Bengta Nilsdotter och Lasse Persson Larsson

Min farfar Teodors föräldrar.

Förfäder i Skåne.

Följande är ett utdrag från min pappa Gunnar Larssons släktbeskrivning som han sammanställde i början av 1970 talet efter samtal med föräldrarna. Jag har gjort några tillägg med det jag funnit under släktforskningen.

”Min farfar Lasse Persson Larsson föddes 12 mars 1845 i Ullstorp nr 6.

Fadern var Per Larsson f.1798 och modern Sissa Persdotter f.1818, i hans andra äktenskap. 

Min farmor Bengta Nilsdotter föddes 16 febr 1853 i Östra Ingelstad nr 17.

Hennes far var Nils Jönsson f.1819 och modern Ellna Andersdotter f.1824.

Lasses far Per var gift två gånger. I första äktenskapet med Agda Ingvarsdotter,  1793-1838, föddes fyra barn och i det andra med farfars mor Sissa nio barn. I detta var sex pojkar och tre flickor. Flera dog dock i tidig ålder. Lasse var det fjärde barnet i det andra äktenskapet.

Farfars skolgången var på den tiden huvudsakligen avsedd att lära barnen hjälpligt räkna och skriva samt läsa. Och mera blev det nog inte heller.  Det var först i samband med soldat- och underbefälsutbildningen han fick någon skolutbildning brukade han säga.  Han var intresserad för läsning och innehade efter dåtidens förhållande ett ganska omfattande bokförråd.

I 20 års åldern blev han antagen som soldat (knekt) vid Ingelstads kompani, Södra Skånska Infanteriregementet (I.25).  Lasse fick då soldatnamnet Larsson efter visst motstånd från kompanichefen, som ville ha ett mera knektklingande namn på sin man. Larsson var ju faderns efternamn och sitt eget Persson hade han efter faderns förnamn enligt de namnregler som då gällde. I kyrkböckerna står alltid båda efternamnen. Att han fick ett särskilt soldatnamn berodde på att det redan fanns en knekt i kompaniet som bar efternamnet Persson. Lasse tillhörde Stenby rote i Benestads socken.

Lasses soldattjänst bestod i årliga återkommande soldatmöten. Längden kunde variera allt efter utbildningsbehov och regementets tillgång av penningmedel.  Som regel skulle längden vara 30 dagar, men vissa år kunde de avkortas ända ner till 8 dagar.  Äldre soldater kunde bli helt befriade från ett soldatmöte.  Inställelsen ägde rum till fots varvid tropp eller halvtropp samlades av sitt befäl på hemorten och marscherade till övningsplatsen. Marschen tog i regel två dagar och mat för dessa fick soldaterna själv medföra från hemmet.  Vapen och övrig utrustning förvarades hemma i soldatens bostad under soldatens ansvar för vård och tillsyn. 

Övningsplatserna var Tvedöra strax norr om Torna Hällestad för att på 1880 talet flytta lite norrut till Revingehed.  Förläggningen var i tält.  I Revingehed med golv av trätrallor, som fortfarande på 1930 talet låg staplade på Revinge.  Efter hand byggdes förläggningsbaracker.

Utspisningen tillgick så att avdelningarna indelades i kok-(mat)lag.  Varje koklag fick ut proviantartiklar och av dessa fick koklaget i särskilda kokkärl tillreda måltiderna i öppna kokgropar.  Som regel var endast ett par man, som regel sjukskriven eller äldre soldat, uttagna för måltidens tillredning under det övriga övades militärt.  Jag (Gunnar) har studerat en sådan proviantdagsedel, som den hette.  Den gällde för en 14 dagars period och den var verkligen inte vidare omväxlande. 

Efter flyttningen till Revingehed tillkom efter några år en matsal, första tiden med öppna väggar och med sanden som golv.  När det blåste blev maten full med sand, detta enligt vad farfar berättat.  Jag har själv ätit många måltider i denna matsal, men då hade den fått väggar och trägolv, men nog fanns sanden fortfarande kvar.  När matsalen kom till övergick man till att laga maten bataljonsvis i särskilda kök under en köksfurirs överinseende.  (Anm: Gunnar har troligen beskrivet mathållning etc baserat på sina egna erfarenheter från Revingehed samt kunskap i militär matlagning. Han var utbildad köksföreståndare och tjänstgjorde som sådan i Ystad under några år. Han utbildade då soldaterna i hur man skulle gräva och använda köksgropar. Jag (Rune) var själv minne från ett sådant tillfälle.)

Farfar Lasse blev således soldat vid Ingelstads kompani och fick soldatnummer 49.  Han blev uttagen till befälsutbildning och blev sänd till underbefälsskolan, som då för de södra förbanden var förlagd till Karlskrona. 

Han blev här inblandad i ett slagsmål på stan, som blev upphov till arreststraff.  Minns hans berättelse om episoden, som i stort var följande. 

’Några av skolans elever råkade i slagsmål i stan med personal ur flottan.  Patrull hade ingripit och det blev snabbt upplöst, men farfar och en till hade blivit observerade av patrullbefälet, som var en löjtnant vid flottan.  När farfar omsider kom till förläggningen på Stumholmen stod patrullchefen vid vakten.  Farfar tog sig därför till förläggningen på en annan väg.  Fick i förläggningen veta att det skulle bli uppställning och visitation.  Förstod vad det gällde varför han kvickt rakade bort sina mustascher.  Vid visitationen blev han inte igenkänd, men följande dag blev han inkallad till kompanichefen, som undrade varför han rakat sig.  Vid förhöret erkände han inte något deltagande i slagsmålet, men han hade inte blivit antecknad i vakten vid hemkomsten efter permissionen och för detta fick han tre dagars arrest.  Till följd därav fick han underkänt i uppförande och lämplighet men trots detta godkänt slutbetyg från skolan.’ 

På grund av det underkända lämplighetsbetyget blev han aldrig befordrad till korpral, men tjänstgjorde som halvtroppchef under flera år. 

Han sade en gång att den sysslan skötte han så bra att samtliga ville vara i hans halvtropp. 

Efter 30 års tjänst avgick han med pension år 1897.  Pensionen betalades ut från Vadstena krigsmannakassa med 12 kr per halvår, men steg efter hand så att slutpensionen blev 125 kr per halvår. 

När Lasses far Per dog 1858 blev gården Ullstorp 6 uppdelad i arvslotter.

Farfar var då 13 år och fick omkring 7 tunnland obebyggd och ganska mager och sandig jord.  Jorden sålde han i början av 1900-talet och innan dess hade han den utarrenderad.

Bengta Nilsdotter växte upp på föräldrarnas lantbruk nr 17:4 i sydöstra Östra Ingelstad invid gränsen till Tjustorps marker i Smedstorps socken. Hennes mor Ellna födde 12 barn, sju pojkar och fem döttrar mellan åren 1845 och 1869. Flera dog dock i tidig ålder. Bengta var det sjätte i raden f.1853.

1870 flyttade Bengta hemifrån och arbetade hos olika bönder som piga och sömmerska. Först i Ullstorp, sedan i Walleberga och Tryde tills hon 1874 kom till Tunby, Smedstorp. Där stannade hon tills hon 1880 flyttade till Hannas och gifte sig. Hennes föräldrar hade då några år tidigare avlidit i Tunby, 50 resp 53 år gamla.

Lasse och Bengta ingick i mars 1881 äktenskap. 

De gifte sig i Hannas. Han står som soldat 36 år och hon som sömmerska 28 år.

Bengta och Lasse på fotografi från 1903.
Hon var då 50 år och han 58 år.

Lasse och Bengta köpte ett litet lantbruk i Hannas,  nr 19:3/33, vid vägen mot Östra Ingelstad.  Detta utökades efter några år genom inköp av ytterligare jord. Det blev tillsammans 3 tunnland där de kunde föda 2-3 kor, men häst hade de inte.

I ett skiftesdokument för Hannas nr 19, från 1917, finns Lasse som ägare till de två ägorna som på kartan anges som O1 resp O2. Beteckningen för hustomten är nr 19:3 och för odlingsmarken nr 33.
Anm: Bengtas bror Per f.1866 som var skomakare bodde med sin hustru Maria och tre barn i huset märkt E sydost om vägkorset mot Hammenhög. Familjens grav finns på Hannas kyrkogård bakom kyrkan.

Lantbruket skötes av farmor, som var ett duktigt och rivande kvinnfolk, under det farfar var inkallad eller arbetade på annan ort. 

Farfar var bland annat med och byggde järnvägen Ystad - Eslöv och Malmö - Billesholm.  Vidare arbetade han hos olika lantbrukare i Hannas. 

Han var intresserad av trädgårdsarbete såsom beskärning och ympning av fruktträd, biskötsel och blev ofta anlitad härför.
När vi bodde i Östra Ingelstad ca 1810 och jag var fyra-fem år, minns jag våra besök hos farfars. Vägen till Hannas är väl 7 km. Far hade cykel och på den fick Marta och Jag åka fram till farfars. Där vände far och mötte mor, som kom gående bärande Lennart som då var född.
De hade en vacker trädgård med ett flertal stora fruktträd av bra sorter samt 4-5 bisamhällen, som jag särskilt minns, enär de stod placerade inne mellan bärbuskar som man gärna ville besöka när tiden så begav sig.  

Kan också nämnas att han så länge det var tillåtet odlade sin röktobak själv, han var en ganska inbiten tobaksrökare ur stor kraftig pipa.

Lasse anlade också trädgården hos mina föräldrar i Ö Ingelstad nr 1 när de köpte detta 1923.

Fotografi ca 1920

Lasse är här ca 75 år och Bengta 67 år.

Omkring 1920 sålde de lantbruket efter att något tidigare inköpt ett äldre hus vid samma väg, men närmare Östra Ingelstad, andra huset från sockengränsen.
Här bodde de sedan till sin bortgång. Fotografiet ovan är från detta hus.

Farfar Lasse dog den 10 maj 1930, 85 år gammal och 

farmor Bengta den 23 april 1933, 80 år.

Båda begravdes på Hannas kyrkogård.     

 Den nedtagna gravstenen står bakom kyrkan vid kyrkogårdsmuren. 

Barnen

Sonen, min far, Teodor född 10 sep 1882. Teodor flyttade hemifrån 1899 och började arbeta på olika gårdar i närheten. Han gifte sig i Övraby med min mor Anna 1905.

De bosatte sig först i huset på gränsen mellan Hannas och Östra Ingelstad. Där blev jag själv född i feb 1906, i den del av huset som ligger norr om församlingsgränsen, dvs i Östra Ingelstads församling.

 Teodor och Anna  när de gifte sig 1905

Dottern Selma Ellida föddes 18 mars 1884 men avled redan i nov 1887.”

Teodors och Annas liv och familjen med alla barnen finns beskrivet i tidigare inlägg.

Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger

Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger

Uppgifter om Lasse  och Bengta och barnen finns också i min databas på Rootsweb under efternamn Persson Larsson.

Ritade släktträd för sonen Teodor och hans hustru Anna med deras förfäder finns på min Hemsida liksom i mitt arkiv för Skåne.  Teodor och Anna har där nummer 20 resp 21.