söndag 13 oktober 2013

Marna Pehrsdotter och Anders Andersson i Stora Tvären



Förfäder och släkt i Skåne.

Min farmor Annas mormor Elnas föräldrar
Marna Pehrsdotter (1798-1866) och Anders Andersson (1795-1841) bodde i Stora Tvären, Bjäresjö socken. Omedelbart väster om Ystad.

Uppgifterna i denna beskrivning har jag funnit under min släktforskning. I kyrkböckerna och i olika arkiv och böcker.


Min farmor Annas mormor Elnas föräldrar var
Marna Pehrsdotter som föddes den 4 maj 1798 i Sövde socken
och
Anders Andersson som föddes den 25 april 1795 i Skårby socken.

Elna var deras fjärde barn i en barnaskara på 11. Elna föddes 27 jan 1825 i Stora Tvären, Bjäresjö socken.


Marna Pehrsdotters föräldrar var Hanna Mickelsdotter 1773-1833 och Per Jönsson 1763-1839. Familjen bodde i byn Tagmåsa i södra delen av Sövde socken. Och där föddes också Marna.
Marnas mor Hanna födde åtta barn men bara fem av dem överlevde de första åren. Marna fick således fyra syskon, alla bröder. Bland dem var Marna det tredje i ålder.

Marna växte upp i Tagmåsa fram till att hon 1819 gifte sig i Sövde med Anders Andersson från Stora Tvären, Bjäresjö socken.


Anders Anderssons föräldrar var Elna Månsdotter 1766-1822  och Anders Nilsson 1757-1818. Familjen bodde först i Skårby socken fram till 1897 då fadern fick möjlighet att bli arrendator till en av gårdarna i Stora Tvärens by i Bjäresjö socken. Marken runt Stora Tvären liksom byn ägdes av Bergsjöholms säteri.
Anders och hans syskon föddes alla i Skårby.

Anders var deras fjärde barn av totalt fem. De äldre syskonen var alla systrar medan Anders yngre bror avled redan som liten.
Anders växte upp hemma i Stora Tvären och hjälpte till på gården.

De tre socknarna Bjäresjö, Skårby och Sövde ligger omedelbart väst och nordväst om Ystad.

 
Anders fick ta över arrendet efter sin far något år innan denne avled 1818. Troligen i samband med att byn skiftades.

Anders och Marna gifter sig den 14 mars 1819 i Marnas hemsocken Sövde.

Första barnet, dottern Anna, födde Marna i dec 1819. Anna avled dock i mars året efter. Marna födde sedan, med något års mellanrum, ytterligare 10 barn.
Av dessa växte sex upp till vuxen ålder. Det äldsta av dessa var Elna, min farmor Annas mormor. De övriga fem var pojkar.

Anders och Marna brukade gården nr 4 i Stora Tvären som de arrenderade av Bergsjöholms säteri (senare omdöpt till Bjärsjöholm). Byn och dess mark låg i sluttningen söder om Bergsjöholms säteri (söder om den tidens landsväg mot Lund) ner mot havet vid Klintholmens fiskläge. Mellan Stora Tvärens marker och Ystads dåvarande stadsgräns låg Lilla Tvären (senare kallad Källesjö). Också en arrendatorby under Bergsjöholm, men i Hedeskoga socken.

Här följer en beskrivning av Stora Tvärens by - skiftet 1814 och de nya utflyttade gårdarna.


Vidstående karta över Stora Tvären är från 1698 men uppdelningen av marken är den samma när byn skiftades 1814.

När Anders 1897 flyttade med sina föräldrar från Skårby till Stora Tvärens by var denna oskiftad. Dvs byns mark var på sedvanligt sätt uppdelad i tre vångar där varje arrendator hade tilldelats odlingsmark som låg i avlånga tegar. Marken brukades i sk treskifte, i nära samverkan mellan arrendatorerna i ett byalag.

Arrendet betalde bönderna bla genom att vara ansvariga för att också bruka ett tilldelat område på säteriets egen odlingsjord och där avkastningen tillföll säteriet. Senare under 1800-talet blev arrendet uttryckt i en summa pengar.


Stora Tvärens by bestod 1812 av 8 arrendegårdar och 9 sk gatehus. I gatehusen bodde gifta drängar, hantverkare och, i några, äldre pensionerade jordbrukare eller änkor. Där fanns också någon gift indelt soldat. De flesta gatehusen hade i regel en mindre tomt för egen odling och för några husdjur.

I ett lantmäteridokument från 1814 beskrivs hur ett sk enkifte genomfördes för Stora Tvären och några andra av Bergsjöholms byar. Stora Tvärens mark ner till landsvägen mot Malmö och havet delades upp i 16 kvadratiska sk ’farmer’ om vardera 50 tunnland. Varje farm innehöll såväl åker som ängsmark samt tex ett litet grustag, eller torvmark. De senare mindre delarna blev i vissa fall fortsatt gemensamma för alla gårdarna i byn.

Skifteskartan från 1814 med Stora och Lilla Tvärens byar. Stora Tvären ligger till vänster Litt EE. På kartan finns byn inritad innan gårdarna flyttades ut på varje arrendators mark. Marna och Anders kan ha fått 'farmen' D.




På marken i söder, kring landsvägen mot Malmö, låg Bergsjöholms fiskläge Klintholmen. De två sydligaste farmerna hade sandblandad odlingsjord. Norr därom var det god lerblandad odlingsjord där arrendatorerna fick sin mark.
Vilken del de olika arrendatorerna fick framgår inte av lantmäteridokumentet men det föreslås att byalaget skulle göra detta i samverkan med ägaren. Var Anders och Marnas odlingsjord låg framgår således inte men kanske var det en av de sydligaste farmerna med den goda lerblandade jorden.

I skiftesreformen ingick att böndernas hus skulle flyttas ut från byn till den tilldelade marken. Arrendatorerna ägde ju inte gården utan den var säteriets egendom. I lantmäteri- dokumentet föreslås att byalaget skulle ansvara för utflyttningen av gårdarna i samverkan med säteriet som skulle stå för kostnaderna.
Eftersom staten ville att så många byar som möjligt skulle genomföra skiftesreformen fick ägarna ett pengabidrag till gårdsflyttningarna.

Att byalaget i Stora Tvären, dvs arrendatorerna själva, fick ansvar för att fördela de nya farmerna och att utföra gårdsflyttningarna tyder på att ägaren av Bergsjöholm gav arrendebönderna stort eget ansvar. En viss kontroll fanns nog eftersom ägaren själv fick betala för materialet till de nya gårdarna.
Det kan också nämnas att det i alla byar som Bergsjöholm ägde fanns arrendatorer som i husförhörsböckerna står som ’Nämndeman’. Dvs de satt i sockenstämman där ägaren till Bergsjöholm säkert kontrollerade det mesta genom sitt stora ägande.
Bergsjöholms ägare införde i slutet av 1700-talet också ett sk ’planlagt’ hoveriansvar för att effektivisera arbetet på säteriets egen mark. Detta innebar att varje arrendator blev tilldelad en särskild odlingslott på säteriets mark som de sedan var ansvarig att sköta på ’rätt’ sätt och odla den gröda säteriets rättare bestämde. Odlingslotterna var grupperade byavis. Ansvaret kunde därför också läggas på Byalagen.  Tidigare hade arrendebönderna fått ’tillhandahålla’ arbetskraft när så behövdes. Arbetet på säteriets mark utfördes sedan enligt rättarnas anvisningar.
Enligt en beskrivning över Bergsjöholms säteri hade säteriet vid denna tid enbart en enda anställd ’rättare’ - tillsynsman – som huvudsakligen var inriktad på odlingen av säteriets egen mark runt huvudgården.

Efter det skiftesdokumentet blev godkänt 1815 kom det troligen att dröja flera år innan alla gårdarna i Stora Tvären var utflyttade. Jordbruket på de ’nya’ farmerna kom ju i första hand. Och sedan behövdes säkert nytt byggmaterial anskaffas även om delar från de gamla husen i byn kom till användning.

Hur de nya gårdarna byggdes finns inte uppgift om, men i byn var det enligt lantmäteridokumentets karta kringbyggda fyrlängors gårdar, se kartan ovan. Och så var säkert de nya också byggda. Antalet prylar som fanns uppräknade i Anders bouppteckning 1841, samt antalet djur, pekar också på en stor gård med bra utrymmen.

Hur var sedan gårdarna byggda? Kanske något som liknar följande beskrivning, som jag har hämtat från olika dokument och bilder från 1800 talet.

De nya gårdarnas boningsdel var byggd på det sätt som var vanligt för tiden. Dvs huvudrummet – stugan/köket – hade en öppen eldstad där man lagade maten i hängande kittlar eller i sådana med höga ben.
Steka kunde man göra på ett järnstativ ovanpå elden. I bouppteckningarna efter såväl Anders som Marna hade man såväl stekjärn som våffeljärn.
Anm: Järnspisar fanns inte tillgängliga vid denna tid – inte ens på storgodset.
Troligen sattes järnspisar inte in förrän under senare hälften av 1800 talet.

I stugan åt man och tillbringade mörka kvällar och sov under den kalla perioden. I dödsboet 1866 efter Marna uppges att det fanns en kakelugn – troligen en mindre kamin kopplad till spisen - som gav värme under natten när den öppna spisen var släckt. Att kakelugnen nämns tyder på att det var Marna och hennes dåvarande make Pehr som själv anskaffat denna.
I murstocken fanns i regel också en bakugn inbyggd. Kanske så att denna låg i ett särskilt rum -’brygghuset’.

En målning som visar ett storbak omkr 1860 i ett skånskt brygghus.

Husets längor var byggda som korsvirkeshus där väggarna var traditionella lerväggar. Det är inte troligt att säteriet vid denna tid hade möjlighet att tillhandahålla tegelstenar för att fylla bostadsdelens korsvirkesväggar. Kanske var det något man gjorde senare när Bergsjöholms egna tegelbruk omkring 1850 hade tillverkat sten till det då nyuppförda slottet.


Vårbruk och husbygge i södra Skåne ca 1860
Det behövdes många dragare framför plogen för att klara av den styva lerjorden i södra Skåne.


En beskrivning av ett husbygge år 1864.
”Till allmogens fester hör äfven ett så kalladt Klena-gille; som firas då ett nytt hus klenas, eller då dess korsvirke mellan trädsparrarne och stafrarne fylles med lerbruk. Sedan leret blifvit trampadt af oxar eller hästar samt blandadt med halm och sand, föres det till huset; då qvinnornas göromål är att fästa det och deraf bilda stugans väggar. Männerna äro deras handtlangare. En qvinna står innanför, en annan på yttre sidan, och mot hvarandra med händerna klappa och släta den blifvande väggen. Arbetet går fort: hela slägten är församlad och alla sysselsatta. När stuguväggarna är färdiga, firas det nya boningshuset med väldig traktering och dans, samt med en skål för dess lycka.”  
Anm: Hämtat från nätet, sök  ’Ett år i Sverige  Runeberg’ 

Husens ytterväggar var normalt helt vitkalkade, att korsvirket syntes var inte normalt vid denna tid.

Golvet i längorna var trampat jordgolv, med inlagda halvrunda sjöstenar, utom i bostadsdelen som vid denna tid var ett timmerplanksgolv lagt på ett tjockt lager torr sjösand.
I bostadsdelen byggde man också ett innertak av plank, dvs man fick ett ’loft’ ovanpå.
Innertak och ’loft’ fanns kanske också i ladan medan lagårdsdelen var öppen  upp till taknocken.

Ljuset under mörka årstider kom från den öppna kökselden som brann fram till läggdags. Man hade troligen också talgljus att tända – kanske köpta på marknaden i Ystad eller egentillverkade. I Marnas bouppteckning från 1866 finns upptaget en ljusform. Dvs hushållet kunde själv tillverka sina ljus – troligen av talg från slakten.
Anm: Oljelampan dök upp först efter 1866 och fotogenlampor först kring sekelskiftet 1900.

En väsentig sak som alla utflyttade gårdar måste ha var tillgången till vatten. Kanske var det så att läget för en gård bestämdes av var man kunde gräva en bra brunn för det vatten man behövde för hushållet och för djuren i lagården. Djuren som gick på bete kunde oftast dricka ur den mindre bäck som flöt nerför sluttningen till havet eller i de små dammar som fanns.
 

Åter till Marna och Anders och familjen

När Anders och Marna gifte sig 1819 fick de således bosätta sig i en ny gård som var betydligt bättre än de de tidigare växt upp i.


På generalstabskartan från 1864 ser man hur arrendegårdarna ligger utspridda medan gatehus/torp ligger dels i norr och dels i söder norr om landsvägen till Malmö.
Anm: Järnvägen Ystad Malmö – den sk Grevabanan började byggas först i början av 1870-talet.

Antalet gatehus/torp i norr och söder är på kartan många fler än i början av 1800 talet. Detta beroende på att de behövdes för den stora ökning av befolkningen som skedde under 1800-talets första del. Befolkningen i Skåne ökade från 258 000 till 530 000 mellan 1800 och 1870, dvs en dubblering.
De flesta av dessa bosatte sig på landsbyggden. Städerna var ännu små. Några började bege sig utomlands.

Efter skiftet fick Anders och Marna som arrendatorer ett helt eget, självständigt, ansvar att bruka jorden de arrenderade. Liksom att anställa eller hyra in den arbetskraft de behövde.  Redskap för odlingen liksom dragare – oxpar och hästar – skulle de själva ha.
De skulle således bruka gården som om de själva ägde den.
Anders och Marna hade alla åren en dräng och en piga anställda. Dessa bodde på gården och stannade i regel bara ett år i taget.

Anders och Marna brukade sin gård under 21 år.

Det finns inga direkta uppgifter om vad som odlades. Vid denna tid var det dock vanligt att man i södra Skåne huvudsakligen odlade råg och korn. Samt havre på de mindre bördiga delarna av gården och främst som foder till hästarna. Som led i gödslingen av marken odlades också regelbundet någon ärtväxt på de olika åkrarna.
Potatis och andra grönsaker fanns i gårdens trädgårdsland, potatis odlades ännu inte i någon stor omfattning. Några fruktträd planerade de troligen också när de kom till den nya gården, liksom bärbuskar.

Efter gården skiftades 1815 fick säkert arrendebönderna under Bergsjöholm information om hur man kunde förbättra odlingen genom växelbruk och kreatursbete. Detta utan att behöva lägga någon del av marken i träda som tidigare var brukligt. Man började också hängna in betesmarken eller band exv korna. Tidigare var det odlingsmarken som inhängnades för att djuren inte skulle beta där.

Vilken djurbesättning som fanns på gården när Anders tog över efter föräldrarna har jag inte hittat. Fadern och modern dog ju efter det Anders tagit över arrendet så deras bouppteckningar innehåller inga uppgifter.

När Anders avled 1841 finns en bouppteckning som visar på ett välutrustat hem både för hushållet och för jordbruksdriften.
Där fanns 5 hästar och 1 föl, 1 par oxar, 2 par unga oxar sk 'battingar’, 4 kor, 4 får, 7 svin, 5 gäss med 24 gässlingar samt 5 bikupor med bin.  Troligen fanns också höns men dessa brukar inte nämnas i bouppteckningarna. Kanske för att dessa liksom äggen var avsedda för familjen själv och inte till försäljning. Djuren som är upptagna, dvs kor, får, svin och gäss, är ju sådana som familjen ju måste avyttra. De är ju fler än familjen själv behövde.

De sålda djuren gick troligen till stadsborna i Ystad och kanske de i Malmö. Anders sålde troligen sina köttdjur direkt till slaktare och kanske också vid den kreatursmarknad som fanns i Ystad under hösten.
Även om klimatet i Ystadstrakten gav möjlighet att hålla djuren ute på bete långt in på hösten var det tvunget att ta in dem under den kalla perioden fram till att nytt bete fanns. Under vintern höll man därför så få kor, får, svin och ankor som behövdes inför nästa års uppfödning.

Genom att Stora Tvären låg nära Ystad besökte familjen troligen staden flera gånger om året särskilt vid vår- och höstmarknaden. På höstmarknaden fanns tex försäljare från norra Skåne som sålde järnredskap och träsaker. Och där fanns säkert också något gott att ta hem till barnen.
I bouppteckningen uppges inget i matväg vilket är det vanliga. Men inte heller finns uppgift om vad man odlade. Detta eftersom Anders avled mitt i sommaren då ingen ny skörd fanns i lager.


Anders  avled den 18 juni 1841 och begravdes på Bjäresjö kyrkogård.
Han blev 46 år gammal.

Efter det Anders avled 1841 gifte sig Marna året efter med den 29 årige  Pehr Jönsson 1813-1892. Marna var då 47 år.
Pehr var född och uppväxt i Bjäresjö by där föräldrarna var arrendatorer under Bergsjöholm. Innan han gifte sig med Marna arbetade han som dräng hos olika arrendebönder - kanske också åt Anders och Marna.

Marnas sex barn var vid 2a giftet mellan 1 och 16 år. Äldst var Elna. 
Några fler barn föddes inte i det nya äktenskapet och familjen bodde kvar på gården, dvs Pehr övertog arrendeansvaret.

Barnen flyttade efter hand hemifrån för att arbeta som piga och drängar på olika gårdar inom Bjäresjö och dess grannsocknar. De arbetade dock viss tid hemmavid.
Jöns, den yngste av Marnas söner, stannade längst hemma - till dess Marna avled.


Marna avlider den 6 juli 1866 i Stora Tvären och begravdes på Bjäresjö kyrkogård.
Hon blev 68 år gammal.

I hennes bouppteckning framgår att hemmet fortsatt var välutrustat såväl för hushållet som för jordbruket. Antalet djur visar dock på en något mindre verksamhet än när Anders avled 1841. Djurbesättningen var 5 hästar inkl ungdjur, 3 kor, 10 får och 10 svin/grisar.

Efter det Marna avled avslutar maken Pehr, 53 år gammal, arrendet och bosätter sig i ett hus strax intill. Troligtvis fortsätter han arbeta med jordbruk och för någon av arrendatorerna i Stora Tvären.
Några år senare gifter han om sig med en yngre änka, Anna Andersdotter f.1833. De får tillsammans två barn.  Paret bor sedan kvar i Stora Tvären till dess Pehr avlider 1892.



Barnen

Marnas och Anders barn föddes alla i Stora Tvären och växte upp på den nybyggda gården.

Anna  född 27 dec 1819 men avled den 3 mars 1820, 3 månader gammal.

Karna  född 30 januari 1821 men avled 26 mars 1822, 14 månader gammal.

Anders  född 2 februari 1823. Han avled, 8 år gammal, 29 sep 1831.


Elna  - min farmor Annas mormor, föddes 27 jan 1825. Hennes liv och familj fram till dess hon avled 11 juli 1891 i Gärarp, 66 år gammal, har jag berättat om i ett tidigare avsnitt.


Nils  född 15 maj 1827 växte upp hemma. Han arbetade därefter på olika gårdar bla i Tosterups socken.
Nils gifte sig i Tosterup ca 1857 med Metta Andersdotter f.1836. De bosatte sig sedan i Stora Köpinge socken och arrenderar en gård som Bollerups säteri ägde.
Metta föder här åtta barn. Två av dem avlider dock i späd ålder.

När föräldrarna blir äldre tar sonen Anders över arrendet. Nils och Metta bor kvar på ägorna till dess de avlider.

Mätta avled i okt 1902, 66 år gammal och Nils i mars 1911, 84 år. De begravdes båda i Stora Köpinge.


Hans  född 7 jan 1829. Han växte upp hemma men arbetade sedan på olika gårdar som dräng. När systern Elna 1860 blev änka i Munka Tågarp, i Tosterups socken, flyttade han dit och hjälpte henne.
Året efter, 1861, gifte han sig med en änka Bengta Nilsdotter i Gärarps by och tog över arrendet efter hennes tidigare make. De bodde sedan kvar i Gärarps by fram till sin död.
Hans avlider i jan 1903, 74 år gammal och Bengta i dec 1903, 73 år.
De begravs vid Tosterups kyrka.


Mårten  föddes 12 feb 1831 men avled 18 månader gammal i september 1832.


Anders  född 4 okt 1832. Han växte upp hemma och arbetade sedan som dräng på olika gårdar.  1857 gifte han sig i Sövestad med Anna Lassesdotter f.1833.
Efter första barnet fick de arrendera ett mindre jordbruk i Lilla Köpinge.
Anna födde sju barn, två pojkar och fem flickor. Alla växte upp hemma.
Deras son Anders tog över arrendet när föräldrarna blev äldre.

Hustrun Anna avled i sep 1909, 76 år gammal. Och Anders i feb 1922, 90 år.
Båda begravdes vid Stora Köpinge kyrka.


Mårten  föddes 30 juli 1834 men avled tre år gammal i sep 1837.


Pehr  föddes 21 okt 1836 och växte upp hemma. Han gifte sig i trakten.
Pehr avled som änkling i Ystad i okt 1921, 85 år gammal.


Jöns  född 5 okt 1839. Han växte upp hemma och stannade kvar där tills hans mor Marna avled 1866.
Han gifte sig 1871 i Tosterup med Bengta Olsdotter f.1850.
De bosatte sig i Lilla Köpinge och arrenderade en gård nära Jöns bror Anders.

Bengta föder sex barn, tre döttrar och två söner samt ett barn som avlider vid födelsen. En av sönerna avlider tre år gammal. Den andra sonen bor kvar hemma och fortsätter med jordbruket.

Hustrun Bengta avled i jan 1896, 45 år gammal och Jöns i juli 1905, 65 år.
Båda begravdes vid Stora Köpinge kyrka.



Som framgår ovan kom de flesta av Marnas och Anders söner att bosätta sig nära sin syster Elna. I samma by - Gärarp - eller i grannsocknen Stora Köpinge. De bör således kunnat ha haft bra kontakt med varandra.
Om min farmor Anna kom att lära känna – träffa – någon av sin mors kusiner, eller sina egna sysslingar, vet jag inte men otroligt är det inte.  Farmor Anna växte ju upp i Övraby och från 1897 till ca 1902 bor hon hos sin morbror Nils i Gärarp.

Anm: Att barnen kom att flytta från Bjäresjö till Stora och Lilla Köpinge samt Gärarp kan ha berott på att såväl Bergsjöholm som Bollerup från mitten av 1800 talet ägdes av samma person – Lagmannen Tage Sylvan. Det bör således ha varit ett visst utbyte av bra jordbrukare/arrendatorer mellan säterierna. Bollerup ägde vid denna tid också flera av gårdarna i Lilla och Stora Köpinge.

 -------------

Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger
Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger
Uppgifter om Marna, Anders och barnen finns också i min databas på Rootsweb under efternamn Andersson el Pehrsdotter.
Ritade släktträd för Elnas dotterdotter Anna och maken Teodor, mina farföräldrar, och deras förfäder finns i mitt arkiv för Skåne.  Teodor och Anna har där nummer 20 resp 21.  Marna och Anders har nr 175 resp 174.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar