Mina föräldrar - Märta och Gunnar Larsson - Familjen

Märtas och Gunnars bakgrund beskrivs i tidigare inlägg. Följande är ett utdrag från min pappa Gunnar Larssons släktbeskrivning som han sammanställde i början av 1970 talet. Jag har gjort några mindre tillägg. Bilderna är tagna från Märtas och Gunnars fotoalbum samt från mina egna kort. Lars Gunnar Larsson, född 6 februari 1906 i Östra Ingelstad på Österlen i sydöstra Skåne och Märta Augusta Danielsson, född 23 december 1914 i Högloftet, Strömsbro gård, Bankekinds församling, strax sydost om Linköping.  ”Vi träffades 1934 under min utbildning i Linköping och gifte oss den 13 april 1936 i Linköpings domkyrka.     Vi bosatte oss i en omodern två rums lägenhet på Föreningsgatan 13 i Ystad.   Lägenheten låg i en gammal fastighet som från början varit fabrik för tillverkning av YVY-tvål.   Bostaden låg en trappa upp ovanför bilarna. Den 18 mars 1937 föddes vår son  Lars Rune  och den 5 december 1940 vår dotter   Vivi Märta Birgitta Familjen vid Ystad sandstrand sommaren 1941 1942 fick vi en tvårumslägenhet i Kanslihusbyggnaden på regementet.   Bostaden låg högst upp till höger Anm  I dag är huset hotell med spa   Även denna lägenhet var omodern, men dock betydligt bättre än den tidigare.  Här kvarstannade vi tills vi flyttade till Karlskrona 1950. I Ystad köpte vi 1947 en sommarstuga i Sandskogen genom förmedling av min moster Idas make Axel Andrée.  I denna bodde vi under sommarmånaderna. Eftermiddagsfika sommaren 1949 Under åren i Ystad besökte vi under 1940-talet mina och Märtas föräldrar vid flera tillfällen. Till mina föräldrar på lantgården i Östra Ingelsta åkte vi buss liksom till Tomelilla när de flyttat dit 1944. Det var under lördag-söndag eller vid någon helg på sommaren. Ibland dök också mina syskon upp. I Östra Ingelsta kom vi då tex att hjälpa till när sockerbetorna skulle gallras eller lukas. På den tiden fanns inte dagens enkornsfrö.  Ett besök sommaren 1939 hos mina föräldrar och syskon i  Östra Ingelsta nr 1 Min bror Lennart saknas på kortet  - han håller i kameran, och min syster Martha och bror Sture hade flyttat hemifrån. I Tomelilla samlades vi när vi skulle fira våra föräldrars födelsedagar som inföll med några veckors mellanrum. Här en släktträff från ca 1949 och här en från ca 1957 På fotografierna finns alla mina syskon med maka/make men inte alla deras barn. Till Märtas föräldrar i Linköping åkte vi tåg via Eslöv. Detta var vid någon längre helg eller under min semester. Här från ett besök 1943 hos Märtas syster Gerda i Vikingstad väster om Linköping Märtas föräldrar står överst på trappan. Gerdas make Axel och sonen Ingemar finns med liksom Axels föräldrar och bror. . och här ett besök 1943 i Linköping med Märtas föräldrar och två av hennes systrar Gerda och Elin med makar.   Jag håller själv i kameran vid båda tillfällena. När jag 1950 fick en befattning på Fo15 i Karlskrona flyttade vi dit. De första månaderna bodde vi i en tillfällig lägenhet på Landbrogatan, men flyttade sedan till en modern två rums lägenhet på det då nybyggda området på Marieberg.  Och här bodde vi sedan i åtskilliga år.   Under det Rune och Wivi vistades hemma hade vi försökt få en trerumslägenhet, men den tidens lägenhetsbrist lade hinder i vägen. Lägenheten låg just där de två närmaste husen möts. Rune gick åren 1955-57 i skola i Göteborg, sedan militärtjänst i Stockholm och där bosatte han sig också 1958 och tog anställning vid televerket.   Wivi tog realexamen 1955 varefter hon jobbade på kontoret hos en mindre handelsfirma i Karlskrona. 1958 tog hon anställning i Stockholm. Efter några år utbildade hon sig där till radiotelegrafist och fick 1963 anställning på olika handelsfartyg i utlandstrafik.  Hon träffade på en av båtarna sin make Torsten. De gifte sig 1968 i Köpenhamn. När första barnet sonen Torbjörn föddes 1971 gick Wivi i land och de bosatte sig i ett hus i Romelanda strax norr om Kungälv. 1975 föddes sonen Johan och 1979 Samuel. (Min anm: Lite mer om Wivi och familjen finns i tidigare inlägg.) Jag hade gått och funderat på att skaffa oss ett sommartorp, men så länge vi hade ett koloniområde på kronans mark på Rosenholm och jag fortfarande var i tjänst vid Fo 15 blev det aldrig riktigt aktuellt.  Men då jag gick i pension kom frågan i ett annat läge. En söndagsinsats för det fösta ogräset Vi var ute och såg på flera sommartorp utan att köp kom till stånd.  Så blev vi hösten 1968 erbjudna köpa Kråkerum 6:35 i Jämjö och detta köpte vi för 25 000 kr. Köpet var ganska fördelaktigt, med tanke på de kommande årens prisutveckling.  Tomten var rymlig och medgav både frukt och grönsaksodling.   Vi kom att vistas därute ganska mycket under sommarmånaderna fram till dess vi sålde det 1981 för 100 tusen kr.  Anledningen var främst att jag blev sjuk, så jag ej kunde utföra något på tomten (torpet).  Under de 12 åren hade vi utan tvekan förbättrat sommartorpet betydligt, lagat taken på uthusen, målat både ut o invändigt.   När vi sålde torpet var fruktträden sådana att de bar fin frukt, 400-500 kg äpplen och päron. För att enklare besöka Märtas släkt i Östergötland och min i Skåne hyrde vi några gånger i början av 50-talet bil under min semester.  Vår första bil skaffade vi oss 1957, en Volkswagen.  Den gav oss möjlighet komma ut och se oss omkring och lära känna Blekinge och Blekinges bär och svampskogar.  Senare bytte vi den till en Saab.” Efter att varit sjuk under några år avled Gunnar hemma i bostaden  den 8 juli 1983, 77 år gammal. Gunnar är begravd i minneslunden på Augerums griftegård strax nordost om Lyckeby, Karlskrona.  Märta bodde kvar i lägenheten på Marieberg. Men när det blev aktuellt med stambyte och ombyggnad av hela huset sökte hon lägenhet i Linköping. Hon fick erbjudande på en lägenhet i Skäggetorp och dit flyttade hon i augusti 1988. I Linköping hade hon sin syster Gerda och dennes make Axel Knutsson som hon träffade regelbundet. Märta och Axel på den korta vägen mellan deras hem under uppväxten Märtas torp Björklund och Axels bondgård Kohagen strax nordost om Vikingstad - väster om Linköping. I Linköping använde Märta gärna cykel för att förflytta sig i och omkring Linköping. Vid en sådan tur blev Märta påkörd av en bil och avled några dagar senare på sjukhuset i Linköping den 26 november 1992, 77 år gammal. Märta ligger begravd i minneslunden på Linköpings griftegård. Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger Ritade släktträd för Gunnar resp. Märta finns på min Hemsida liksom i mitt arkiv för Skåne resp. Östergötland.

Min syster Wivi och hennes familj

Min syster Wivi Märta Birgitta föddes 5 dec 1940 på lasarettet i Ystad.

Hon började skolan i Ystad och tog realexamen 1955 i Karlskrona.

Bild från realexamen tillsammans med pappa Gunnar och hans bror Stures maka Astrid

Hon jobbade först några år på kontoret hos en mindre handelsfirma i Karlskrona men 1958 tog hon anställning i Stockholm. Efter några år utbildade hon sig till radiotelegrafist och fick 1963 anställning på olika handelsfartyg i utlandstrafik. 

De första fartygen var mindre styckegodsfartyg med en rutt genom Medelhavet och runt Afrika. Efter några år blev det turer till Nord Amerika.

På en av dessa båtar träffade hon Torsten Karlsson som då jobbade som styrman. De valde sedan följe på samma båtar och semestrar hemma i Sverige

 

 1968 gifte de sig i Köpenhamn

De fortsatte på samma båtar fram till första barnet väntades. De hyrde först lägenhet i Ytterby men köpte nästan genast en villa i Romelanda.

Dit flyttade Wivi och sonen Torbjörn strax efter det han föddes 1971. Båda platserna ligger i Kungälv.

Romelanda 

Torsten fortsatte sitt arbete som styrman och senare kapten på olika båtar. Wivi och Torbjörn följde med ut på olika turer när det passade med båtarnas besök i Sverige eller Europa.

Andra sonen Johan föddes 1975 och 1979 den tredje sonen Samuel.

Sommarstugan

När Torsten var hemma mellan sina arbetsresor, oftast under några månader, skaffade de 1977 en sommarstuga i mellersta Bohuslän. Den ligger inte långt från Gravarne (Kungshamn) där Torsten 1940 föddes och hade sina föräldrar. 

Båttur 1982 med Wivi, Samuel, Torbjörn och Johan

Efter det att Torsten gått i pension och Wivi i stort slutat arbeta bosatte de sig i den ombyggda sommarstugan. En ombyggnad som Wivi och Torsten själva till stor del utförde. Endast nödvändig hjälp köptes.

Bostaden i dag

Sonen Torbjörn gifte sig 2000 med Camilla och de har nu barnen Edvin, Simon och Maja. 

Mellansonen Johan gifte sig 2005 med Catrin och de har döttrarna Alice och Annie.

Båda familjerna bor på någon timmes bilresa från Wivi och Torsten så det blir regelbunden barnpassning för dem eftersom alla fyra föräldrarna arbetar.

Här några bilder från senare år på Wivi och Torsten och de tre söner.

Wivi och Torsten

Samuel, Johan och Torbjörn

Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger

Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger

Torstens förfäder finns också i min släktdatabas på Rootsweb - länk finns på infosidan

Liksom Camillas och Catrins.

Mina föräldrar - Märta Danielsson och Gunnar Larsson före giftet

Följande är ett utdrag från min pappa Gunnar Larssons släktbeskrivning som han sammanställde i början av 1970 talet efter samtal med sina och Märtas föräldrar.
Jag har gjort några mindre ändringar och tillägg. Har också här tagit med Gunnars beskrivning av tiden som militär fram till pensionen.

Märta tillsammans med storasyster Elin.

”Min hustru Märta Augusta Larsson född 23 december 1914 i Högloftet vid Strömsbro, Bankekinds församling i Östergötland, strax sydost om Linköping och invid vägen till Åtvidaberg.
Hennes föräldrar var Emil och Selma Danielsson och Märta var deras fjärde dotter. De övriga var Elisabeth-Lisa, Gärda och Elin.

Efter några år flyttade familjen till en stuga Björklunda i södra  Rappestads församling, just på gränsen till Vikingstad församling. Huset, som nu är rivet, tillhörde Lagerlunda herrgård där hennes far var anställd.  Huset låg vackert i skogsbrynet och omgivet av fruktträd.  

Sina skolår gjorde Märta i Rappestads skola och i den intill skolan liggande kyrkan är hon konfirmerad.

Ett av Märtas skolfoto från Rappestads skola

När Märta konfirmerats fick hon 1930 anställning i Linköping, som hjälpreda åt en änka, fru Rut Salmonson med tre minderåriga söner.  När Rut Salmonson, som var anställd vid televerket, fick en befattning som telefonväxel-föreståndare i Häverödal i östra Uppland, följde Märta med dit, mera som medlem i familjen än som anställd.  I Häverödal kvarstannade hon till 1932, då hon flyttade tillbaks till Linköping, dit hennes föräldrar då flyttat.
Märta fick först arbete hos en familj och sedan efter ett år i en sybehörsaffär, där de bland annat sydde upp och ritade dukar.  När hon fick anställning vid Linköpings skjortfabrik flyttade hon över dit.  Efter en kort tid vid fabriken fick hon hand om en nyanskaffad maskin för isyning av skjortknappar och denna hade hon sedan hand om tills vi gifte oss 1936, då hon blev ystadsbo."

                                           

”Jag  Lars Gunnar Larsson föddes 6 feb 1906 i Östra Ingelstad på Österlen i sydöstra Skåne. I ett hus på gränsen till Hannas församling. 

Mina föräldrar Teodor och Anna Larsson gifte sig 1905 så jag var deras första barn. Jag fick sedan sju syskon. Vi bodde under de första åren i Bollerup församling och i Östra Ingelstad by.

Bild från hösten 1910 med 'storebror' Gunnar, syskonen Martha och Lennart samt 'barnflickan' Valborg när de bor i Odarslöv

1909 flyttade vi till Västra Odarslöv utanför Lund och några år senare åter till Östra Ingelstad by. Därefter arrenderade mina föräldrar Nya Skottarp nr 1 vid Skönabäcks gård i Slimminge församling. 

Skolan, 6 årig, gjorde jag i Skönabäcks skola, Slimminge församling, där jag också blev konfirmerad. 
Man fick på den tiden börja hjälpa till i arbetet så fort man kunde. Jag var väl 8-9 år då jag fick ge ett handtag här och var vid betgallring och rensning i grönsaker mm vid Skönabäcks handelsträdgård.  Tror jag fyllde 11 år då jag blev tillsatt att vakta gårdens gäss och driva dem ut på höståkrarna.  Året därpå var det tid vakta gårdens svinhjord, som jag minns var besvärlig vid dåligt väder, eller när tillgången på föda var knapp. Men en god sak med de uppgifterna var att jag lärde mig göra ordentliga piskor.

Arbetade eljest hos trädgårdsmästaren, som hade att övervaka herrgårdens trädgårdsodling.  Vi var nog ett tiotal i 10-12 årsåldern, som arbetade där.  Så fick en äldre person, man eller kvinna, ett par stycken av oss till hjälp och hålla ordning på oss.  Jag minns än all krattning av trädgårdsgångar och gräsmattor kring slottet samt bevattning av grönsaker och jordgubbar.  Skönabäckssjön (Borgasjön) låg då högt över den då odlade handelsträdgården, så det var bara att koppla in vattenslangen och vrida på kranen.
Vintern jag konfirmerades höll jag på att plocka rosenkål och jordärtskockor. Det var på ackord och man kunde förtjäna rätt bra helst som vi stundom hjälptes åt, mor, jag, Marta och troligen även Lennart. Bör nämnas att på den tiden hade de två äldre årsklasserna i skolan sommaruppehåll från maj till någon gång i sept månad.

Efter konfirmationen och till 19-årsåldern hade jag tjänst hos tre olika lantbrukare. Arbete av annat slag gick inte att få på orten. 
Anmälde mig till värnpliktstjänstgöring ett år i förtid. Blev av den anledningen uttagen till befälsutbildning, något som jag i förtid tagit reda på i tanke att senare ta fast anställning vid försvaret.

Den 25 nov 1925 tog min militära tjänst sin början med inryckning på Revingehed. Det var en regnig och kylig förmiddag jag steg av tåget vid Qvinnevads järnvägshållplats och vandrade över heden till klockbaracken, där vi skulle inställa oss.  Fick omsider utrustning och ärtor och fläsk i just utlämnade kokkärl, som var insmorda med vaselin och vi hade inte tillgång till vatten. 

På kvällen åkte vi tåg till Lund var och en lastad med sin utrustning och stoppad halmmadrass.  Vår förläggning blev ett numera rivet sockerraffinaderi.  Övningsfältet, Vibyholm, nådde vi genom att marschera genom hela stan.  Uniformen var en grå m/10 med trekantig hatt.
I februari 1926 tog jag fast anställning som volontär vid Södra skånska infanteriregementet (I 25).  Fick 50 kr i anställningspengar och sedan 50 kr i månadslön varav de 15 sattes på bank genom kompaniets försorg.
Volontäravdelningen tillhörde samma kompani. Det var bara att byta avdelning och det gjorde jag på skjutbanan, där jag fick order gå fram och anmäla mig för volontäravdelningens chef.  Han välkomnade mig med orden: ”Välkommen i det gröna sa kärringen när hön föll i nässelhögen”.

  

Så gick åren. Tre års befälsutbildning. Vi var ett trettiotal volontärer, när vi startade. Tre år senare när furirskolan var slut, var vi 7 kvar, övriga hade av olika orsaker fallit bort.  År 1934 var jag ensam kvar av min årsklass.
Månadslönen steg ju något efterhand, men så sent som 1932, när jag låg på underofficersskolan i Uppsala, fick jag inte ut mer än 87 kr i månadslön.  Mycket beroende på att inga underbefäl avgick ur tjänst förrän de blev tvungna till det och detta beroende på det kärva arbetsläget i det civila.

De två första åren låg vi förlagda till Lund om vintern och till Revingehed under sommaren.  År 1927 flyttades regementet till Ystad och fick ändra vårt regementsnummer till I 7.  

 Vi lämnar Lund. Jag i första ledet.

I Ystad övertog vi Skånska dragonregementets kaserner (K 6) och Ystad blev nu vår ordinarie förläggningsort. Revingehed blev nu inte använt på flera år.  Först 1935 förlades vissa övningar på nytt till Revingehed (repetitionsövningar).
Under åren 1928 - 1936 tjänstgjorde jag som underbefäl huvudsakligen vid kulspruteförband omväxlande med kommenderingar utom regementet.  Således var jag
1928 kommenderad på skidlöparbataljonen i Boden,  

 

1931 - 1933 till underofficersskolan i Uppsala,
1933 - 1934 till offaspirantskolan i Linköping,
1934 - 1935 till studentkompaniet i kulsprutetjänst i Uppsala,
under 3 månader vid årsskiftet 1934-1935 var jag gruppchef vid svenska bataljonen vid omröstningen i Saar och    

under 4 månader elev vid rid- och körskolan i Strömsholm med   

erbjudande att återkomma året därpå som biträdande lärare men avböjde av personliga skäl.

Jag träffade min hustru Märta Danielsson under utbildningen i Linköping. Vi gifte oss 1936 i Linköpings domkyrka.

 Gunnars beskrivning av sitt arbete fram till pensionen
År 1937 blev jag befordrad till sergeant.  Fortsatte fram till 1939 tjänstgöringen vid kulspruteförband omväxlande med tjänst som lärare vid regementets stamskolor (korprals och furirs).  Deltog som kompaniadjutant vid beredskapstjänst 1939-1940.  Var 1942-1943 plutonschef vid regementets plutonchefsutbildning i kulsprute- och granatkastartjänst.  Var kompaniadjutant vid regementets skolkompani från 1943 och två år framåt.  Var på köksföreståndarutbildning vid Ing 1 Solna 1945 och blev därefter köksföreståndare i Ystad, 2 år framåt.

1948-1949 var jag elev vid tygförvaltningsskolan i Stockholm och blev 1950 kommenderad till Fo 15 i Karlskrona som tygförvaltare och i den befattningen kvarstannade jag till min pensionering 1967.

I fackligt arbete var jag en tid intresserad.  Har varit ordförande i alla de kårer jag vid regementet tillhört, korprals-, furirs- och underofficers- kårerna.  Under mina sista år vid I 7 var jag dessutom sekreterare i regementets skytteförening.  Fick när jag lämnade regementet såväl regementets som skytteföreningens guldmedaljer som tack.  Samma medalj fick jag när jag lämnade Blekinge kustartilleriförsvar med pension.

Arbetet vid Fo 15 trivdes jag förhållandevis bra med.  Arbetet bestod i vård och tillsyn av Fo förrådsställda tygmateriel, som var spridd inom Blekinge.  Arbetet var mer civilt än militärt i den bemärkelsen att jag hade civil personal till hjälp i förråden.

Jag gick i pension från Fo 15  hösten 1957. Men fick göra en kort extra efterkurs i Stockholm hösten 1958.”

I ett särskilt inlägg beskrivs familjen.

Bilderna återfinns i bildarkivet.  Länk finns till höger.

Flera av platserna är utmärkta på kartan - länk till höger.

Om mina förfäder

En inledning till mer detaljerade beskrivningar av några familjer bland förfäderna.

Mina föräldrar Märta Danielsson och Gunnar Larsson träffades i Linköping när Gunnar var där som del av sin militära utbildning. De gifte sig i Linköping men bosatte sig sedan i Ystad där Gunnars regemente låg. Där föddes sedan jag och min syster Wivi.

Våra förfäder har därför visat sig finnas dels i norra Östergötland - på min mammas sida - och dels i sydligaste Skåne - på min pappas sida.

Genom att det under tiden före 1900 inte fanns några stora möjligheter eller anledningar till att man flyttade långt bort från det område där man växte upp finns våra förfäder inom några begränsade områden under de århundraden som förfäderna jag hittat har levt - dvs under 1600, 1700 och 1800 talen.  Eftersom inte alla släktgrenar har kunnat följas under hela denna tid kan dock inte uteslutas att spridningsområdet kan ha varit större.

Spridning inom andra områden finns dock på min mammas sida.

Jag har hittat en gren som har spridning norrut i Närke, söder om Örebro.

Sedan finns det en inte helt bekräftad, men rätt trolig, uppgift om min mammas farfar som aldrig var gift med farmodern. Denna man, Viktor, som den aktuella tiden arbetade hos sin farbror i Östergötland, var uppväxt och hade sina förfäder i nordvästra Småland mellan Gränna och Tranås. Viktor emigrerade (i all hast) till Nordamerika innan mammas far Emil föddes. Jag har hittat honom där men inte kunnat följa hans levnad.

På mormors mors sida och fem generationer tidigare har jag hittat en soldat från dagens Rumänien. Han tog värvning i den svenska armén när den var i Poltava och följde sedan med till Sverige.  Detta är den enda invandraren till Sverige jag hittat bland förfäderna sedan slutet av 1600 talet.

Skåne

Mina förfäder i Skåne var alla bönder, bonde resp bondmora.  Några av dem ägde troligen gården men flertalet under 1800 talet och tidigare arrenderade gårdarna där marken tillhörde en storgård - säteri - slott etc. Förfäderna betalade då oftast arrendet genom att utföra ett antal dagsverke på storgården. Några förfäder var troligen ’bara’ anställda som oftast fick lönen som naturaförmåner. Förfäderna lever i södra Skåne på farmor Annas sida såväl på Västerlen, dvs väster om Ystad, som på Österlen, mellan Ystad och Simrishamn. På farfar Teodors sida levde alla familjer jag hittat på Österlen eller strax norr där om.

Förfäderna levde före Laga skifte perioden under 1800-talet i mindre byar där bönderna samverkade vid odlingen av de många odlingslotterna som varje gård ägde/arrenderade.

Dvs man bestämde gemensamt vad man skulle odla inom olika områden. Boskapen man hade var oxpar för odlingen, några hästar för transporter, kor, får, getter, grisar, gäss och troligen också höns. Detta efter vad olika bouppteckningar redovisar.

 

Östergötland

Förfäderna i Östergötland levde norr om Motala ström mellan Motala och Norrköping. De flesta männen var bönder men det finns de som sysslade med järnhanteringen som bedrevs i området fram till ungefär 1800. Några var soldater - grenadjärer eller ryttare.

Många familjer levde liksom i Skåne i byar som dock enbart omfattade några gårdar. Vad jag sett fanns familjer som enbart försörjde sig med odling och boskapsskötsel. Dessa producerade då mat för de som i huvudsak var engagerade i järnhanteringen, malmbrytning, transporter, kolning, smide etc. Boskapen de hade var oxpar för odlingen och för transporter, hästar verkar ha funnits men använts för enklare transporter, man red exv på dem. Hushållet hade kor, får, getter, grisar och troligen också höns. Enligt bouppteckningar var boskapen relativt få hos dem som var inblandade i järnhanteringen eller var soldater.

En by som jag särskilt har uppmärksammat är Bänorp i Ljungs socken. Där föddes min morfar Emil och där gifte han sig också med mormor Selma. Byn innehöll under 1830 talet vid Laga skiftet sju familjer som alla hade släktskap med varandra, antingen på faderns eller på moderns sida. Har kunnat följa invånarna tillbaks till början av 1600 talet då det fanns en ägarfamilj. Och den familjen finns i mitt släktträd. Har ägnat en särskild studie av byns utveckling och dess invånare. I slutet av 1800 talet utvandrade en rad familjer från byn till Nordamerika. Många av dessa bosatte sig i Iowa eller South Dakota. Har kommit i kontakt med några släktforskare i USA som har dessa familjer i sina släktträd och som därigenom visat sig vara släkt med mig. Min beskrivning av Bänorp kom på så sätt att bli skriven på engelska.

I Östergötland har jag hittat en gemensam familj för farmor och farfar men det är så många generationer bakåt att de inte kan ha känt till släktskapet. Har uppmärksammat att man måste haft kunskap om släktskap som omfattar tre till fyra generationer. Även när dessa familjer har bott rätt långt från varandra - med dåtida mått. Men jag har ju inte undersökt de parallella släktleden under perioden.

När det gäller såväl Skåne som Östergötland har jag inte sett några kopplingar till - de gamla -riksdagsgrupperna, Adel, Präster eller Borgare. Alla personer har varit ’vanligt folk’ där ett fåtal tillhört gruppen Bönder dvs de som ägt fast egendom och hade rätt att delta i val eller bli vald. Alla dessa grupper var ju enbart några procent av Sveriges befolkning. Inom området i norra Östergötland var de troligen färre än 0,5 %.

Några fäder har haft uppdrag som nämndemän såväl inom socknen som inom häraderna - dvs lekmän vid rättegångar. De har blivit valda till dessa uppdrag - men det var ju inte några allmänna val utan endast de som ägde fast egendom, mark och gård, fick delta och hade rätt att bli valda.

Här har jag också uppmärksammat att vissa giftermål i Östergötland under 1800 talet torde ha varit arrangerade av familjerna. I några fall är det val av hustru till sonen som skall ta över gården men i andra är det val av make när dottern skall ärva gården.  I Skåne har jag inte uppmärksammat något liknande men det utesluter inte att det finns även där.

Tex har nämndemännens barn gift sig med varandra även om familjerna bodde långt från varandra i olika socknar. Det gemensamma är att fäderna varit nämndemän i den gemensamma häradet. Det finns flera sådana möjliga giften under främst 1800 talet. 

I flertalet andra fall är det klart att mannen och hustrun träffats under den tid de var ute och ’praktiserade’ på olika ställen.

Finns det några ’kändisar’ i släkttavlorna? Har inte sökt efter sådana men har sett av andra forskares uppgifter på nätet att det särskilt i Skåne finns sådan ’i släkten’. Dvs i sidogrenar från någon av familjerna i släktträdet.

En kändis som finns i släktträdet är en bonde från Skåne som deltog som representant för bondeståndet vid tre olika riksdagar i början av 1700 talet. Det var då skåningar för första gången fick delta i Sveriges Riksdag efter det Skåne erövrats från Danmark. Tidigare var skåningar några man inte litade på, de ansågs ha för starka band med Danmark.

I Östergötland har jag i sidosläkten hittat en amerikan med svenska föräldrar som 1936 tilldelades nobelpriset i fysik.

Samt en amerikan född i Kansas av svenska föräldrar som under 1900 talet var såväl Guvernör i delstaten Kansas som dess representant i såväl Representanthuset som Senaten.

Har jag fel i mina släktträd?

Visst har jag det - jag är en vanlig människa som gör fel. Men när jag hittar ett blir det rättat.

Orsaken till fel är i regel att jag läst uppgifterna i kyrkböckerna på fel sätt. Det har varit svårt att tyda bokstäverna eller så finns det i födelseböckerna fler barn som haft fäder med samma förnamn och så har jag valt fel fader. Eller så är födelseförsamlingen en annan än den jag tidigare hittat för barnet.

I de flesta fall avbryter jag släktträdet när det finns tveksamheter och då även om andra forskare har med ytterligare generationer i sina publicerade uppgifter.

Min strävan är att ha släktträd med rätt familjer, men jag är inte felfri!

De nyfotograferade kyrkböckerna hos Arkiv Digital är till stor hjälp.

Om min släktforskning

Min släktforskning inleddes på allvar hösten 2002 efter att jag blivit pensionär. Började med en kvällskurs i grunderna till forskningen. Dvs huvudsakligen var kunde jag hitta uppgifter om förfäderna och hur läser man gamla bokstäver och ord.

Jag hade dock startat lite smått åren innan genom att studera detaljerna i min pappa Gunnars släkthistoria som jag fick av honom i slutet av 1970 talet. Han hade då under 1960 och 70 talet samlat uppgifter om sina och min mamma Märtas förfäder genom att tala med föräldrarna och andra släktingar i Skåne och i Östergötland. På den tiden var kyrkböckerna rätt oåtkomliga i församlingarnas arkiv eller ev. på något landsarkiv i Lund eller Vadstena.

Efter att läst berättelsen ritade jag upp ett släktträd, först handritat och sedan använde jag ritfunktionerna i Microsoft Excel programmet. Undersökte också andra ’riktiga’ ritprogram men fann att möjligheterna i Excel var de enklaste att hantera. Möjligheterna i programmet uppfyllde de krav jag hade på lätthanterligt sidformat, A4 sidor, och jag fick med det jag ville skriva. Inget av de program som finns för att rita släktträd med utgångspunkt från en släktdatabas uppfyller mina önskemål.

Har fortsatt med dessa ritmöjligheter så nu finns släktträden ritade i Excel dokument. I vissa fall sparade som .pdf dokument. Skriver man ut dessa får man ett antal lätthanterade A4 sidor där släkten kan följas 4-5 generationer bakåt. Släktträden i senaste version kommer att finnas i mina olika ’arkiv’. För tillfället finns en äldre version som webb bilder på min ’gamla’ hemsida.  Länkar finns till höger om denna text.

Skaffade efter några månader ett släktforskningsprogram, Disgen, där jag skrivit in alla uppgifter som hör till varje person och familj. Samt andra uppgifter som jag tyckt vara intressant att spara i databasen. För några år sedan fann jag en webbsida hos en släktforskningsförening i USA som verkade intressant. Där har jag nu laddat upp senaste version av min Disgen-databas. Länk dit finns till höger - Rootsweb. Jag har också uppgifter i den svenska databasen Disbyt men dessa kan enbart läsas av medlemmar och innehållet är begränsat jämfört med Rootsweb.

Det tog några år innan jag hade funnit de förfäder man kunde hitta i kyrkans husförhörsböcker. Dessa finns från slutet av 1700-talet, lite olika mellan de församlingar som berörs.

Vid sidan av att leta fram familjemedlemmarna via kyrkböckerna sökte jag efter litteratur som kunde beskriva hur förfäderna under 1700 och 1800 levde. Sökte också efter historiska händelser som kunde ha berört förfädernas liv.  Vad jag hittade finns i två dokument, en litteraturlista och en händelseförteckning. Den senare har jag senare delat upp i två dokument. Det ena omfattar händelser under den tidsperiod jag funnit förfäder och det andra berör tiden före detta, dvs före 1600 talet. Senaste version finns i mina arkiv. De uppdateras fortfarande då och då.

Jag delade med mig av min forskning genom att ställa samman en CD och skicka den som ’julklapp’ till mina kusiner och så klart till min syster Wivi och hennes söner. Det var till julen 2003 jag hade Skåne klart och ett år senare för Östergötland.

Kan här nämna att mina släktträd är ritade med utgångspunkt från min systers barnbarn. Dvs dessa har fått nr 1 i den numrering jag använder i de ritade släktträden. Numreringen är ingen egentlig numrering av personer utan enbart ett referensnummer i just de ritade släktträden. Gör man ett utdrag frän min databas Disgen eller från Rootsweb-databsen får man oftast en annan numrering som beror på vilken yngste person man utgår från.

Skall senare göra ett utdrag från Disgen och lägga ut på denna blogg och skall då försöka få samma numrering som på de ritade släktträden.

Har efter CD framställningen fortsatt med andra släktgrenar - sidosläkter som också finns med i databasen på Rootsweb. Från vilka personer dessa sidogrenar utgår visas på en av informationssidorna till höger.

Från början fanns inte uppgifterna tillgängliga via nätet utan det var till Riksarkivet i Arninge jag åkte för att läsa de fotografier av kyrkböckerna som mormonkyrkan hade tagit under 1950 talet. Efter 2004 kom företaget Genline med skannade fotografier på nätet. Det blev då enkla besök på biblioteket i Västerhaninge som gällde.

Under senare år har ett annat företag Arkiv Digital gjort ny - modern - digital avfotografering av alla kyrkböcker. Det är som att läsa originaldokumenten. Riksarkivets företag SVAR har också digitaliserat vissa böcker kring sekelskiftet 1900.

I dag har biblioteket abonnemang för alla tre databaserna.

En annan källa till information finns hos Lantmäteriet och via deras nätsida ’Historiska kartor’. Där hittar man uppgifter om bla Laga skifte av jordbruksbyar under 1800 talet med namn på alla gårdsägarna. Detta har gett en rad ny information om vissa familjer.

För några år sedan återgick jag till släktforskning om mina egna förfäder. Och då för att hitta lite längre bakåt i tiden än vad Husförhörsböckerna kunnat ge. Använde då möjligheten som nätet ger att hitta uppgifter som andra forskare publicerat och där samma personer som jag hade i databasen fanns med. Kunde då hitta flera släktled bakåt från de jag hade.

Nu litade jag inte direkt på det andra har publicerat utan jag kollar alltid av uppgifterna och behåller det jag kan bekräfta via kyrkböckerna, med födda, vigda och döda eller via de bouppteckningar som Arkiv Digital har fotograferat. Om jag inte kan verifiera uppgifterna kommer de inte med i min databas.

Denna kontroll av äldre släktled håller jag på med och det lär ta något år till.

Jag har använt möjligheten att peka ut platserna där förfädernas familjer bott på en karta. Länk finns till höger.   Där finns också en länk till bloggens bildarkiv.

Några andra släktforskare jag talat med har sagt att släktforskning aldrig tar slut. Man hittar hela tiden nya uppgifter. Med tanke på hur det hela tiden tillkommer nya uppgifter på nätet kan detta nog stämma.

Släktforskningen för mig är en hobby som är mer intensiv vissa perioder för att under andra perioder inte förekomma.

Nu, efter att i våras bestämt mig för att publicera min forskning på denna blogg förväntar jag mig lägga ner bra med tid på bloggen under kommande år. Ja, författarskap kräver tid innan man känner sig någorlunda nöjd.

Tonåren i Karlskrona, utbildning i Göteborg och värnplikten i Stockholm

Vi, mamma Märta, pappa Gunnar och syrran Vivi flyttade sommaren 1950 till Karlskrona efter att pappa fått jobb där på dåvarande försvarsområdet Fo15.

Efter att bott några månader i en tillfällig lägenhet flyttade vi i oktober in på Marieberg. Lägenheten låg där de två närmaste husen möter varandra.

Mariberg byggdes 1950 och framåt. Vi flyttade in hösten 1950. I en ’modern, 2a med badrum, kylskåp varmt vatten och uppvärmd från en central värmeanläggning för hela området. Det var en stor förändring av bostadsstandarden från tidigare lägenheter i Ystad, där endast kallt vatten var indraget och uppvärmning gjordes via ved- och koks- eldade järnspisar, kaminer alt kakelungn. Den förtsta lägenheten på Föreningsgatan hade dass på gården medan den andra på kasernen hade vattentoalett inne.

Fortsatte i realskolan på läroverket i Karlskrona.

Tog där realexamen 1954 och flyttade över till Tekniska Gymnasiet och gick där ett år.

Minnena från åren i Karlskrona är många men svåra att beskriva med få ord.

Men för de som är yngre kan nämnas är att radio fanns, en kanal på mellanvåg. Denna utökades under senare delen av 50 talet med en andra kanal via sk trådradio som kom via signal på telefonledningen. Var själv med att som sommarjobb koppla in trådradio till lägenheter i Karlskrona innerstad. TV var något man talade om. Mobiltelefon fanns bara i visionen hos några enstaka, liksom datakommunikation. På nätet finns några amerikanska tekniktidskrifter att läsa från den tiden.

Transportmedlen i familjen var cykel, buss och tåg.

Bil hade pappa tillgång till på jobbet men i familjen kom den först 1957 när jag studerade i Göteborg. En volkswagen bubbla.

 

Min utbildning fortsatte i Göteborg  eftersom jag efter många funderingar fastnat för teleteknik - dvs svagströmsområdet. Detta skulle kunna leda till jobb inom elektronikindustrin tex Datasaab, Ericsson, telegrafverket eller något företag som sysslade med tillverkning av radioapparater.

Inom vilket område ett framtida jobb skulle ligga, och var någonstans i Sverige, var något framtiden fick utvisa.

Utbildning inom området fanns bara i Örebro och i Göteborg. Jag valde Göteborg.

Det var en treårig gymnasieutbildning så jag gick två år i Göteborg och var klar 1957 som sk gymnasieingenjör.

Skolan i Göteborg låg i en fastighet på Vasagatan 50 mitt emot Röhsska museet.

Fastigheten delades mellan gymnasiet och Chalmers som annars hade flyttat upp till Johanneberg.

Jag bodde de två åren inneboende under takåsen - vindsrum - i en villa på Daltorpsgatan i Örgryte.

Utbildningen var inom radiosidan inriktad på elektronrörstillämpningar, radio och TV sändare och mottagare och lite radarteknik. Transistorn ägnades grundläggande teoretiska beräkningar. Transistorn hade ju knappt börjat sitt segertåg inom elektroniken. Transistorn uppfinnare fick 1956 nobelpris för sin uppfinning. Var och hörde en av deras presentationer på Chalmers där de bla visade hur stryktålig transistorn var. Man slog med en hammare på transistorn utan att den gick sönder - i jämförelse med vad som skulle hänt om det var ett radiorör i sitt glashölje.

Datateknik med nollor och ettor ägnades grundläggande studier. De första datamaskinerna hade ju byggts med elektronrörsteknik. Matematik och fysik var också stora ämnen. Men eftersom elektronikutbildningen var ny fanns det också plats till annat. Vi fick läsa rätt mycket starkströmsteknik. Liksom grundläggande saker om husbyggnad, vägbyggnad, lantmäteri etc. Viss tid fanns också för engelska och tyska med inriktning på teknisk litteratur.

Kan nämna att TV såg jag första gången hösten 1956 på ett varuhus i Göteborg. Chalmers hade just startat en liten TV sändare för provsändning i Göteborgsområdet. Provsändningar höll samtidigt på i Stockholm.

Under första året i Göteborg mönstrade jag och många av skolkamraterna. Vi blev alla utvalda att göra värnplikten inom områden där vår utbildning skulle komma till användning. Själv fick jag placering på signalregementet S.1 i Solna med fortsatt utbildning på Signalskolan i Marieberg på Kungsholmen i Stockholm.

Så några dagar efter att det i maj 1957 var ”studentexamen” i Göteborg var det inryckning i Solna där det blev en månads grundläggande utbildning i militärt vardagsuppträdande mm.

Efter en veckas permission var det flytt till Marieberg och elva månaders skolutbildning i den militära utrustningen för radio- och kabel- kommunikation. Tog också körkort under utbildningens första del hösten 1956.

Här ligger nu DN-Expressens hus liksom Rysslands ambassad med Fredhäll i bakgrunden.

Så det blev mycket skolsalsutbildning - teoretisk och praktisk. Tiden i ”fält” (Järvafältet) var blygsam och inte alltför ansträngande.

Under sista tiden på Marieberg ordnades studiebesök hos större elektronikföretag i Stockholm och sökning efter jobb påbörjades.

Fick inget napp innan muck men efter några veckors ’semester’ hemma i Karlskrona kom det svar från några företag för samtal.

Efter några veckor var det klart att jag tackade ja till jobb hos Televerkets centralförvaltning i Stockholm hos en enhet som sysslade med abonnentutrustningar och tillämpningar för fjärrskrift och telex. Dåtidens tillämpningar för textöverföring med hjälp av signaler för nollor och ettor. Hastighet 50 Baud eller drygt sex tecken per sekund med fem bitars alfabet. Apparaturen hos kunden var elektromekaniska fjärrskrivare - teleprintrar. Televerkets telegramtjänst använde samma teknik.

Kunderna var svenska företag med behov av internationell kommunikation. Andra storanvändare var tex Tidningarnas Telegrambyrå, SMHI, Luftfartsverket och SAS.

Bilden visar den första arbetsplatsen på Malmskillnadsgatan 23 i Stockholm ca 100 m från Hötorget.  1 tr upp i lokaler där bla radiotjänst 1925 hade haft sina första lokaler.

Kvarteret försvann några år senare vid omdaningen av Stockholms city - strax efter min arbetsplats flyttat till Farsta i södra Stockholm.

Fortsättningen av min egen historia fram till i dag kommer vid senare tillfälle.