Boel Månsdotter och Lasse Bengtssons förfäder

Förfäder i Skåne – en sammanfattning av förfäder före 1800.

Min farfar Teodors farfar Pers föräldrar

Boel Månsdotter (1773-1807) och Lasse Bengtsson (1756-1815) bodde i Övraby by och socken.

I föregående familjeavsnitt skrev jag om denna familj.

Här skall jag redovisa vilka deras föräldrar var och deras förfäder så långt tillbaks jag funnit dem under min släktforskning. I kyrkböckerna och i olika arkiv.

I mitt ritade släktträd visas de aktuella förfäderna.

Länk  Släktträd Skåne Del 1

Börja på sidan 3 med (160) Lasse Bengtsson och (161) Boel Månsdotter.

Anm: ”Släktträd Skåne Del 1” finns också i  Mitt arkiv för Skåne – länk till höger.

Detaljerna för respektive familj återfinns i min släktdatabas på Rootsweb.
Lasses och Boels familj finns här

Länk Släktdatabasen

På kartan visas var förfäderna föddes, dvs var deras föräldrar då bodde.

Mödrar och döttrar visas i Rött och Fäder och söner i Blått.

Observera att om en familj flyttade mellan olika boställen visas inte detta. Detta framgår av uppgifterna i släktdatabasen.

Teodors farfar Per Larssons förfäder. Karta ca 1865.

Förfäderna på Pers mor Boel Månsdotters sida har jag hittat i Övraby by. Och ända tillbaks till dansk tid, dvs före 1658 då Skåne blev svenskt.

I ett lantmäteridokument från 1759 beskrivs byn så här

Dokumentet beskriver vidare hur dåvarande ägare av byns mark kommit överens om en omfördelning så att odlingsdelarna samlades i ett mindre antal odlingsytor enligt de regler som riksdagen lagt fast i det som kallades Storskifte. Tidigare var byn på sedvanligt sätt uppdelad i stor mängd avlånga odlingstegar som krävde att bönderna i byn måste bedriva sin odling i nära samverkan med varandra.

Markägarna var alla sk utsocknes. Flertalet var ägare till några av de närliggande storgodsen exv Bollerup, Örup och Högestad. Två andra var, borgmästaren Carl Gustaf Boberg i Ystad, samt militären via Södra Skånska Kavalleriregementet.

Troligen var det borgmästaren C G Boberg som tagit initiativ till skiftet. Han satt som borgmästare i Riksdagen och hade hos kungen begärt att få bygga upp ett sk säteri i Övraby. Detta beviljades och detta blev 1761 starten för Övrabyborg. C G Boberg blev samtidigt adlad till von Palmcrona men blev aldrig officiellt upptagen på riddarhuset.

Antalet gårdar i Övraby, före som efter skiftet, var drygt 25. Åtta av dem var sk rusthåll vars bönder/ägare hade åtagit sig att förse Kavalleriregementet med ett antal hästar, ryttare och fotsoldater. Övriga gårdar i byn var utarrenderade till bönder som bedrivit jordbruket på uppdrag av markägarna.

Genom storskiftet bildades ett större jordbruk – säteriet – genom sammanslagning av några av de tidigare enskilda gårdarna. Det tycks också som C G Boberg köpte ytterligare några gårdar men dessa fick inledningsvis behålla sina tidigare arrendatorer.

Boberg sålde efter några år säteriet till en annan ägarfamilj och bosatte sig ’hemma’, strax utanför Sigtuna vid Mälaren.  Han avled där 1771.

Övraby ligger i dag på samma plats som under tre senaste århundradena och har haft samma utsträckning.

Övraby by från 1760. Det som på denna karta visas som en öppen 'gata' var i verkligheten uppdelad med stenmurar inom vilka man höll sin boskap när denna inte var ute på bete eller i arbete. En smal bäck fanns också här. Jfr kartan i föregående avsnitt.

Boels förfäder var arrendatorer på olika gårdsnummer. Boels föräldrar var de första som genom storskiftet fick mer sammanhållen odlingsmark som de själva kunde bestämma över. Men de var säkerligen beroende av vad arrendet krävde för arbete på ägarens egen gård – som i detta fall var Bollerup.

Som framgår av släktträdet, sid 3, finns på Boels sida koppling till min farmor Annas släktträd. Tillbaks på slutet av 1600-talet!

I ett grannhus i Övraby bodde samtidigt med Boels föräldrar en familj som blev förfäder till farmor Anna. Det var hennes farfars morfars föräldrar - nummer 676 Nils och 677 Gertrud på sid 7.

Förfäderna  på Pers far Lasse Bengtssons sida har jag hittat i Benestad  och Tryde socknar.

Lasse föddes själv i Benestads by liksom hans mor Hanna.

Fadern Bengt och hans föräldrar och morföräldrar levde i byn Stenby som låg/ligger längst norr ut i socknen ovanför och i sluttningen ner till Fyledalen med Fyleåns/Nybroåns flöde.

Bengts farfar kom från Tryde socken strax norr därom.

De äldsta släktleden levde på dansk tid.

Benestad by.  Karta från ca 1800.

 

Stenby by i norra Benestads socken ca 1800.

Förfäderna var vad det verkar alla arrendatorer. Gårdarna i Stenby äges i många falla av Högestads säteri medan de i Benestads by oftast ägdes av Örups säteri.

I Stenby levde också vid samma tid förfäder på farmor Annas sida, se släktträdet sid 13.

Mitt Y-DNA  Varifrån

Den äldsta mannen jag funnit på Teodors sida, hans farfars farfars farfar var Bengt Lasson (Lassesson) som levde i Tryde socken.

Det är således den äldste person som jag funnit som bör ha burit samma Y-DNA-typ (Ivar a1) som jag testat fram för mig. Denna Y-DNA grupp finns i dag mest spridd i Skåne, Danmark och norra Tyskland enligt forskarna.

Något att läsa om äldre tider i Skåne.

Boken ”Atlas över Skåne” utgiven 1999 rekommenderas för den som vill läsa om historien längre tillbaks.

På nätet – i molnet – hittar du mer allmän information om förfädernas liv under olika århundraden.

Mer om Skåne på 1600 och 1700 talet

Läs på hemsidan  Terra Scaniae  www.ts.skane.se

eller

Länsstyrelsen Skåne

Linné gjorde sin resa i Skåne 1749. Hans bok finns här.

Länk  Linnés resa

Läs också på hemsidan med Det svenska jordbrukets historia

http://www.ksla.se/anh/amnessokning/allmant/fembandsverket/

Välj band 3 för 1700 talet.

--------------

Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger

Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger

Uppgifter om Per och hans föräldrars förfäder finns i min släktdatabas på Rootsweb.

Ritade släktträd för Ivars sondotter Anna och hennes make Teodor och med deras förfäder finns i Mitt arkiv för Skåne. Se dokumentet ”Släktträd Skåne Del 1”.  Teodor och Anna har där nummer 20 resp. 21.  De äldsta förfäderna på Pers sida finns med början på sidan 3.

-----------------------

Detta är den avslutande delen där jag skriver om mina förfäder på min pappa Gunnars sida – alla i sydligaste Skåne.

När de olika avsnitten om Skåne-förfäderna publicerades redovisas i en sammanställning som finns i länk på höger sida.

Följande sockenkarta visar var jag har hittat förfäder till min farmor och farfar Anna och Teodor Larsson och deras åtta barn.
Annas visas i rött och Teodors i blått. Storleken visar var de flesta förfäderna var födda. Det omfattar sju till tio generationer från det Skåne blev svenskt 1658 fram till ca 1860. Anna och Teodor föddes båda 1882.

Anna föddes 1882  i Övraby  och  Teodor föddes 1882 i Hannas.

Boel Månsdotter och Lasse Bengtsson i Övraby

Förfäder och släkt i Skåne.

Uppgifterna i denna beskrivning har jag funnit under min släktforskning. I kyrkböckerna och i olika arkiv.

Min farfar Teodors farfar Pers föräldrar var

Boel Månsdotter  som föddes den 25 dec 1773 i Övraby socken

och

Lasse Bengtsson  som föddes den 21 april 1756 i Benestads by och socken.

Per var deras andra barn född 11 dec 1798 i Övraby.

Modern Boels föräldrar var  

Aida Pålsdotter 1737-1809 och Måns Svensson 1740-1822.

Familjen bodde i Övraby när dottern Boel föddes men tycks tidigare bott i en annan – okänd - socken. Utöver Boel har jag bara funnit en syster Bengta f.1779.

De arrenderade en av de ca 25 gårdarna i Övraby.

Fadern Lasses föräldrar var

Hanna Jönsdotter 1720-1770 och Bengt Lasson 1718–1781.

Familjen bodde i Benestad by på gården nr 19 som arrenderades av Örups sätesgård.

Hanna födde sex barn, fyra söner och två döttrar.

Lasse var den femte i ordningen.

Övraby och Benestad strax söder om Tomelilla som i början av 1800 talet var landsbygd
Karta från ca 1865

Boel och Lasse gifte sig 1795 i Övraby. Boel var då 22 år och Per 39.

De bosatte sig på gården nr 2 i västra delen av Övraby och tog över arrendet efter hennes föräldrar som sedan bodde kvar på gården. Svärfadern var då 55 år gammal.

Av vigseluppgiften framgår att Lasse inte varit gift tidigare, dvs han hade troligen arbetat på gårdar olika byar. De sista åren före giftet troligen i Övraby.

Övraby nr 2 ägdes när de gifte sig av Bollerups säteri men köptes i början av 1800-talet upp av Övrabyborgs säteri.

Boel födde dottern Hanna 1796 och sonen Per 1798.

Övraby i slutet av 1700 talet

1900 talets Övraby på samma plats som ovan

 Dagens karta syns på Google Maps  

Övraby skiftades 1760 genom ett sk Storskifte. Dåvarande ägare slog genom detta samman sina utspridda odlingsytor runt byn till några få områden per ägare.

När Boel och Lasse gifte sig fanns ett 25 tal gårdsnummer i byn. Ett antal av dessa var sedan storskiftet hopslagna till Övrabyborgs säteri. Ca sju gårdar var sk rusthåll dvs bonden på respektive rusthåll hade åtagit sig att hålla Södra Skånsk Kavalleriregementet med ett visst antal ryttare utrustade med häst mm.

Flertalet av övriga gårdar i byn var arrendegårdar som ägdes av storgods i närheten, tex av Bollerup, Örup och Högestad.

Hustrun Boel Månsdotter avled i januari 1807, 33 år gammal. Dotteren Hanna var då 10 år och Lasse 8 år.

Lasse gifte sig några månader senare med Elna Trulsdotter f.1768 och 38 år gammal. Han själv var då 51 år.

Elna födde året efter, 1808, dottern Boel.

De bor kvar på Övraby nr 2 men uppgifter saknas från 1800 och fram till första husförhörsboken som börjar hösten 1813. Då har Lasse och Elna lämnat arrendet och bor med dottern Boel i ett hus som tillhör Övrabyborgs säteri.

Lasse Bengtsson  är hösten 1813 troligen sjuklig. Han avlider redan i januari 1815, 58 år gammal.

Sonen Per bor 1815 och 1816, 16-17 år gammal, som ’inneboende’ på gården Övraby nr 3. För att från 1818 arbeta som dräng på gården Övraby nr 20. Och då tillsammans med sin blivande hustru.

Några uppgifter om dottern Hanna samt 2a hustrun Elna Trulsdotter och dottern Boel har, efter det Lasse avled, inte kunnat finnas i kyrkböckerna. De finns dock alla nämna i bouppteckningen efter Lasse.

Barnen

I första giftet

Hanna  föddes 4 april 1796 på Övraby nr 2

Hanna växer upp hemma och tar när hon är ca 16 år arbete som piga på annan gård. Troligen inom i en närliggande socken. Uppgifter om henne efter faderns död saknas.

Per  föddes 11 december 1798 på Övraby nr 2.

Han växer upp hemma fram till åren innan fadern avlider, Per blir då fosterbarn på gården Övraby nr 3 för att 1818 bli däng på gården Övraby nr 20.

Per träffar där sin blivande första maka, Agda Ingvarsdotter f.1793. Tillsammans flyttar de 1821 till Ullstorp och arbetar på gården nr 13.

De gifter sig 1926 och bosätter sig på en arrenderad gård, Ullstorp nr 5 som ägs av kyrkan.

Agda föder fyra barn där dock de tre första avlider i unga år.

Agda avlider 1838, 45 år gammal.

Per, 41 år gammal, gifter om sig med Sissa Persdotter f.1818 och 21 år gammal.

Sissa Persdotter

Per hans son Mårten och Sissa bosätter sig på gården Ullstorp nr 6.

Där föder Sissa nio barn. Bland dem min farfar Teodors far Lasse.

Per avlider i Ullstorp i december 1858, 60 år gammal.

Några av barnen fortsätter med odlingen av delar av Ullstorp nr 6 medan andra delar säljs.

Sissa avlider i Ullstorp 1894, 76 år gammal.

Per och hans två familjer har jag tidigare skrivit om i avsnitt från november 2011.

Kalkmålning i Övraby kyrka från 1100-talet

I andra giftet

Boel  föddes 4 juli 1808 på Övraby nr 2.

Boel växer upp hemma fram till faderns död. Därefter har jag inte funnit några uppgifter om henne eller hennes mor.

 

Övraby kyrka som 'alla' generationer i byn  har sett

 -------------

Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger

Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger

Uppgifter om  Boel Månsdotter och Lasse Bengtsson finns också i min databas på Rootsweb under respektive efternamn.

Ritade släktträd för Pers sonson Teodor och hustrun Anna, mina farföräldrar, och deras förfäder finns i mitt arkiv för Skåne.  Teodor och Anna har där nummer 20 resp 21.  Boel och Lasse har nr 161 resp 160.

  

 

Några egna minnen för 70 år sedan

Förfäder och släkt i Skåne.

Uppgifterna i denna beskrivning har jag hämtat från mitt eget minne och kontrollerat i olika dokument och webbsidor.

Just nu uppmärksammas i medierna att det är 70 år sedan andra världskriget slutade. Jag var då 8 år. 

När jag skrev ett första inlägg om mig själv funderade jag på vad jag mindes från mina första år. Det visade sig då att flera av minnena var från tiden då kriget pågick och när det slutade.

Jag har under senare år på webben hittat uppgifter om ett av dessa minnen.

Ett amerikanskt flygplan som nödlandade i Östra Ingelstad.

Detta mitt minne är egentligen från slutet av 1940 talet då vi – familjen – var på besök i Tomelilla hos min farfar Teodor och farmor Anna.

Farfar Teodor berättade då om ett flygplan som nödlandade i närheten av deras gård i Östra Ingelstad och om att de under några månader hade några ur besättningen boende på gården.

Har tidigare på webben letat efter uppgifter om nödlandningar och hittat en uppgift i Ystads Allehanda om en nödlandning i Smedstorp som tycks stämma med Teodors berättelse. Men i tidningsartikeln fanns inte mycket detaljer.

Har senare hittat en hemsida om alla nödlandningar i Skåne vid aktuell tid och en av dessa nödlandningar stämmer med Teodors berättelse.

Denna nödlandning skedde tisdagen den 4 januari 1944. Och det var ett amerikanskt bombplan som hade fällt sina bomber över norra Tyskland och blivit träffad i ena motorn. De sökte sedan nödlandningsplats i Skåne.

Planet kom att klockan 14.50 landa omedelbart väster om Teodors och Annas lantgård på mark som tillhörde Ingelsta Gård. En dryg timme senare var det vintermörkt.

Detaljer om denna nödlandning finns här. Länk

Amerikanskt bombplan har landat i norra Östra Ingelstad. Foto troligen 5 jan 1945.

Teodor och Anna kom att ha ett antal av de tio i besättningen, troligen några av de med ’lägre’ militär rang, boende på gården under några månader innan de fick återvända till England mot löfte att inte återvända till Sverige under kriget.

Hur det kom sig att just Teodor och Anna fick ge plats för flygarna vet jag inte.

Men efter lite fundering har jag kommit fram till följande troliga historia.

Teodor och Anna hade under 1943 kommit överens med sonen Sven och hans hustru Asta att de 1944 skulle ta över gården och jordbruket. Teodor och Anna skulle då flytta in till Simrishamnsvägen i Tomelilla.

Teodor och Anna hade därför under hösten 1943 rengjort de olika utrymmen som fanns på gården och troligen också minskat på sin djurbesättning – kanske fanns det någon ko och häst kvar?

Det utrymme där besättningen fick bo i under januari till mars/april var de rum som låg längst söderut på stallängan. Det var det som var brygghus och det intilliggande rummet som vår till höst användes som hönshus.

Kanske användes också det intilliggande svinhuset. Utrymme för den svenska vakterna – som jag förutsätter fanns – måste ju också finnas, dvs för manskap från det lokala hemvärnet.

Ja några detaljer om ’livet’ på gården under dessa månader har jag ju inte.

Några andra minnen från krigsslutet.

Ett är ett mycket starkt minne jag har kvar. Och är en lång rad vitmålade bilar och bussar som lämnade regementet I.7 i Ystad. Bilar och bussar hade stora röda kors målade på sidorna.

Efteråt – många år senare – blev det klart för mig att det var en del av de sk ’Vita bussarna’ som åkte ner till Tyskland för att hämta hem främst svenska, danska och norska medborgare som suttit i fångläger.

Kommer ihåg att jag satt på köksbänken framför fönstret mot regementets in- och utfart. Vi bodde då på 3je våningen i södra gaveln på Kanslihuset.

Utfarten från regementet I.7 Ystad med en 'Vit Buss'.  Hände 3 mars 1945

Med hjälp av beskrivningar och berättelser på webben har jag kunnat konstatera att detta hände söndagen den 3 mars 1945 – troligen tidig förmiddag.

Jo, jag måste ha varit ledig från skolan, gick i småskolan 1a klass. Och de vita bilarna och bussarna åkte, enligt en av de medföljande, med färja över till Köpenhamn under veckan efteråt, för att därefter köra ner till norra Tyskland.

Historien om denna svensk/danska räddningsaktion finns på webben.

Två andra minnen med anknytning till föregående är.

Jag hade börja skolan första klass hösten 1944 i det som då kallades ’Östra skolan’ - så än i dag.

Men på våren 1945 fick vi flytta till ett skolhus vid klostret. Det var i det hus där en av Ystads första skolor etablerades under 1800-talet. Och där jag under några terminer före skoltiden gått i ’Kindergarten’, dvs lekskolan.

På våren 1946, i andra klass, fick vi återvända till Östra skolan som då var nyrenoverad.

Östra skolan och skolan vid Gråbrödraklostret

En andra händelse som jag minns rätt starkt är troligen från sommaren 1945. Jag kom att cykla förbi Östra skolan och såg att skolan var kringgärdad av dubbla taggtrådsryttare – hinder. På skolgården såg jag gråklädda kvinnor där en av dem talade med en person som stod på gatan utanför.

Har senare förstått att skolan användes som sjukstuga och att bollhallen, något kvarter söder om, användes som bostad för ett antal av de som kom till Sverige från Tyskland via aktionen ’Vita bussarna’.  Har förstått att kvinnorna i Ystad kom från olika europeiska länder, bla från Polen.

Beskrivningar på webben ger mer information.

Några fler minnen från tidigt 1940-tal.

Jag föddes på Ystads lasarett i mars 1937 och bodde sedan fram till 1942 på Föreningsgatan strax intill Österportstorg.

Minnena därifrån är rätt många små. Men det kan nu vara svårt att skilja på de egna verkliga minnena och de som uppkommit genom att mina föräldrar har berättat om dem.

Egna minnen är dock de stora snöhögar som fanns under några vintrar (40-41 och 41-42). Minns snögrottor som vi barn grävde i uppskottade snöhögarna och de små snöbollslyktor som byggdes.

Ånglok har kört in i en snödriva på vägen mellan Ystad och Malmö vintern 1941-42 och sedan blivit översnöat.

Minns också hur överdelen på kaminen i rummet var röd. Det var kallt ute!

Och att jag ’råkade’ lägga handen på kaminen. Har dock inget minne av vad som hände efteråt. Men mina skrik av smärta hördes nog.

Däremot minns jag att fick ligga till sängs för någon (några) barnsjukdom med utslag på kroppen – mässlingen?

Under 1942 flyttade vi till Kanslihuset på regementet I.7.

Därifrån är de tidigaste minnena bla

Mörkläggningen -  Svarta rullgardiner där det var viktigt att ingen springa fanns som släppte ut ljus. (Flimrande TV-skärmar fanns ju inte - de kom först drygt femton år senare.)

Flyglarmen – lite då och då 'bölade' larmet och vi fick ta på oss ytterkläder och bege oss ned fyra trappor till skyddsrummet i källaren. Kommer ihåg att mamma ibland lät oss vara kvar under hela larmet. Det hände ju aldrig något och larmet varade ibland inte så länge.

Skyddsrummet blev efter kriget matkällare och lager för den koks vi använde för uppvärmning. Under kriget tror jag det var mest ved som användes för uppvärmning. Minns stora staplar med kapade och kluvna trädstammar.

Fler tidiga minnen finns och fler dyker upp efterhand jag skriver. Dessa får dock stanna i mitt egna arkiv. Men ett till vill jag dock nämna.

Detta minne inträffade flera gånger under min skoltid i folkskolan klass 3 och 4 i Norra skolan. Och ett minne som berörde mig ’mycket illa’ då och fortfarande gör.

Det var när vår lärare i början av terminen och strax innan jul berättade för hela klassen vilka elever som inte behövde betala terminsavgiften. Ja all – föräldrarna - måste på den tiden betala en skolavgift.

Och före jul berättade läraren vilka elever som fått bidrag till kläder och/eller skor.

Det var nog här jag började förstå att jag då levde i ett klassamhälle.

Jag minns att jag redan när läraren började tala om de två sakerna kände ett starkt obehag.  Och kanske kom detta att påverka mig hela livet – hur mycket vet jag inte men jag har alltid haft svårt att tänka på händelserna.

 

Familjen 1941 och jag och min syster Vivi 1943 från den tid jag har de första minnena. Något kan vara från sommaren 1940?

Kirstina Nilsdotters och Per Nilssons förfäder

Förfäder i Skåne – en sammanfattning av förfäder före 1800.

Min farfar Teodors farmor Sissas föräldrar

Kirstina Nilsdotter (1779-1821) och Per Nilsson (1778-1825) bodde i Tjustorps by, Smedstorps socken.

I föregående familjeavsnitt skrev jag om denna familj.

Här skall jag redovisa vilka deras föräldrar var och deras förfäder så långt tillbaks jag funnit dem under min släktforskning. I kyrkböckerna och i olika arkiv.

I mitt ritade släktträd visas de aktuella förfäderna.

Länk  Släktträd Skåne Del 1

Börja på sidan 4 med (162) Per Nilsson och (163) Kirstina Nilsdotter.

Anm: ”Släktträd Skåne Del 1” finns också i  Mitt arkiv för Skåne – länk till höger.

Detaljerna för respektive familj återfinns i min släktdatabas på Rootsweb.
Pers och Kirstinas familj finns här

Länk Släktdatabasen

På kartan visas var förfäderna föddes, dvs var deras föräldrar då bodde.

Mödrar och döttrar visas i Rött och Fäder och söner i Blått.

Observera att om en familj flyttade mellan olika boställen visas inte detta. Detta framgår av uppgifterna i släktdatabasen.

Kirstina Nilsdotters och Per Nilssons förfäder

(163) Kirstina Nilsdotters föräldrar var 

(327) Sissa Svensdotter  1746–1818  och (326) Nils Andersson 1737-1809.

Familjen bodde i Tjustorps by och i gården nr 3 i den östra delen av byn, som också var Nils föräldragård.

Sissa födde fem barn där Kirstina var det första. Av de övriga var två döttrar och två söner.

(162) Per Nilssons föräldrar var

(325) Kirstina Hansdotter 1758-1788 och (324) Nils Pehrsson 1730-1800.

Kirstina födde tre barn innan hon avled 1788. Per var det första.

Fadern gifte om sig med Karna Nilsdotter 1739-1800.

Familjerna bodde i Tjustorp nr 17 en gård i västra delen av byn, som också var Kirstinas föräldragård.

Såväl Kirstina som Per växte således upp i Tjustorps by. De gifte sig år 1800 och bosatte sig på nr 17, dvs hans föräldragård.

Förfäder till Teodors farmor Sissa har i flera fall kunnat följas tillbaks till dansk tid, dvs de var födda när Skåne tillhörde Danmark före 1658.

För dessa förfäder har jag använt de danska personnamnen även om de i svenska kyrkböcker är omnämnda med svenska namn. Dessa namn – föräldrar och make/hustru – återfinns i de detaljerade levnadsbeskrivningar som finns i vissa personers dödsnotiser. Uppgifterna måste således funnits kvar från den danska tidens kyrkböcker. Dessa böcker tycks dock inte finnas kvar i de svenska arkiven.

Många av förfäderna gifter sig med en person från samma socken dvs från Smedstorp.  Men bland de äldsta generationerna på Kirstinas sida finns mödrar eller fäder som föddes i en närliggande socken, Stiby, Östra Ingelstad, Kverrestad eller Övraby. En fader kom från Färlöv socken utanför Kristianstad.

Byarna i Smedstorps och Stiby socken

(163) Kirstinas mor (327) Sissas föräldrar (655) Kirstina Månsdotter och (654) Swän Nilsson bodde i byn Listarum liksom flera generationer före dem.

Hennes far (326) Nils Anderssons föräldrar (653) Kierstina Mårtensdotter och (652) Anders Andersson bodde i Tjustorps by liksom flera generationer före dem.

Följer man förfäderna för Kierstin och Anders ser man via släktträdets sid 4 och 5 att det finns visst avlägset släktskap mellan min farfar Teodors mormor (83) Ellna och Teodors farmor (81) Sissa. En kunskap som inga kan ha känt till innan ett släktträd nu har kunnat visa på det. Möjligheten till en sådan här koppling beror ju helt på att barnen under 1600 och 1700 talen oftast levde kvar i samma område – i detta fall Smedstorps socken  - där föräldrarna levde och där deras föräldrar också hade levt.  

(Anm: Jag har hittat motsvarande släktrelationer bland förfäderna på min mamma Märtas sida i norra Östergötland.)

(162) Per Nilssons mor (325) Kirstinas föräldrar (651) Elna Lassesdotter och (650) Hans Persson levde i Tjustorps by och var också födda i socknen. Men eftersom kyrkböckerna från en period i början av 1700 talet saknas kan inte deras föräldrar hittas.

Och samma gäller för Pers far (324) Nils Pehrsson.

Förfäderna jag hittat på min farfar Teodors farmor Sissas sida levde således i stor utsträckning i olika byar inom Smedstorps socken som kartan ovan visar.

 

Större delen av marken inom Smedstorps socken ägdes under 1600 och 1700 talen av storgårdarna Smedstorp och Tunbyholm samt av kyrkan. Vid sidan av dessa ägare fanns det några få bondeägda gårdar.

Arrendebönderna i byarna, Tunby, Listarum, Gårdlösa och Tjustorp, samt i några ensamliggande gårdar i det norra skogsområdet, svarade gemensamt för odlingen av byarnas respektive markområden enligt de för denna tid gällande brukningsmetoderna. Marken var uppdelad tre eller fyra vångar och dessa i ett stort antal avlånga tegar. Vångarna låg växelvis i träda ett år i taget.

Brukarna hade också, som arrendebetalning, ansvar för att sköta odlingen av storgårdarnas egen odlingsmark.

Arrendeavtalen präglades till en bit in på 1700 talet av de hårda reglerna enligt danskt sk ’hoveri’, även om de svenska ägarna (och deras anställda gårdsfogdar) tillämpade det i mildare form.

I mitten av 1700-talet fick arrendatorerna köpa odlingsmarken. Dvs marken fick övertas mot ett lån från ägaren på Storgården där säkerheten var en inteckning i mark och gård. De nya ägarna fick sedan under ett antal år betala av lånet. De fick samtidigt större ansvar för att via byrådet bestämma över odling och andra gemensamma angelägenheter.

Avbetalningen för marken/gården tycks helt ha skett innan byarna skiftades i början av 1800-talet. Gårdarna blev oftast ’familjegårdar’  dvs de brukades samfällt av syskonen i olika familjeled.

I tidigare avsnitt har historiska detaljkartor för respektive byar visats.

Dessa finns också i bildgalleriet – länk till höger.

Lite från Smedstorps historia

Anm: Följande finns även i tidigare släktavsnitt.

Även om man anser Skåne blev svenskt 1658 var det inte slut på kampen om provinserna öster om sundet. Danskarna försökte upprepade gånger återta Skåne, Blekinge och Halland. Det var först i början av 1800 talet som dessa skärmytslingar slutade. Smedstorp som ligger relativt långt från Östersjön och bra hamnar var troligen förskonade från de danska tillslagen.

Efter flera av de större krigsslagen mellan Danskar och Svenskar slöts fredsavtal.

I ett avtal 1660 justerade man flera saker som fanns i 1658 års avtal.

Bland annat återfick Danmark ön Bornholm där bönderna motsatt sig att svenskarna skulle ta över ön. Ön återgick mot att danskarna betalde ett vederlag/en ersättning som gav Sverige – kungen – ägorätten till 18 storgods i Skåne och Blekinge.

Tidigare ägarna till dessa storgods hade inte accepterat att bli svenskar utan bytt till sig andra gods väster om sundet via förmedling av den danske kungen.

Bland dessa storgods fanns bla Smedstorp, Tunbyholm och Onslunda storgård.

De olika gårdarna arrenderades först ut till svenska adelsfamiljer eller höga tjänstemän och officerare. Smedstorp och Tunbyholm liksom några av övriga storgods fick i början av 1700 talet status av rustgårdar med ansvar att mot skattefrihet hålla svenska armen/rytteriet med ett antal ryttare, hästar och fotsoldater.

På såväl Smedstorp som Tunbyholm fanns sedan, till en bit in på 1800 talet, en liten militärtrupp med befäl stationerad. Den militära organisationen förändrades sedan när regementena i Ystad och Kristianstad byggdes.

Sveriges regering (kungen) beslöt strax efter freden 1658 att befolkningen i de erövrade provinserna, dvs Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, måste ’försvenskas’.

Eftersom kontakten med befolkningen främst skedde via prästerskapet beslöt man att kyrkliga ämbeten som blev lediga skulle tillsättas av svenska präster och att alla predikningar skulle hållas på svenska. Liksom alla socken- och häradsting. Befolkningen skulle också få sina danska namn översatta till svenska.

Man tryckte upp och distribuerade därför svenska katekeser och psalmböcker. Samt en särskilt framtagen ABC-bok för att användas vid införandet av ’allmän’ skolutbildning.

Man tillsatte också personer som skulle övervaka och rapportera hur försvenskningens regelverk tillämpades.

En beskrivning av hur försvenskningen fortlöpte finns att läsa om i en artikel från 2010  ”Skåningarna bytte aldrig språk”  Länk

Även om skåningarnas namn försvenskades i skrivna dokument, tex i kyrkböckerna, användes säkerligen de danska namnformerna i dagligt tal långt in på 1700 talet. Jag har därför i min släktdatabas försökt återskapa de danska namnformerna för de personer som var födda före 1658, dvs under dansk tid.

Slutlig fred mellan de svenska och danska kungahusen (rikena) dröjde till 1820-talet. I de krig som danskarna i mitten av 1800 talet förde om de nordtyska delstaterna Schlesien och Holstein, låg svenska trupper i beredskap, både till sjöss och på land, för att kunna gripa in och hjälpa danskarna. Någon större svensk insats gjordes dock aldrig, men några små svenska förband blev inblandade på några platser.

Det dröjde ju sedan ytterligare ett antal decennier innan de båda länderna införde demokrati, dvs när alla medborgare fick välja de ombud som styrde i respektive land. Danskarna kom där att ligga lite före svenskarna.

Något att läsa om äldre tider i Skåne.

Boken ”Atlas över Skåne” utgiven 1999 rekommenderas för den som vill läsa om historien längre tillbaks.

På nätet – i molnet – hittar du mer allmän information om förfädernas liv under olika århundraden.

Mer om Skåne på 1600 och 1700 talet

Läs på hemsidan  Terra Scaniae  www.ts.skane.se

eller

Länsstyrelsen Skåne

Linné gjorde sin resa i Skåne 1749. Hans bok finns här.

Länk  Linnés resa

Läs också på hemsidan med Det svenska jordbrukets historia

http://www.ksla.se/anh/amnessokning/allmant/fembandsverket/

Välj band 3 för 1700 talet.

Läs om försvenskningen av skåningarnas språk    
Länk   Skåningarna bytte aldrig språk

--------------

Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger

Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger

Uppgifter om Sissa och hennes föräldrars förfäder finns i min släktdatabas på Rootsweb.

Ritade släktträd för Sissas dotterson Teodor och hans maka Anna och med deras förfäder finns i Mitt arkiv för Skåne. Se dokumentet ”Släktträd Skåne Del 1”.  Teodor och Anna har där nummer 20 resp. 21.  De äldsta förfäderna på Sissas sida finns med början på sidan 4.