Kirstina Nilsdotters och Per Nilssons förfäder

Förfäder i Skåne – en sammanfattning av förfäder före 1800.

Min farfar Teodors farmor Sissas föräldrar

Kirstina Nilsdotter (1779-1821) och Per Nilsson (1778-1825) bodde i Tjustorps by, Smedstorps socken.

I föregående familjeavsnitt skrev jag om denna familj.

Här skall jag redovisa vilka deras föräldrar var och deras förfäder så långt tillbaks jag funnit dem under min släktforskning. I kyrkböckerna och i olika arkiv.

I mitt ritade släktträd visas de aktuella förfäderna.

Länk  Släktträd Skåne Del 1

Börja på sidan 4 med (162) Per Nilsson och (163) Kirstina Nilsdotter.

Anm: ”Släktträd Skåne Del 1” finns också i  Mitt arkiv för Skåne – länk till höger.

Detaljerna för respektive familj återfinns i min släktdatabas på Rootsweb.
Pers och Kirstinas familj finns här

Länk Släktdatabasen

På kartan visas var förfäderna föddes, dvs var deras föräldrar då bodde.

Mödrar och döttrar visas i Rött och Fäder och söner i Blått.

Observera att om en familj flyttade mellan olika boställen visas inte detta. Detta framgår av uppgifterna i släktdatabasen.

Kirstina Nilsdotters och Per Nilssons förfäder

(163) Kirstina Nilsdotters föräldrar var 

(327) Sissa Svensdotter  1746–1818  och (326) Nils Andersson 1737-1809.

Familjen bodde i Tjustorps by och i gården nr 3 i den östra delen av byn, som också var Nils föräldragård.

Sissa födde fem barn där Kirstina var det första. Av de övriga var två döttrar och två söner.

(162) Per Nilssons föräldrar var

(325) Kirstina Hansdotter 1758-1788 och (324) Nils Pehrsson 1730-1800.

Kirstina födde tre barn innan hon avled 1788. Per var det första.

Fadern gifte om sig med Karna Nilsdotter 1739-1800.

Familjerna bodde i Tjustorp nr 17 en gård i västra delen av byn, som också var Kirstinas föräldragård.

Såväl Kirstina som Per växte således upp i Tjustorps by. De gifte sig år 1800 och bosatte sig på nr 17, dvs hans föräldragård.

Förfäder till Teodors farmor Sissa har i flera fall kunnat följas tillbaks till dansk tid, dvs de var födda när Skåne tillhörde Danmark före 1658.

För dessa förfäder har jag använt de danska personnamnen även om de i svenska kyrkböcker är omnämnda med svenska namn. Dessa namn – föräldrar och make/hustru – återfinns i de detaljerade levnadsbeskrivningar som finns i vissa personers dödsnotiser. Uppgifterna måste således funnits kvar från den danska tidens kyrkböcker. Dessa böcker tycks dock inte finnas kvar i de svenska arkiven.

Många av förfäderna gifter sig med en person från samma socken dvs från Smedstorp.  Men bland de äldsta generationerna på Kirstinas sida finns mödrar eller fäder som föddes i en närliggande socken, Stiby, Östra Ingelstad, Kverrestad eller Övraby. En fader kom från Färlöv socken utanför Kristianstad.

Byarna i Smedstorps och Stiby socken

(163) Kirstinas mor (327) Sissas föräldrar (655) Kirstina Månsdotter och (654) Swän Nilsson bodde i byn Listarum liksom flera generationer före dem.

Hennes far (326) Nils Anderssons föräldrar (653) Kierstina Mårtensdotter och (652) Anders Andersson bodde i Tjustorps by liksom flera generationer före dem.

Följer man förfäderna för Kierstin och Anders ser man via släktträdets sid 4 och 5 att det finns visst avlägset släktskap mellan min farfar Teodors mormor (83) Ellna och Teodors farmor (81) Sissa. En kunskap som inga kan ha känt till innan ett släktträd nu har kunnat visa på det. Möjligheten till en sådan här koppling beror ju helt på att barnen under 1600 och 1700 talen oftast levde kvar i samma område – i detta fall Smedstorps socken  - där föräldrarna levde och där deras föräldrar också hade levt.  

(Anm: Jag har hittat motsvarande släktrelationer bland förfäderna på min mamma Märtas sida i norra Östergötland.)

(162) Per Nilssons mor (325) Kirstinas föräldrar (651) Elna Lassesdotter och (650) Hans Persson levde i Tjustorps by och var också födda i socknen. Men eftersom kyrkböckerna från en period i början av 1700 talet saknas kan inte deras föräldrar hittas.

Och samma gäller för Pers far (324) Nils Pehrsson.

Förfäderna jag hittat på min farfar Teodors farmor Sissas sida levde således i stor utsträckning i olika byar inom Smedstorps socken som kartan ovan visar.

 

Större delen av marken inom Smedstorps socken ägdes under 1600 och 1700 talen av storgårdarna Smedstorp och Tunbyholm samt av kyrkan. Vid sidan av dessa ägare fanns det några få bondeägda gårdar.

Arrendebönderna i byarna, Tunby, Listarum, Gårdlösa och Tjustorp, samt i några ensamliggande gårdar i det norra skogsområdet, svarade gemensamt för odlingen av byarnas respektive markområden enligt de för denna tid gällande brukningsmetoderna. Marken var uppdelad tre eller fyra vångar och dessa i ett stort antal avlånga tegar. Vångarna låg växelvis i träda ett år i taget.

Brukarna hade också, som arrendebetalning, ansvar för att sköta odlingen av storgårdarnas egen odlingsmark.

Arrendeavtalen präglades till en bit in på 1700 talet av de hårda reglerna enligt danskt sk ’hoveri’, även om de svenska ägarna (och deras anställda gårdsfogdar) tillämpade det i mildare form.

I mitten av 1700-talet fick arrendatorerna köpa odlingsmarken. Dvs marken fick övertas mot ett lån från ägaren på Storgården där säkerheten var en inteckning i mark och gård. De nya ägarna fick sedan under ett antal år betala av lånet. De fick samtidigt större ansvar för att via byrådet bestämma över odling och andra gemensamma angelägenheter.

Avbetalningen för marken/gården tycks helt ha skett innan byarna skiftades i början av 1800-talet. Gårdarna blev oftast ’familjegårdar’  dvs de brukades samfällt av syskonen i olika familjeled.

I tidigare avsnitt har historiska detaljkartor för respektive byar visats.

Dessa finns också i bildgalleriet – länk till höger.

Lite från Smedstorps historia

Anm: Följande finns även i tidigare släktavsnitt.

Även om man anser Skåne blev svenskt 1658 var det inte slut på kampen om provinserna öster om sundet. Danskarna försökte upprepade gånger återta Skåne, Blekinge och Halland. Det var först i början av 1800 talet som dessa skärmytslingar slutade. Smedstorp som ligger relativt långt från Östersjön och bra hamnar var troligen förskonade från de danska tillslagen.

Efter flera av de större krigsslagen mellan Danskar och Svenskar slöts fredsavtal.

I ett avtal 1660 justerade man flera saker som fanns i 1658 års avtal.

Bland annat återfick Danmark ön Bornholm där bönderna motsatt sig att svenskarna skulle ta över ön. Ön återgick mot att danskarna betalde ett vederlag/en ersättning som gav Sverige – kungen – ägorätten till 18 storgods i Skåne och Blekinge.

Tidigare ägarna till dessa storgods hade inte accepterat att bli svenskar utan bytt till sig andra gods väster om sundet via förmedling av den danske kungen.

Bland dessa storgods fanns bla Smedstorp, Tunbyholm och Onslunda storgård.

De olika gårdarna arrenderades först ut till svenska adelsfamiljer eller höga tjänstemän och officerare. Smedstorp och Tunbyholm liksom några av övriga storgods fick i början av 1700 talet status av rustgårdar med ansvar att mot skattefrihet hålla svenska armen/rytteriet med ett antal ryttare, hästar och fotsoldater.

På såväl Smedstorp som Tunbyholm fanns sedan, till en bit in på 1800 talet, en liten militärtrupp med befäl stationerad. Den militära organisationen förändrades sedan när regementena i Ystad och Kristianstad byggdes.

Sveriges regering (kungen) beslöt strax efter freden 1658 att befolkningen i de erövrade provinserna, dvs Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, måste ’försvenskas’.

Eftersom kontakten med befolkningen främst skedde via prästerskapet beslöt man att kyrkliga ämbeten som blev lediga skulle tillsättas av svenska präster och att alla predikningar skulle hållas på svenska. Liksom alla socken- och häradsting. Befolkningen skulle också få sina danska namn översatta till svenska.

Man tryckte upp och distribuerade därför svenska katekeser och psalmböcker. Samt en särskilt framtagen ABC-bok för att användas vid införandet av ’allmän’ skolutbildning.

Man tillsatte också personer som skulle övervaka och rapportera hur försvenskningens regelverk tillämpades.

En beskrivning av hur försvenskningen fortlöpte finns att läsa om i en artikel från 2010  ”Skåningarna bytte aldrig språk”  Länk

Även om skåningarnas namn försvenskades i skrivna dokument, tex i kyrkböckerna, användes säkerligen de danska namnformerna i dagligt tal långt in på 1700 talet. Jag har därför i min släktdatabas försökt återskapa de danska namnformerna för de personer som var födda före 1658, dvs under dansk tid.

Slutlig fred mellan de svenska och danska kungahusen (rikena) dröjde till 1820-talet. I de krig som danskarna i mitten av 1800 talet förde om de nordtyska delstaterna Schlesien och Holstein, låg svenska trupper i beredskap, både till sjöss och på land, för att kunna gripa in och hjälpa danskarna. Någon större svensk insats gjordes dock aldrig, men några små svenska förband blev inblandade på några platser.

Det dröjde ju sedan ytterligare ett antal decennier innan de båda länderna införde demokrati, dvs när alla medborgare fick välja de ombud som styrde i respektive land. Danskarna kom där att ligga lite före svenskarna.

Något att läsa om äldre tider i Skåne.

Boken ”Atlas över Skåne” utgiven 1999 rekommenderas för den som vill läsa om historien längre tillbaks.

På nätet – i molnet – hittar du mer allmän information om förfädernas liv under olika århundraden.

Mer om Skåne på 1600 och 1700 talet

Läs på hemsidan  Terra Scaniae  www.ts.skane.se

eller

Länsstyrelsen Skåne

Linné gjorde sin resa i Skåne 1749. Hans bok finns här.

Länk  Linnés resa

Läs också på hemsidan med Det svenska jordbrukets historia

http://www.ksla.se/anh/amnessokning/allmant/fembandsverket/

Välj band 3 för 1700 talet.

Läs om försvenskningen av skåningarnas språk    
Länk   Skåningarna bytte aldrig språk

--------------

Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger

Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger

Uppgifter om Sissa och hennes föräldrars förfäder finns i min släktdatabas på Rootsweb.

Ritade släktträd för Sissas dotterson Teodor och hans maka Anna och med deras förfäder finns i Mitt arkiv för Skåne. Se dokumentet ”Släktträd Skåne Del 1”.  Teodor och Anna har där nummer 20 resp. 21.  De äldsta förfäderna på Sissas sida finns med början på sidan 4.