Några egna minnen för 70 år sedan

Förfäder och släkt i Skåne.

Uppgifterna i denna beskrivning har jag hämtat från mitt eget minne och kontrollerat i olika dokument och webbsidor.

Just nu uppmärksammas i medierna att det är 70 år sedan andra världskriget slutade. Jag var då 8 år. 

När jag skrev ett första inlägg om mig själv funderade jag på vad jag mindes från mina första år. Det visade sig då att flera av minnena var från tiden då kriget pågick och när det slutade.

Jag har under senare år på webben hittat uppgifter om ett av dessa minnen.

Ett amerikanskt flygplan som nödlandade i Östra Ingelstad.

Detta mitt minne är egentligen från slutet av 1940 talet då vi – familjen – var på besök i Tomelilla hos min farfar Teodor och farmor Anna.

Farfar Teodor berättade då om ett flygplan som nödlandade i närheten av deras gård i Östra Ingelstad och om att de under några månader hade några ur besättningen boende på gården.

Har tidigare på webben letat efter uppgifter om nödlandningar och hittat en uppgift i Ystads Allehanda om en nödlandning i Smedstorp som tycks stämma med Teodors berättelse. Men i tidningsartikeln fanns inte mycket detaljer.

Har senare hittat en hemsida om alla nödlandningar i Skåne vid aktuell tid och en av dessa nödlandningar stämmer med Teodors berättelse.

Denna nödlandning skedde tisdagen den 4 januari 1944. Och det var ett amerikanskt bombplan som hade fällt sina bomber över norra Tyskland och blivit träffad i ena motorn. De sökte sedan nödlandningsplats i Skåne.

Planet kom att klockan 14.50 landa omedelbart väster om Teodors och Annas lantgård på mark som tillhörde Ingelsta Gård. En dryg timme senare var det vintermörkt.

Detaljer om denna nödlandning finns här. Länk

Amerikanskt bombplan har landat i norra Östra Ingelstad. Foto troligen 5 jan 1945.

Teodor och Anna kom att ha ett antal av de tio i besättningen, troligen några av de med ’lägre’ militär rang, boende på gården under några månader innan de fick återvända till England mot löfte att inte återvända till Sverige under kriget.

Hur det kom sig att just Teodor och Anna fick ge plats för flygarna vet jag inte.

Men efter lite fundering har jag kommit fram till följande troliga historia.

Teodor och Anna hade under 1943 kommit överens med sonen Sven och hans hustru Asta att de 1944 skulle ta över gården och jordbruket. Teodor och Anna skulle då flytta in till Simrishamnsvägen i Tomelilla.

Teodor och Anna hade därför under hösten 1943 rengjort de olika utrymmen som fanns på gården och troligen också minskat på sin djurbesättning – kanske fanns det någon ko och häst kvar?

Det utrymme där besättningen fick bo i under januari till mars/april var de rum som låg längst söderut på stallängan. Det var det som var brygghus och det intilliggande rummet som vår till höst användes som hönshus.

Kanske användes också det intilliggande svinhuset. Utrymme för den svenska vakterna – som jag förutsätter fanns – måste ju också finnas, dvs för manskap från det lokala hemvärnet.

Ja några detaljer om ’livet’ på gården under dessa månader har jag ju inte.

Några andra minnen från krigsslutet.

Ett är ett mycket starkt minne jag har kvar. Och är en lång rad vitmålade bilar och bussar som lämnade regementet I.7 i Ystad. Bilar och bussar hade stora röda kors målade på sidorna.

Efteråt – många år senare – blev det klart för mig att det var en del av de sk ’Vita bussarna’ som åkte ner till Tyskland för att hämta hem främst svenska, danska och norska medborgare som suttit i fångläger.

Kommer ihåg att jag satt på köksbänken framför fönstret mot regementets in- och utfart. Vi bodde då på 3je våningen i södra gaveln på Kanslihuset.

Utfarten från regementet I.7 Ystad med en 'Vit Buss'.  Hände 3 mars 1945

Med hjälp av beskrivningar och berättelser på webben har jag kunnat konstatera att detta hände söndagen den 3 mars 1945 – troligen tidig förmiddag.

Jo, jag måste ha varit ledig från skolan, gick i småskolan 1a klass. Och de vita bilarna och bussarna åkte, enligt en av de medföljande, med färja över till Köpenhamn under veckan efteråt, för att därefter köra ner till norra Tyskland.

Historien om denna svensk/danska räddningsaktion finns på webben.

Två andra minnen med anknytning till föregående är.

Jag hade börja skolan första klass hösten 1944 i det som då kallades ’Östra skolan’ - så än i dag.

Men på våren 1945 fick vi flytta till ett skolhus vid klostret. Det var i det hus där en av Ystads första skolor etablerades under 1800-talet. Och där jag under några terminer före skoltiden gått i ’Kindergarten’, dvs lekskolan.

På våren 1946, i andra klass, fick vi återvända till Östra skolan som då var nyrenoverad.

Östra skolan och skolan vid Gråbrödraklostret

En andra händelse som jag minns rätt starkt är troligen från sommaren 1945. Jag kom att cykla förbi Östra skolan och såg att skolan var kringgärdad av dubbla taggtrådsryttare – hinder. På skolgården såg jag gråklädda kvinnor där en av dem talade med en person som stod på gatan utanför.

Har senare förstått att skolan användes som sjukstuga och att bollhallen, något kvarter söder om, användes som bostad för ett antal av de som kom till Sverige från Tyskland via aktionen ’Vita bussarna’.  Har förstått att kvinnorna i Ystad kom från olika europeiska länder, bla från Polen.

Beskrivningar på webben ger mer information.

Några fler minnen från tidigt 1940-tal.

Jag föddes på Ystads lasarett i mars 1937 och bodde sedan fram till 1942 på Föreningsgatan strax intill Österportstorg.

Minnena därifrån är rätt många små. Men det kan nu vara svårt att skilja på de egna verkliga minnena och de som uppkommit genom att mina föräldrar har berättat om dem.

Egna minnen är dock de stora snöhögar som fanns under några vintrar (40-41 och 41-42). Minns snögrottor som vi barn grävde i uppskottade snöhögarna och de små snöbollslyktor som byggdes.

Ånglok har kört in i en snödriva på vägen mellan Ystad och Malmö vintern 1941-42 och sedan blivit översnöat.

Minns också hur överdelen på kaminen i rummet var röd. Det var kallt ute!

Och att jag ’råkade’ lägga handen på kaminen. Har dock inget minne av vad som hände efteråt. Men mina skrik av smärta hördes nog.

Däremot minns jag att fick ligga till sängs för någon (några) barnsjukdom med utslag på kroppen – mässlingen?

Under 1942 flyttade vi till Kanslihuset på regementet I.7.

Därifrån är de tidigaste minnena bla

Mörkläggningen -  Svarta rullgardiner där det var viktigt att ingen springa fanns som släppte ut ljus. (Flimrande TV-skärmar fanns ju inte - de kom först drygt femton år senare.)

Flyglarmen – lite då och då 'bölade' larmet och vi fick ta på oss ytterkläder och bege oss ned fyra trappor till skyddsrummet i källaren. Kommer ihåg att mamma ibland lät oss vara kvar under hela larmet. Det hände ju aldrig något och larmet varade ibland inte så länge.

Skyddsrummet blev efter kriget matkällare och lager för den koks vi använde för uppvärmning. Under kriget tror jag det var mest ved som användes för uppvärmning. Minns stora staplar med kapade och kluvna trädstammar.

Fler tidiga minnen finns och fler dyker upp efterhand jag skriver. Dessa får dock stanna i mitt egna arkiv. Men ett till vill jag dock nämna.

Detta minne inträffade flera gånger under min skoltid i folkskolan klass 3 och 4 i Norra skolan. Och ett minne som berörde mig ’mycket illa’ då och fortfarande gör.

Det var när vår lärare i början av terminen och strax innan jul berättade för hela klassen vilka elever som inte behövde betala terminsavgiften. Ja all – föräldrarna - måste på den tiden betala en skolavgift.

Och före jul berättade läraren vilka elever som fått bidrag till kläder och/eller skor.

Det var nog här jag började förstå att jag då levde i ett klassamhälle.

Jag minns att jag redan när läraren började tala om de två sakerna kände ett starkt obehag.  Och kanske kom detta att påverka mig hela livet – hur mycket vet jag inte men jag har alltid haft svårt att tänka på händelserna.

 

Familjen 1941 och jag och min syster Vivi 1943 från den tid jag har de första minnena. Något kan vara från sommaren 1940?