Tonåren i Karlskrona, utbildning i Göteborg och värnplikten i Stockholm

Vi, mamma Märta, pappa Gunnar och syrran Vivi flyttade sommaren 1950 till Karlskrona efter att pappa fått jobb där på dåvarande försvarsområdet Fo15.

Efter att bott några månader i en tillfällig lägenhet flyttade vi i oktober in på Marieberg. Lägenheten låg där de två närmaste husen möter varandra.

Mariberg byggdes 1950 och framåt. Vi flyttade in hösten 1950. I en ’modern, 2a med badrum, kylskåp varmt vatten och uppvärmd från en central värmeanläggning för hela området. Det var en stor förändring av bostadsstandarden från tidigare lägenheter i Ystad, där endast kallt vatten var indraget och uppvärmning gjordes via ved- och koks- eldade järnspisar, kaminer alt kakelungn. Den förtsta lägenheten på Föreningsgatan hade dass på gården medan den andra på kasernen hade vattentoalett inne.

Fortsatte i realskolan på läroverket i Karlskrona.

Tog där realexamen 1954 och flyttade över till Tekniska Gymnasiet och gick där ett år.

Minnena från åren i Karlskrona är många men svåra att beskriva med få ord.

Men för de som är yngre kan nämnas är att radio fanns, en kanal på mellanvåg. Denna utökades under senare delen av 50 talet med en andra kanal via sk trådradio som kom via signal på telefonledningen. Var själv med att som sommarjobb koppla in trådradio till lägenheter i Karlskrona innerstad. TV var något man talade om. Mobiltelefon fanns bara i visionen hos några enstaka, liksom datakommunikation. På nätet finns några amerikanska tekniktidskrifter att läsa från den tiden.

Transportmedlen i familjen var cykel, buss och tåg.

Bil hade pappa tillgång till på jobbet men i familjen kom den först 1957 när jag studerade i Göteborg. En volkswagen bubbla.

 

Min utbildning fortsatte i Göteborg  eftersom jag efter många funderingar fastnat för teleteknik - dvs svagströmsområdet. Detta skulle kunna leda till jobb inom elektronikindustrin tex Datasaab, Ericsson, telegrafverket eller något företag som sysslade med tillverkning av radioapparater.

Inom vilket område ett framtida jobb skulle ligga, och var någonstans i Sverige, var något framtiden fick utvisa.

Utbildning inom området fanns bara i Örebro och i Göteborg. Jag valde Göteborg.

Det var en treårig gymnasieutbildning så jag gick två år i Göteborg och var klar 1957 som sk gymnasieingenjör.

Skolan i Göteborg låg i en fastighet på Vasagatan 50 mitt emot Röhsska museet.

Fastigheten delades mellan gymnasiet och Chalmers som annars hade flyttat upp till Johanneberg.

Jag bodde de två åren inneboende under takåsen - vindsrum - i en villa på Daltorpsgatan i Örgryte.

Utbildningen var inom radiosidan inriktad på elektronrörstillämpningar, radio och TV sändare och mottagare och lite radarteknik. Transistorn ägnades grundläggande teoretiska beräkningar. Transistorn hade ju knappt börjat sitt segertåg inom elektroniken. Transistorn uppfinnare fick 1956 nobelpris för sin uppfinning. Var och hörde en av deras presentationer på Chalmers där de bla visade hur stryktålig transistorn var. Man slog med en hammare på transistorn utan att den gick sönder - i jämförelse med vad som skulle hänt om det var ett radiorör i sitt glashölje.

Datateknik med nollor och ettor ägnades grundläggande studier. De första datamaskinerna hade ju byggts med elektronrörsteknik. Matematik och fysik var också stora ämnen. Men eftersom elektronikutbildningen var ny fanns det också plats till annat. Vi fick läsa rätt mycket starkströmsteknik. Liksom grundläggande saker om husbyggnad, vägbyggnad, lantmäteri etc. Viss tid fanns också för engelska och tyska med inriktning på teknisk litteratur.

Kan nämna att TV såg jag första gången hösten 1956 på ett varuhus i Göteborg. Chalmers hade just startat en liten TV sändare för provsändning i Göteborgsområdet. Provsändningar höll samtidigt på i Stockholm.

Under första året i Göteborg mönstrade jag och många av skolkamraterna. Vi blev alla utvalda att göra värnplikten inom områden där vår utbildning skulle komma till användning. Själv fick jag placering på signalregementet S.1 i Solna med fortsatt utbildning på Signalskolan i Marieberg på Kungsholmen i Stockholm.

Så några dagar efter att det i maj 1957 var ”studentexamen” i Göteborg var det inryckning i Solna där det blev en månads grundläggande utbildning i militärt vardagsuppträdande mm.

Efter en veckas permission var det flytt till Marieberg och elva månaders skolutbildning i den militära utrustningen för radio- och kabel- kommunikation. Tog också körkort under utbildningens första del hösten 1956.

Här ligger nu DN-Expressens hus liksom Rysslands ambassad med Fredhäll i bakgrunden.

Så det blev mycket skolsalsutbildning - teoretisk och praktisk. Tiden i ”fält” (Järvafältet) var blygsam och inte alltför ansträngande.

Under sista tiden på Marieberg ordnades studiebesök hos större elektronikföretag i Stockholm och sökning efter jobb påbörjades.

Fick inget napp innan muck men efter några veckors ’semester’ hemma i Karlskrona kom det svar från några företag för samtal.

Efter några veckor var det klart att jag tackade ja till jobb hos Televerkets centralförvaltning i Stockholm hos en enhet som sysslade med abonnentutrustningar och tillämpningar för fjärrskrift och telex. Dåtidens tillämpningar för textöverföring med hjälp av signaler för nollor och ettor. Hastighet 50 Baud eller drygt sex tecken per sekund med fem bitars alfabet. Apparaturen hos kunden var elektromekaniska fjärrskrivare - teleprintrar. Televerkets telegramtjänst använde samma teknik.

Kunderna var svenska företag med behov av internationell kommunikation. Andra storanvändare var tex Tidningarnas Telegrambyrå, SMHI, Luftfartsverket och SAS.

Bilden visar den första arbetsplatsen på Malmskillnadsgatan 23 i Stockholm ca 100 m från Hötorget.  1 tr upp i lokaler där bla radiotjänst 1925 hade haft sina första lokaler.

Kvarteret försvann några år senare vid omdaningen av Stockholms city - strax efter min arbetsplats flyttat till Farsta i södra Stockholm.

Fortsättningen av min egen historia fram till i dag kommer vid senare tillfälle.