste minnena bla

Mörkläggningen -  Svarta rullgardiner där det var viktigt att ingen springa fanns som släppte ut ljus. (Flimrande TV-skärmar fanns ju inte - de kom först drygt femton år senare.)

Flyglarmen – lite då och då 'bölade' larmet och vi fick ta på oss ytterkläder och bege oss ned fyra trappor till skyddsrummet i källaren. Kommer ihåg att mamma ibland lät oss vara kvar under hela larmet. Det hände ju aldrig något och larmet varade ibland inte så länge.

Skyddsrummet blev efter kriget matkällare och lager för den koks vi använde för uppvärmning. Under kriget tror jag det var mest ved som användes för uppvärmning. Minns stora staplar med kapade och kluvna trädstammar.

Fler tidiga minnen finns och fler dyker upp efterhand jag skriver. Dessa får dock stanna i mitt egna arkiv. Men ett till vill jag dock nämna.

Detta minne inträffade flera gånger under min skoltid i folkskolan klass 3 och 4 i Norra skolan. Och ett minne som berörde mig ’mycket illa’ då och fortfarande gör.

Det var när vår lärare i början av terminen och strax innan jul berättade för hela klassen vilka elever som inte behövde betala terminsavgiften. Ja all – föräldrarna - måste på den tiden betala en skolavgift.

Och före jul berättade läraren vilka elever som fått bidrag till kläder och/eller skor.

Det var nog här jag började förstå att jag då levde i ett klassamhälle.

Jag minns att jag redan när läraren började tala om de två sakerna kände ett starkt obehag.  Och kanske kom detta att påverka mig hela livet – hur mycket vet jag inte men jag har alltid haft svårt att tänka på händelserna.

 

Familjen 1941 och jag och min syster Vivi 1943 från den tid jag har de första minnena. Något kan vara från sommaren 1940?