GLAD PÅSK

Önskar alla som läser detta

GLAD PÅSK

och en

god och varm vår med all dess behaglighet

    och njut av den tillfälliga (?) värmen !

          Rune

Ni som följer min beskrivning av tidigare släktled har säkert märkt att det inte kommit så mycket de sista månaderna.

Anledningen är helt enkelt en krånglande nio år gamma dator. Den ville bara starta ibland och till slut inte ens det.

Det blev att leta fram en ny dator och lägga ett köp.

Detta är den första utåtriktade aktiviteten från denna nya tingest – bortsett från några tvingande bankbetalningar. Har under krångeltiden besökt närmaste bibliotek för sådana tvingande aktiviteter.

Har också hunnit kopiera över det mest intressanta från den gamla datorn. Nu var det inte så mycket eftersom dataminnet där bara var ca 120 GB mot möjliga 1400 i den nya. Nu kom inte allt med eftersom oväsentliga saker lämnades kvar på den separata disken med säkerhetskopior.

Räknade ut att den nya datorn är den nionde arbetsplatsdatorn jag använder dvs inklusive de jag hade på jobbet. Den första ”fick” jag 1979. Det var en sk ordbehandlare med möjlighet till skriva brev, kalkylera och kommunicera med en annan dator. Men för detta måste man ladda in aktuell programvara varje gång man ville byta användning.

Vi varje byte har datorkraften liksom antalet funktioner utökats. Vid detta byte har datorkraften ökats men funktionerna är de samma. Nya funktioner tillkommer ju numera oftast inte i den egna datorn utan i det så kallade ”molnet”, dvs i någon dator ute i ’nätet’.

När man ser på att skriva brev och kalkylera så är det i dag funktionsmässigt inte så stor skillnad med det som fanns i den första datorn. Kommunikationsmöjligheterna – utväxla brev och söka efter information har successivt lagts till och utökats via ”molnet”.

När man ser på användargränssnittet dvs hur det ser ut på bildskärmen och hur man trycker på tangentbordet för att utföra (samma) funktioner har det alltid varit nyheter vid datorbytena som man fått lära sig. Och i stort sett har detta gällt vid varje byte till de åtta ’nya’ datorerna. Antalet funktioner utöver de man ”måste” ha har ju också stegvis utökats.

Så det kommer vara en tids utbildning för mig innan jag klarar normala funktioner utan att behöva blanda ihop det med hur jag gjorde i den gamla datorn. Men man är ju pensionär där tiden fram till färdig ’produkt’ inte betyder något.

Jag kommer så väl ihåg hur det var första gången jag fick skriva mina brev och dokument direkt på ’skrivmaskinen’. Jag började skriva innehåll i dokumenten som blev mycket bättre än tidigare – jag fick en bättre överblick på det jag skrivit och kunde ändra så många gånger jag tyckte mig behöva. Det blev dessutom många fler dokument och fler sidor.

Samma upplevelse hade de män som samtidigt fick möjligheten till ’egen’ ordbehandlare. (Några kvinnor utöver sekreterarna fanns då inte på mitt jobb i televerket.)

På den tiden dvs 1979 var ju det som gällde – Papper, Penna och Radergummi,

ibland med stöd av sax och klister.

När man var nöjd lämnade man över det till en kvinnlig sekreterare som såg till att det blev utskrivet på papper – med rätt format och i rätt antal kopior.

När man sedan fick tillbaks det och kontrolläste var det en sak som inte fick inträffa - att man upptäckte att texten måste skrivas om. För det innebar ju att sekreteraren fick skriva om allt en gång till och så blev det en försening.

Kan nämna att på televerket var det ett fåtal chefssekreterare som 1979 börjat prova ordbehandlare. Vår egen sekreterare hade ingen och det var med viss tvekan hon ”lånade” ordbehandlaren. Men det tog nog inte mer än några månader innan hon ville ha en vid sin normala arbetsplats.

På de första datorerna var skärmen svart med gröna bokstäver och svagt flimrande. Tangentborden var också höga/tjocka. Den relativt stora datorburken susade också rätt mycket. På den tiden var ju inte datorns ergonomi så utvecklad som den blev mot slutet av 1980 talet, så det fanns rätt mycket diskussion om ögonproblem och buller när ordbehandlarna kom. TCO var ju mycket aktiva inom området.

Att jag fick ’egen’ ordbehandlare var att jag ingick i ett projekt mellan televerket och några av de stora svenska företagen. I projektet skulle televerket utveckla en kommunikationsmöjlighet där företagen kunde skicka sina brev och affärshandlingar elektroniskt till mottagarna utan att behöva skicka dem via den ’dyrbara’ posthanteringen. Nu var det inte postverket som var dyra utan det var all den manuella hantering företagen hade i sin egen organisation med sekreterare, internpost, kopiering osv. Företagen beräknade att en arbetsplatsdator på den tiden (ca 1984) fick kosta max 5000 kr om det skulle vara lönsamt att ge sekreterarna och handläggarna  egna terminaler.

Kan nämna att projektet kollapsade redan en bit in på 80-talet när det visade sig att datorerna då inte kunde byggas med de funktioner som krävdes.

Dåtidens elektronik, exv datorkraft och dataminne, räckte helt enkelt inte till.

Och det visade sig först efter det flera av dåtidens stora tillverkare hade försökt sig på att ta fram utrustning.

Jag följde sedan utvecklingen och det visade sig att det först i mitten av 1990 talet fanns en arbetsplatsdator som kunde uppfylla kraven vi hade i projektet. Nämnas bör att kommunikation via internet/ip-nätet inte fanns annat än i framtidsvyn. Det datanät som var tillgängliga under 80-talet klarade 2400-4800 bit/s mellan anslutningar som genom telenummer kunde kopplas ihop. Till dagens internet är det kanske en tusenfalt snabbare anslutning var och en av oss har.

Nämnas kan också att sk hårddiskar inte gick att få i arbetsplatsdatorer förrän under 1990 talet. Hårddiskar fanns tidigare men då bara i större centrala datorer. Och det tog många år innan de blev så driftsäkra och billiga att de kunde komma in i arbetsplatsdatorer. Vad man hade innan var sk flexdiskar, böjliga plastskivor i papperskuvert som i min första dator var 5 ½ tum stora. Senare 2 1/4 tum eller mindre. Min första med hårddisk var min fjärde, en Mac med ca 20 MB minne.

Har funderat på om det framåt kan komma någon ny tillämpning som gör att den nya datorn blir obrukbar? Tror inte det. Däremot blir det säkert ålderskrämpor i den som gör att den får gå till återvinning.