onsdag 25 maj 2016

Anna Samuelsdotters och Anders Nilssons föräldrar och deras förfäder



Förfäder i Östergötland – en sammanfattning av förfäder före 1800.

Min morfar Emils mormor Maria Charlottas föräldrar var
Anna Samuelsdotter  1787 – 1852 
 och
Anders Nilsson  1776 – 1828.

De gifte sig 1808 och bodde med sin familj i Lyrsbo by i nordvästra Hällestads socken och från 1818 i gården Risa i Tjällmo socken.
 De var också Emils styvfar Daniel Augusts mor Johannas föräldrar

I föregående familjeavsnitt skrev jag om denna familj och deras efterlevande.

Här skall jag redovisa vilka deras föräldrar var och deras förfäder så långt tillbaks jag funnit dem under min släktforskning. I kyrkböckerna och i olika arkiv.

I mitt ritade släktträd visas de aktuella förfäderna.
Länk  Släktträd Östergötland    Del 1 o 2
Börja i Del 2 på sidan 2:2 med (182) Anders Nilsson och (183) Anna Simonsdotter längst ner.
Anm: ”Släktträd Östergötland” finns också i  Mitt arkiv för Östergötland – länk till höger.

Detaljerna jag funnit för respektive familj återfinns i min släktdatabas på Rootsweb.
Anders och Annas familj finns här Länk Släktdatabasen

PS. Den numrering personerna har i mitt släktträd är den numrering jag använt under min släktforskning. Denna numrering har använts som ett hjälpmedel och har ingen annan innebörd. Finns en familj i en annan släktforskares släktträd har personerna en annan numrering! Och den interna numreringen inom en släktdatabas är något helt annat!


På kartan visas det område inom vilket flertalet familjer levde inom Hällestads nordvästra sockendel.
Ett antal förfäder kom inflyttade från andra delar av norra Östergötland,
Annas mormor 735 Chirstin var född i sydligaste Hällestads socken där också hennes förfäder levde. 
Andra kom inflyttade från ’öster’ exv från Risinge socken.

Nordvästra delen av Hällestads socken. Skånstorp ligger vid namnet Hällestad och Ljusfall strax väster Ljusfallshammar. Lyrsbo ligger i övre delen av kartan - i mitten.
Annas och Anders sista boplats Risa ligger i nedre västra hörnet i Tjällmo socken.
Kartan är en del från Lantmäteriets aktuella vägkarta.






 

A    183 Anna Samuelssons förfäder 


183  Anna Samuelsdotters föräldrar som levde i Skånstorps by, strax öster om Hällestads kyrka, var
367  Anna Håkansdotter  född i maj 1750 i Ljusfall
och
366  Samuel Ericsson  född i aug 1738 i Skånstorps by..
                                                                                  
De gifte sig 1775 och bosatte sig i Skånstorp och hans föräldrars gård.

Anna Håkansdotter födde åtta barn, fem döttrar och tre söner. Men det var bara två som blev äldre än 4 år, dottern Anna f.1787 och sonen Peter f.1790.

Samuel var bonde och tillika Bergsman. Dvs gården de bodde på hade rätt att bryta järnmalm på sina ägor och utvinna viss mängd tackjärn. Denna sålde de  till något bruk eller till bergsstaten som svarade för tillståndet. För detta fick de betala ett tionde av värdet på tackjärnet till bergsstaten i Hällestad.

Järnet började i slutet av 1700 talet ta slut i Hällestadsområdet (lönsamt att bryta) varför bergsstaten 1820 drog in alla tillstånd. Vissa bergsbönder kunde dock fortsätta ett antal år till.  Av bouppteckningarna framgår att Samuel och övriga bönder (bergsmän) i Skånstorp utvann en del av den mängd tackjärn de hade tillstånd till.

Skånstorps by skiftades 1789 och Samuel fick ett mindre antal egna sammanhållna markytor att bruka och avverka skog på inom Östergårdsdelen. Tidigare var marken uppdelad i ett stort antal odlingslotter (tegar) som ägarna inom Östergårdsdelen var tvungna bruka i samverkan. Skogen var en gemensam resurs för gårdens bönder/bergsmän.
Skånstorp var indelad i tre gårdar Östergården, Mellangården och Västergården.
Samuels gård tillhörde Östergården och de sex ägarna i denna del hade rätt att tillsammans utvinna nio stänger tackjärn per år. Mellangården hade tillstånd till fem stänger och Västergården till fyra stänger.

I Skånstorp bodde även olika hantverkare och arbetsmän som de olika bergsmännen behövde som hjälp.

Genom att Anna Håkansdotter ärvde en del av föräldrarnas gård, Östergården i Ljusfall hade familjen också rätt till att utvinna tackjärn i Ljusfallsområdet – detta enigt ett skiftesdokument. Om de gjorde detta själv eller lät Annas bror Per, som ägde och brukade en del av Östergården i Ljusfall, göra det är inte känt.

Ljusfalls gruvområde inritat på dagens karta.
Karta från Finspångs kommuns dokument 'Kulturmiljöprogram'

Samuel Ericsson avled i aug 1812 i Skånstorp vid 73 års ålder. Han begravdes vid den närliggande kyrkan i Hällestad. Av hans bouppteckning framgår att familjen var välbeställd.

Sonen Peter Samuelsson född 1790 tog över gården med sin familj.

Modern Anna Håkansdotter bodde kvar i Skånstorp till sin död i maj 1841. Hon var då 91 år gammal.


Om en utvandrarson och politiker i USA.

Sonen Peter bodde med sin familj, hustrun Brita Stina Larsdotter född 1793 i Skånstorp, fram till 1863 då de flyttade till en mindre gård i Brystorp en bit söderut. Gården i Skånstorp sålde de samtidigt.
Britta Stina födde i Skånstorp tre döttrar och sex söner.

Peter avled 1866 i Brystorp 76 år gammal. Hustrun Brita Stina avled 1885 och blev 92 år gammal.

Deras yngste son Carl Magnus född 1835 gifte sig 1861 och levde i Brystorp, Hällestad. Hustrun Anna Sofia f.1831 födde fyra barn, två söner och två döttrar.
Samtliga dessa utvandrade till Nord Amerika.

Den äldste sonen Karl Eric, född 1862, utvandrade i mars 1886 och bosatte sig i delstaten Kansas och bildade som jordbrukare familj där.

I denna familj Carlson föddes en son Frank 1893.
Från en släkting till denna familj och från uppgifter på internet har jag fått information som berättar att denne Frank Carlson blev politiker.
Han blev 1928 vald in i Kansas parlament och 1934 till US Representanthus.  1946 blev han  Kansas Guvernör fram till 1949 och därefter satt han som representant för Kansas i US Senat. 1964 var han för ett år USAs representant i United Nations (FN).  Frank levde till 1987 i Kansas och blev 94 år gammal.

Frank var således Anna Håkansdotters och Samuel Ericssons  sonsonsons son.
----------------


367 Anna Håkansdotters föräldrar levde i Ljusfalls Östergård som hennes far 734 Håkan tagit över av sina föräldrar. Förfäderna till modern 1469 Ingegärd levde också i Ljusfall liksom några tidigare familjer i släktträdet.
Hennes mor 735 Chirstin Nilsdotter liksom dennes förfäder levde i sydligaste Hällestads socken strax invid gränsen till Stjärorps socken i byarna Bagarebo och Djurshyttan där man också vid sidan av jordbruk utvann och bearbetade järnmalm.

366 Samuel Ericssons föräldrar 732 Eric Ericsson och 733 Anna Andersdotter levde i Skånstorp Östergård.  Men var dessa föddes har jag (ännu) inte kunnat finna.


B  182  Anders Nilssons förfäder

                  
182  Anders Nilssons föräldrar i Lyrsbo by, i nordvästra hörnet av Hällestads socken, var
365  Christin Olofsdotter  född i dec 1748 i Lyrsbo
och – i hennes andra äktenskap med
364  Nils Jonsson  född i maj 1745 i Gullhyttetorp.

Christin var först gift, 1769, med Måns Persson  1742-1773. Och i detta gifte föddes en dotter Catharina född 1772.
 
Christin och Nils gifte sig 1774 och de bosatte sig i hennes föräldragård i Lyrsbo. En gårdsby i nordligaste delen av Hällestad socken och omedelbart söder om Boo socken i Nerike.

Då alla fem gårdarna i Lyrsbo hade rätt att utvinna viss mängd tackjärn blev också ägarna kallade Bergsman.

Christin födde i sitt andra äktenskap fem barn, två döttrar och tre söner. Den äldste av dessa var 182 Anders Nilsson.

I Lyrsbo drev de jordbruk och boskapsdrift enligt tidens arbetssätt samt utvinning av järnmalm med framställning av tackjärn som de sålde till traktens hammarbruk.
1795 företogs laga skifte i byn som medförde att de fem ägarna fick bestämda sammanhållna odlingsytor och skogsmark. Innan bedrevs jordbruket i samverkan mellan ägarna där dessa vardera ägde ett stort antal avlånga och smala jordlotter. Skogsmarken var gemensam.

365 Chirstin Olofsdotter avled i aug 1803, 55 år gammal. Maken Nils Jonsson levde till dec 1815. Han blev 70 år gammal.
Båda avled i Lyrsbo och begravdes vid Hällestads kyrka. 
Bouppteckningarna visar på ett välbeställt hushåll. Detta främst efter att kunnat utvinna och sälja tackjärn.


182 Anders Nilssons förfäder levde, via hans mor och mormor, i hans födelseby Lyrsbo.  Medan hans morfar 730 Olofs förfäder levde i Ljusfall.

Följer man 730 Olof Perssons förfäder till hans farfar 2920 Dan Persson f.1696 ser man att han hade samma föräldrar i Ljusfall som 2938 Anders som var 183 Anna Samuelsdotters morfars morfar,  dvs 5840 Per Nilsson och 5841 Ingel Nilsdotter i Ljusfall.

182 Anders Nilssons halvsyster Catharina Månsdotter f.1772 i Lyrsbo gifte sig med en  Bergsman Per Håkansson f.1754 i Ljusfall Östergård. Denne var bror med 367 Anna Håkansdotter dvs modern till Anders hustru 183 Anna.

Överst i släktträdet på sid 2:2 syns också att det finns en koppling till min mormor Selmas släktträd.

Båda dessa kopplingar mellan släktgrenar i ett släktträd är ju bara något släktforskare råkar upptäcka och som inte har någon betydelse för någon efterlevande. Det är ju fem generationer före 183 Anders och 183 Anna, dvs över 100 år. I Emils och Selmas fall nio generationer tidigare.


Av de bouppteckningar jag funnit, liksom av de skiftesdokument som finns för Skånstorp, Ljusfall och Lyrsbo, framgår att alla barn var delägare i dödsbona.
Och att gårdens mark och rättigheter delades mellan dem. Söner fick dock en större del än döttrarna enligt dåtidens lagregler.

Skånstorps by  1638

 
Ljusfalls (Lindsfall) by och Lyrsbo gård  1638

 
De äldsta kartorna från 1638 som finns över byarna på Lantmäteriets sidor visar att det i de två byarna Skånstorp och Ljusfall (äldre namn Lindsfall) fanns tre gårdar med namnen Östergården, Mellangården och Västergården. I Lyrsbo fanns då en gård, liksom i Djurshyttan och Bagarebo i södra Hällestads socken. 
Genom arv kom sedan byarna att växa. Nya hus byggdes och ny odlingsmark uppodlades.
Eftersom rätten till utvinning av järnmalm var knuten till gårdarna, och gav familjerna en säker inkomst, styrde föräldrarna oftast över vem barnen fick gifta sig med och var dessa nya familjer skulle bosätta sig.
Byarna utvecklades också genom att delar i bygårdarna såldes mellan invånarna eller till utomstående.


Kort om:
Järnframställning inom Sveriges gränser.
   (finns även i ett av mina tidigare avsnitt)

Inom Sveriges nuvarande gränser tycks järn börjat utvinnas några hundra år före vår nuvarande tideräkning (År 0).
Det man då använde sig av var små koncentrerade järnoxidförekomster i myrar och sjöar. Järnoxiden reducerades på olika sätt till användbart järn.

Den rikare ’bergmalmen’ tycks ha börjat utvinnas från 1 000-talet och då främst i Bergsslagen och i nordligaste Uppland.

Järnhantering i nordöstra Östergötland.

Eftersom ett antal av mina förfäder på min mormor Selmas och morfar Emils sida har återfunnits i nordöstra delen av Östergötland där de före 1800 talet var sysselsatta med jordbruk och arbete med att utvinna och bearbeta järn har jag sökt mer detaljerad information om denna verksamhet.
Letade på internet efter lämpliga beskrivningar och fann då att Finspångs kommun under de senaste åren arbetat med att ta fram en historiebeskrivning.
De har just (2015) publicerat ett färdigt sk ’Kulturmiljöprogram’, som de kallat ”Den Svenska industrins vagga”.
Jag har funnit att detta dokument ger en sådan bra bild av järnhanteringens historia i trakten att jag beslutat låta detta dokument också bli ”min bakgrundshistoria” om mina förfäders levnadsmiljö.

För att ge en säker tillgång till detta Finspångs dokument har jag tagit en kopia av det och lagt det i mitt egna nätarkiv med släktdokument.
Dokumentet finns här.  Finspångs kulturmiljöprogram  - min kopia.
OBS denna kopia kommer ej att uppdateras! Du hittar Finspångs senaste version genom att söka på internet.  Försök med  exv sökorden  Finspång Kommun Kulturmiljöprogram.

I dokumentet finns beskrivningar över de platser där min mormor Selmas och morfar Emils förfäder levde fram till 1800 talets början på bla följande platser:
Kap 1  Kulturlandskapet  sid 13 – 19
Kap 5  Hällestad   sid 129 –
Kap 6  Sonstorp   sid 137 -
Kap 7  Sörskaten  sid 155 -
Kap 9  Ljusfallshammar  sid 173 -
Kap 10 Grytgöl  sid 181 -   

På Internet finns ytterligare beskrivningar om verksamhet inom nordöstra Östergötland och den aktuella tidsperioden.
Det är bara att söka.
Besök   exv  ’kulturarvostergotland.se’

Eller använd sökorden
’Finspångs skogs- och gruvhistoria’
för att veta mer om järnhanteringens olika moment.

Området  ’Sörskaten’ dvs södra delen av Hällestads socken finns också närmare beskrivet här  
http://www.kaswa.se/Rotter/SWrotter/SWrotter.htm

En bok utgiven 2015 av Jernkontoret berättar mer om tidig järnhantering i Sverige.  Titel ’Järnet och Sveriges medeltida modernisering’.


Vägnätet före 1800

En nödvändig del av järnutvinningen var alla de transporter som behövdes mellan de olika platser där man arbetade. Tex mellan platser där man fällde virke, gruvorna, kolmilorna, hyttorna och järnbruken.

Som bakgrundskarta till förfädernas födelseplatser och boplatser (ovan) har jag valt en ny karta. De äldre som finns var något svårlästa.
Vägnätet när de äldsta förfäderna levde var mindre än det i dag när allt är anpassat efter biltrafiken men dagens stora landsvägar fanns då också.

Det man förr hade för sina transporter var som bäst hästdragna två- eller fyrhjuliga vagnar för transport av de ’besuttna’  dvs de som hade råd till sådana fordon. För detta fanns i princip de vägar som vi i dag byggt ut till breda länsvägar.

Människor före mitten av 1800 talet förflyttade sig till fots eller på oxdragna eller hästdragna mindre smala hjulförsedda vagnar som vintertid försågs med medar.
Rida gjorde man ju också men inte i någon större utsträckning.

Genom Hällestads socken gick en sk skjutsväg som användes av utsocknes för att resa mellan Hällestad och Norrköping via Finspång eller till Örebro via Svennevad. Skjutsmöjlighet fanns också till Tjällmo för att fortsätta söderut till Husbyfjöl (nu Borensberg) och exv Linköping.
De som hörde hemma i Hällestads socken åkte nog till Linköping på den väg som gick/går från Hällestads kyrka och söderut genom gruvområdet ner till Vreta Kloster och sedan in till Linköping. Kanske användes denna väg också av skjutsväsendet när detta var lämpligt.
Denna paserar Bakarebo (med värdshus) och nära Djurshyttan där 183 Anna Samuelsdotters mormors förfäder levde.
Ansvarig för att det fanns skjutsmöjlighet var bönderna i socknen. Dvs de skulle se till att vägen var farbar inom socknen och att hästar var tillgängliga med eventuell vagn samt kusk. En kusk med hästar var ansvarig att skjutsa till nästkommande utsedda skjutsstation där ny kusk med hästar tog över.
Normalt utgick endast en mindre ersättning till bönderna, allt enligt fastställd taxa, kostnader utöver denna ersättning var att betrakta som en statlig ’beskattning’.

Dagens ’skogsvägar’ är i många fall av senare datum.  Nästan alla transporter som behövdes vid arbetet med att utvinna järnet skedde vintertid på ’vägar’ som var utstakade över snötäckta berghällar, frusna sjöar och vattendrag. I många fall kunde man använda samma ’vägsträckning’ år till år. Kanske kunde någon vägsträcka även användas sommartid.
Vissa snöfattiga och milda vintrar blev det knapp tid för transporterna.
Det gällde då att ha vissa förråd på lämpliga ställen från tidigare år.

Besöker man Lantmäteriets sidor med ’Historiska kartor’ kan man plocka fram de sk ’Häradsekonomiska’ kartorna från slutet av 1800 talet som i regel är detaljrika och visar vilka farbara åretruntvägar som fanns innan bilarna kom.

--------------

Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger
Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger.

Uppgifter om Anna, Anders och förfäderna finns också i min databas på Rootsweb under efternamn Samuelsdotter resp Nilsson  Länk till Anna.

Ritade släktträd där Anna och Anders visas med sina förfäder finns i mitt arkiv för Östergötland   och via länken  Släktträd 
Anders och Anna har där nummer 182 resp. 183 på sid 1:1 och längst ner på sid 2:2.



måndag 2 maj 2016

Anna Samuelsdotter och Anders Nilsson i Risa, Tjällmo socken



Min morfar Emils mormor Maria Charlottas föräldrar
Anna Samuelsdotter och Anders Nilsson,
   som även var Emils styvfar Daniel Augusts mor Johannas föräldrar

Förfäder i Östergötland
Följande är baserad på min egen forskning i kyrkoböcker, andra arkiv samt bilder från släkten.

----------------------

Min morfar Emils mormor Maria Charlotta Andersdotters föräldrar var
Anna Samuelsdotter  född den 9 september 1787 i Skånstorp, Hällestads socken
och 
Anders Nilsson  född den 26 maj 1776 i Lyrsbo, Hällestads socken.

Johanna, Emil styvfars mor, var deras fjärde barn född 1816 i Lyrsbo Hällestad socken, medan
Maria Charlotta, Emils mormor, var deras femte barn och född 1821 i Risa, Tjällmo socken.


Anna Samuelsdotters föräldrar i Skånstorps by, strax öster om Hällestads kyrka, var
Anna Håkansdotter 1750 – 1841  född i Ljusfall
och
Samuel Ericsson 1738 – 1812  född i Skånstorp, Bergsman liksom fadern.
Anna  var deras sjätte barn men det första som blev mer än fyra år gammal. Anna hade en yngre bror Peter som också blev vuxen och gifte sig.


Anders Nilssons föräldrar i Lyrsbo by, i nordvästra hörnet av Hällestads socken, var
Christin Olofsdotter  1748 – 1803  född i Lyrsbo
och – i hennes andra äktenskap med
Nils Jonsson  1745 – 1815  född i Gullhyttetorp

Anders var deras första barn i det som var moderns andra gifte och faderns första. I moderns första gifte 1769 med Måns Persson  1742-1773 fick Anders en syster och fyra syskon i det andra giftet.


Anna och Anders gifte sig i dec 1808 i Skånstorp och bosatte sig i Lyrsbo i norra Hällestads socken. På den gård där Anders växt upp.

Anders far Nils Jonsson var en av fem ägare i Lyrsbo by när storskifte gjordes 1795. Dokument finns att läsa på Lantmäteriets sidor Historiska kartor.
Byn låg mellan sjön Lyren i väster och Emmaån i öster, från norra sockengränsen mot Bo socken och söderut till i höjd med Folkströms bruk.

Annas födelseby Skånstorp i öster vid Hällestad
Anders födelseby och deras första boplats Lyrsbo i mitten längst upp
Deras andra boplats Risa i väster omedelbart nordöst om Tjällmo





Kartan är en del av dagens vägkarta från Lantmäteriet. Kartans vägar är de samma som under tidigare århundraden. Dock förbättrade för dagens trafik.
Längs den blå vägen (51) fanns under 1900-talet också en järnväg från Norrköping via Finspång, Hällestad, Ljusfallshammar och norrut till Pålsboda vid järnvägen Stockholm - Göteborg.

Norrifrån fanns under många århundraden en diligensväg med värdshus på jämna mellanrum mellan Örebro förbi Emma och Tjällmo (väg 211) och till Husbyfjöl/Borensberg vid Göta älv för resande från Mellansverige och söderut och omvänt. Diligenslinje gick då också från Tjällmo mot Hällestad och vidare.

Såväl fadern Nils som Anders har kallats Bergsman i kyrkoboken, liksom övriga ägare i Lyrsbo.  Detta innebar att ägarna hade rättighet att bryta järnmalm på sina ägor och framställa en viss mängd tackjärn.

1820 drogs denna rätt in eftersom malmen i Hällestads bergslag var slut (olönsam att bryta) sedan flera år tillbaks. Det är därför inte troligt att någon i Lyrsbo utvann tackjärn under senare delen av 1700 talet. Enligt de uppgifter jag hittat var inte denna del av norra Hällestad socken känd som något större järnmalmsområde. Det närmaste söder om Lyrsbo var Ljusfallsområdet. Hammaren i Folkströms bruk dit Lyrsbo bergsmän troligen levererade sitt tackjärn fanns kvar långt in på 1800 talet men det mesta av järnet kom då från platser längre norrut.

Under åren fram till 1816 födde Anna i Lyrsbo fyra barn, två döttrar och två söner.

År 1816 köpte familjen (ev bytte till sig) en gård i Tjällmo socken – Risa.
De flyttade dit något år senare.

I ett lantmäteridokument från 1763 beskrivs Gården Risa och dess markområde och troligen är ägorna de samma när familjen flyttar dit.

1763  ingick Risa i de många gårdar som brukspatronen  Johan Jacob de Geer i Finspång ägde. Risa brukades då av en arrendator under Johannisbergs säteri.
Efter De Geer ägdes Risa av brukspatron Wasserin i Skönnarbo bruk i norra Tjällmo socken. O
ch det var av honom Anders köpte Risa 1816.

I Risa födde Anna ytterligare två barn, två döttrar, där den första, Maria Charlotta  (Maja Lotta)  f.1821, blev min morfar Emils mormor.

Anders Nilsson avlider den 31 jan 1828, 51 år gammal.

I hans bouppteckning framgår att familjen var välbärgad.
De ägde gården och hade bla rättighet att avverka skog i Skönarbo skogar motsvarande 25 läster (20 hektoliter) träkol. Som kunde användas i den mindre smedja som fanns på gården.
Kreaturen som fanns i februari månad 1828 var två hästar, ett par oxar, åtta kor, en kalv, två tjurar, tolv får, en gumse, en bagge samt tre grisar.

Bouppteckningen bör spegla vad man höll på med på gården.

Anna tog hjälp av en dräng från Risinge, Peter Jonsson, född 1803.
De gifte sig 1830.  Anna var då 43 år och Peter 27 år gammal.

Anna födde åren efter en dotter och en son men dessa avled redan i unga år.

Gården ärvdes av barnen som hjälptes åt att driva gården. Den nya maken Petter var så klart med men han tycks också drivit spiktillverkning och en spikhandel.  

Risa  norr om landsvägen 1763 och när Anna och Anders flyttar dit 1818



Strax efter Anders död delades gården upp i två lika stora delar, runt 1830. Och strax efter byggdes två nya bostadshus en på varje del (i väster och i öster)  och det är på dessa platser nuvarande bostadshus står. De äldre husen låg i mitten strax norr om det nya västra bostadshuset.

Risas två delar norr om landsvägen 1970
Anna Samuelsdotter avled i december 1852, 82 år gammal och begravdes på Tjällmo kyrkogård.

I Annas bouppteckning finns enbart några mindre hus upptagna samt några få kreatur, en häst, en ko och två grisar. Dvs större delen av gården ägdes och brukades av barnen.

I bouppteckningen fanns däremot upptaget ett större lager av spik och ett stort antal fodringar och skulder, troligen kopplat till handeln med spik och inköp av erforderligt stångjärn för spiktillverkning. Dvs ett bevis för att gårdssmedjan var i produktion.
Bouppteckningen visar på ett välbeställt hushåll.

Annas andre maken Peter Jonsson gifte om sig 1853 med Anna Greta Andersdotter född 1824 i Tjällmo. Han var 50 år och hon 29. 
De bodde kvar på Risa till 1869 då de flyttade till Hällestad socken. I Risa födde Anna Greta en dotter och en son där dock dottern avled vid sex års ålder.
Peter avled i Hällestad 1884, 80 år gammal och hustrun 1890 vid 65 års ålder.
  

Barnen

Anna Stina  föddes den 8 mars 1810 i Lyrsbo.
Hon växte upp i Lyrsbo och Risa innan hon arbetade på några olika gårdar som piga.

Hon gifter sig i dec 1837 med Peter Johansson f.1814 från Lilla Holma 
(Anm. Han var bror till Jan Jansson/Johansson (1803-1846) som var gift med min mormor Selmas far Augusts mor Maja Stina Jonsdotter (1808-1855) i Smedsbol.)

De bosätter sig på en gård i Dråsa och bor där tills de 1842 flyttar till Lilla Holma och en av hans föräldrars gårdar.
De bor där till 1849 då de köper en gård i Bjärka by i Ljungs socken.

Anna Stina föder sex barn, alla döttrar.

Flertalet döttrar lever kvar i Bjärka och tar 1885 tillsammans över driften av Bjärka.

Modern Anna Stina avlider i jan 1875 i Bjärka, 64 år gammal.
Fadern Peter lever till jan 1891. Han blir 76 år.
De begravs båda vid Ljungs kyrka.

Samuel  föddes den 6 januari 1812 i Lyrsbo

Samuel växte upp hemma i Lyrsbo och Risa och arbetade i Risa fram till dess han 1837 gifte sig med Brita Cajsa Jacobsdotter född i sep 1810 i Tjällmo. 
De bosatte sig på en gård i Hult där hennes föräldrar då bodde. Efter några år flyttar de, 1840, till Risa där de blir en av brukarna på den del Samuel ärvt efter fadern.

Brita Cajsa födde två söner som båda växte upp och gifte sig.

Den äldsta sonen Carl August Samuelsson (1839-1920) gifte sig 1865 med Albertina Olofsdotter från Nykil (1841-1887). De bosätter sig först i Risa men flyttar efter några år till gården i Hult.
Deras två söner fortsätter att bruka i Hult.


Den andre sonen, Axel Knut Samuelsson (1848-1919)  gifte sig 1880 med sin kusin Mathilda Danielsdotter (1857-1943) som var dotter till fadern Samuels syster Johanna, se nedan. De bosätter sig först i Risa men byter året efter med brodern i Hult för att ytterligare några år senare, 1884, flytta tillbaks till Risa. Läs vidare nedan om gården Risa och familjen på 1900 talet.

-  En släktrelation
Hustrun Brita Cajsas yngsta syster Wendla Charlotta f.1833 gifte sig 1857 med Carl Johan Larsson. De bosätter sig på hans föräldragård i Bänorp, Ljungs socken (Lott B vid skiftet). De blir då grannar med Maria Charlotta, systern till Samuel Andersson – se nedan.
1883 säljer de denna gård till Maria Charlotta och hennes make Gustaf Pettersson som efter renovering flyttar till gårdshuset.
Detta hus blir sedan, från 1891, min morfar Emils föräldrahem.

Wendla och Carl Johan köper en gård omedelbart öster om Linköping, Böckestads Västergård, och där bor de tills de avlider 80 år gamla. Av barnen utvandrar den äldste sonen 1887 till Nord Amerika.


Nils Peter  föddes den 15 maj 1814 i Lyrsbo

Nils Peter växte upp hemma i Lyrsbo och Risa.
Han brukade sedan under några perioder Risa men arrenderade också under andra perioder någon mindre gård i Tjällmo. De sista åren levde han i Risa där han avled 68 år gammal i augusti 1882. Han var inte gift.

Johanna  föddes den 20 november 1816 i Lyrsbo

Johanna växte upp hemma i Lyrsbo och Risa.

År 1836, 20 år gammal, gifte hon sig med Daniel Andersson f. 1805 från Wik i Tjällmo socken. Wik ligger vid södra kanten av sjön Annsjön och en bit väster om Lämneå bruk, dvs norr om Risa.

De bosatte sig först i Wik och brukar där den gård där han växte upp. Efter ett antal år flyttar de ner till Risa för att sedan återvända till gården i Wik. 1870 när sonen Anders Fredrik tar över i Wik flyttar de åter ner till Risa.
Daniel hade ärvt gården i Wik medan Johanna ärvde en del av gården i Risa.

Johanna levde till 1878 och blev 61år. Daniel avled 1887 när han var 82 år gammal. De levde sina sista år i den västra gården i Risa. Båda är begravda vid Tjällmo kyrka.

Johanna födde åtta barn, fem döttrar och tre söner. Fem av dessa avled innan de blev giftasvuxna, några redan i späd ålder.

Sonen Daniel August f.1854 kom att 1881 att gifta sig med sin kusin, min morfar Emils mor, Augusta Amalia och dotter till moderns syster Maria Charlotta, se nedan.

Daniel August blev således styvfar till Emil och far till Emils sex syskon.

Daniel och Augusta brukar gården i Wik fram till 1891 då de bosätter sig i Bänorp. Wik säljs i samband med flytten.
Denna familj har jag skrivit om tidigare  Länk

Den yngste dottern Mathilda f.1857 gifte sig 1880 med sin kusin Axel Knut Samuelsson som var son till Johannas bror Samuel. Se ovan.

Bilden visar Mathilda med sin dotter Agnes (trol) omkr 1920 och hemma i Risa.


Mer om denna familj och gården Risa under 1900-talet återfinns i slutet av detta avsnitt.






Maria Charlotta Maja Lotta  föddes 21 februari 1821 i Risa.

Maria Charlotta växte upp hemma i Risa och i jan 1846 gifter hon sig med Gustaf Pettersson född i Ljungs socken mars 1813.

De bosatte sig på hans släktgård i byn Bänorp i Ljungs socken.
Maja Lotta födde där fyra barn, tre döttrar och en son. De två första barnen avled redan som spädbarn medan de två yngsta döttrarna växte upp och bildade familj. Den yngsta av dessa Augusta Amalia f.1853 blev min morfar Emils mor.
Maja Lotta och Gustaf blev således min morfar Emils mormor och morfar.

Denna familj finns beskriven i ett tidigare avsnitt    Länk

Gustaf avled i mars 1895 i Bänorp, 82 år gammal och Maja Lotta i mars 1904, 83 år gammal. De är begravda vid Ljungs kyrka.

Eva Sophia  föddes den 10 september 1823 i Risa.

Eva Sophia växer upp i Risa och bor sedan hos sin äldsta syster Anna Stina och hennes familj.
I sin mors bouppteckning 1853 står hon som omyndig med brodern Samuel som förmyndare.
Eva Sophia avlider i april 1901 i Bjärka i Ljungs socken där hon bor hos sin syster Anna Stinas döttrar.  Hon är då 77 år gammal.

Annas barn med Peter Jonsson

Carolina  föddes 2 dec 1831  men avled den 3 mars 1833 i Risa.

Per Johan  föddes den 8 dec 1833 men avled 9 sep 1838 i Risa.

----

Risa gårdarna och familjen Mathilda och Carl Axel Samuelsson under 1900-talet

Efter det Anders Nilssons avled 1828 delades gården Risa upp i två lika stora delar, en östlig och en västlig del.
På dessa delar byggdes nya bostadshus och ladugårdar upp, troligen på de platser där byggnader fortfarande står. De äldre byggnaderna låg i mitten längre norrut.

Kartbilder från 1763 och från 1970 finns ovan.

En del av den västra delen avstyckades ca 1870 söder om landsvägen och där uppfördes en skolbyggnad och bostad för lärare. Senare blev byggnaden en frikyrka.

På den västra delen bodde från 1881 och några år framåt min morfar Emil och hans mor Augusta med styvfadern August innan de flyttade upp till Wik för att 1891 bosätta sig i Bänorp, Ljungs socken

Efter dem brukades gården under några år av Carl August Samuelsson med familj. Denna familj flyttade sedan över till gården i Hult.

Den vänstra delen såldes ca 1900 till familjen Nordstedt i Hindstorp, Tjällmo för att senare brukas av en av deras söner med familj.


På den östra delen av Risa bodde från 1884 Mathilda och Karl Axel Samuelsson. Efter det Karl Axel avled 1919 bodde Mathilda med barnen kvar.
Mellan 1908 och 1915 står deras son Charles Alvar som arrendator och mellan 1920 - 1928 är sonen Gustaf Axel med sin familj arrendator enligt församlingsböckerna. Viss tid har man marken utarrenderad till annan familj.

 
Mathilda bor i Risa med äldsta döttrarna Hilda och Agnes fram till dess hon avled i oktober 1943. Hon begravdes på Tjällmo kyrkogård. 
Också äldste
sonen Charles Alvar bor där under vissa tider.

I några fotoalbum som min morfar Emils syster Hilma (1895-1983) lämnat efter sig fanns en rad fotografier från 1920 och 30-talen från Risa och Hilmas faster Mathilda och kusinerna där. Det är bilder jag använder här.

Risa  Den östra gården  Foto från 1920-talet
Anm  notera att elektricitet var indragen.

Foto från Risa våren 1917 

Mathildas och Karl Axels barn
Hilda f.1886, Valdemar f.1893, Agnes f.1889 och Gustaf Axel f.1888 samt sittande Ellen f.1897 och Birgitta f 1894  (enligt min tolkning).
Äldste sonen Charles Alvar f.1884 saknas, han arbetar vid tillfället i Norrköpingstrakten.

Fotot kan vara taget vid moderns 60-årsfirande och inför Gustaf Axels gifte.







Modern Mathilda och dottern Hilda har besök i Risa av Valdemar och hans hustru Asta från Stockholm. Troligen 1931 efter det de gift sig.











Ägandet av den östra delen togs, efter det Mathilda avlidit 1943, över av sonen Waldemar som bodde i Stockholm. Hans familj använde Risa som sommarhus. Men på gården levde också några av Waldemars ogifta syskon sina sista år.  Hilda avled där 1957, 71 år gammal,  Agnes 1963, 74 år och brodern Charles Alvar, som avled i dec 1968 var den siste, 84 år gammal.
Gårdens bostadshus och ladugård finns i dag kvar men tycks inte användas som permanenta bostäder. 
Av Mathildas övriga barn avled Gustaf Axel i Finspång 1967, 69 år gammal. Waldemar i Stockholm 1979, 85 år. Birgitta i Linköping 1983, 89 år samt Ellen 1949 i Stockholm, 52 år gammal.

Om Risa i en beskrivning från ca 1945
I boken "Sveriges bebyggelse Östergötland Tjällmo socken"  från slutet av 1940 talet finns fastigheten i Risa beskriven enligt följande, dvs den östra gården.

"Risa 1:1  Tjellmo  26 ha 18 ar   Tax v  23 200 i Trä omkr 1830

2 lägenheter  5 rum 2 kök 2 hallar  Restaurerad 1947"

" Skriftliga handlingar om gården finns från 1800 talet. Den första kända ägaren är kammarherre Johan Jacob De Geer på Finspång som godkänt och undertecknat en ännu bevarad karta över gården daterad den 29 juli 1763.

Efter De Geer synes brukspatron Wasserin  Skönnarbo Tjällmo ha blivit ägare till gården.

Nämnde Wasserin försålde nämligen Risa till Bonden Anders Nilsson Lyrsbo Hellestad enligt köpebrev av den 4 mars 1816. I Anders Nilssons släkt befinner sig gården alltjämt.  Han var född 1776 och avled 1828.

Gården övertogs 1838 av äldste sonen Samuel Andersson (född 1812 , död 1895) gift med Britta Cajsa Jacobsdotter från rusthållet i Hult i Tjällmo (född 1810 död 1899).

Efter hennes död ägdes gården gemensamt av sönerna Karl August och Axel Knut Samuelsson intill 1909 då den senare övertog fastigheten.

 År 1947 övertogs gården av sonen Waldemar.

Arr. 1949  Lantbr Egon och Maj Hellqvist, barn Magnus, Anders, Göran. 

 Ägare. Kammarskrivare Waldemar och läkaren Asta Samuelsson, Norr Mälarstrand 26, Sth. Barn Kjell Axel Hans Waldemar."

Släktkontakter inom släkten 

Ett foto från 1952 med Birgitta från Risa,
min mormor Selmas syster Elin t höger
samt min morfar Emils bror Axel
Hemma hos Axels syster Hilma
Det finns inga beskrivningar, som jag har, som visar på vilka kontakter som fanns mellan Anna Samuelsdotter och Anders Nilssons barn och barnbarn.
Men uppgifter jag hittat genom min efterforskning visar på att sådana fanns. I bouppteckningar efter barnen ser man att det fanns olika ekonomiska fordringar mellan familjerna som visar på kontakter. 
Att olika barnbarn har gift sig med varandra pekar också på kontakter, även om barnen oftast bodde samtidigt i Risa. Dvs föräldrarna har troligen haft synpunkter på vem man gifte sig med. 
Familjerna ägde ju sina gårdar och dessa värden ville föräldrarna säkert ha garantier för att de skulle få ta del av som äldre - dvs en 'pensionsförsäkring'. 
Genom olika familjerelation har jag också uppmärksammat att det fanns liknande kontakter mellan min mormor Selmas föräldrars släkt och morfar Emils släkt.  

-------------------------

Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger
Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger
Uppgifter om Anna, Anders och barnen finns också i min databas på Rootsweb under efternamn Samuelsdotter resp Nilsson  Länk till Anna.

Ritade släktträd där Anna och Anders visas med sina förfäder finns i mitt arkiv för Östergötland   och via länken  Släktträd 
Anders och Anna har där nummer 182 resp. 183 på sid 1:1 och längst ner på sid 2:2.