Lovisa Månsdotter och Anders Johan Knut i Hjerpetorp, Tjällmo

Min mormor Selmas morfar Daniel Ulriks föräldrar
Lovisa Månsdotter och Anders Johan Knut  

Förfäder i Östergötland

Följande är baserad på min egen forskning i kyrkoböckerna och i andra arkiv.

----------------------

Min mormor Selmas morfar Daniel Ulrik Anderssons föräldrar var
Lovisa Månsdotter född den 30 maj 1799 i Lilla Boda, Kristbergs socken

och 

Anders Johan Knut född Sääf den 24 november 1795 i Mostorp, Motala socken.

Daniel Ulrik var föräldrarnas fjärde barn och född den 11 december 1829 i Hjerpetorp i Tjällmo socken.

Modern Lovisas föräldrar var Margareta ’Maja Greta’ Jonsdotter 1765-1853  och Magnus Danielsson 1760-1827 som bodde i Lilla Boda, Kristbergs socken. Lovisa var deras fjärde barn.

Lovisa växte upp hemma i Lilla Boda i Kristbergs socken där huvudsysselsättningen var boskapsuppfödning med tillhörande smör och osttillverkning. 

Fadern Anders Johans föräldrar var Margareta Svensdotter  1764-1831 och Anders Sääf  1763-1825.  Fadern var Lifgrenadjär och familjen bodde i Mostorp (i dag Mossetorp) i Motala socken.

 Anders var deras tredje barn och växte upp hemma.

Lovisa och Anders växte således upp i småbrukarfamiljer på mindre gårdar med för den tiden sedvanlig odling och boskapsskötsel.

Lovisa och Anders gifte sig i Lilla Boda, Kristbergs socken i maj 1820.

De bosatte sig först i Mostorp, Motala socken hos Anders föräldrar men flyttar redan i början av 1821 till Lilla Boda och Lovisas föräldrar. Där första sonen Per Magnus också föds.

Anders fick före giftet soldatutbildning på Lifgrenadjärregementet på Malmslätt och uttryckte där önskemål om att bli Lifgrenadjär.

Den 10 dec 1821 blev han antagen som fotsoldat på Perstorps rote i Tjällmo socken. Och i början av 1922 flyttade Anders, Lovisa och sonen Peter dit.

Soldattorpet hade namnet Hjerpetorp och nr 124 i regementets förteckning. Perstorps ägor låg/ligger i sydöstra delen av socknen vid gränsen till Kristbergs socken. Se kartorna nedan.

Anders blev också tilldelad ett nytt soldatnamn ”Knut”.

Karta över Perstorps by i sydöstra Tjällmo socken  ca 1762. Soldattorpet nr 124 Hjerpetorp och dess odlingsmark ligger omedelbart öster om byn - de små gula åker och ängstomterna. Torpet Fridensberg byggdes strax söder om soldattorpet.

 

Soldattorpet tillhörde Vreta Kompani inom 4de Kungliga Första Livgrenadjärregementet, ett infanteriregemente till fots. 

(Andra Livgrenadjärregementet var ett regemente till häst). 

Soldaterna kallades Lifgrenadjär såväl i de militära som kyrkliga förteckningarna. Och så livet ut.

Regementet hade sk generalmönstring vart tredje år, dvs man samlade alla soldaterna, som inte var ute på uppdrag, på en plats för gemensamma övningar liksom för att kontrollera soldaternas hälsa liksom deras och regementets utrustning. 1822 hölls mönstringen i Norrköping men de flesta hölls därefter på Malmens exercisplats väster om Linköping (i dag 2015 ett flygfält och en stor helikopterbas).

Mellan generalmönstringarna hade kompaniet regelbundna övningar, ibland tillsammans med andra av de två regementenas kompanier. 

Dessa övningar låg alltid på tider som inte störde jordbrukets sådd och skördetider.

Eftersom Sverige inte varit inblandad i något krig efter 1814 var Anders under sina trettio år (1822-1852) som soldat - som det verkar - inte ute på några längre uppdrag med regementet.

Vid generalmönstringen 25 juni 1852 fick Anders avsked på grund av ålderdom, 57 år gammal.

I mönstringsrapporten står "Blev såsom, enligt läkarattest, av ålderdomsvaghet bedömd som otjänstbar för afvsked med anmälan till underhåll och ansedd att hafva tjänat väl."  

Han fick därefter12 riksdaler per år i pension.

Myntsystemet var 1 Riksdaler = 48 shilling = 48*12 öre fram till 1855.

1855 blev 1 Riksdaler = 100 öre och 1877 infördes  kronan = 100 öre.

Under de trettio år Anders var soldat fick han betalning av Perstorps rotes bönder med en viss mängd säd mm samt bränsle. Rotebönderna var också ansvarig för att soldattorpet hölls i stånd och odlades/sköttes under den tid Anders var hemifrån med regementet och att soldatfamiljen inte led nöd. De var del av byns gemenskap.

Regementet kontrollerade också regelbundet att rotebönderna hanterade soldatfamiljen på rätt sätt.

Till Hjerpetorp hörde odlingsbar mark och betesmark för några husdjur, ko, får, gris, höns. 

En karta från 1760-talet visar på ett antal odlingslotter som tillhörde soldattorpet. I stort var nog inte odlingsmarken mycket större på Anders tid under första halvan av 1800-talet. Viss nyodling skedde dock när torpet Fridensberg uppfördes som 'pensionärsbostad'.

I Hjerpetorp födde Lovisa sju barn där de två sista var döttrar. En son avled 10 år gammal. Barnen växte upp hemma och hjälpte till med försörjningen. Några började tjäna på andra gårdar i närheten.

Efter Anders pensioneringen 1852 fick familjen flytta över till torpet Fridensberg, några hundra meter söderut.

Troligen hade detta torp byggts upp av familjen själv men det var rotens skyldighet att ge familjen ny bostad efter pensioneringen. En ny soldat flyttade direkt in på Hjerpetorp och bildade familj.

Bostaden i Fridensberg delade de sedan så länge de levde med något eller några barn och med en av barnens familjer. Sonen Carl Gustaf med sin hustru bodde i Fridensberg fram till 1908 då de fick flytta till ålderdomshemmet. Torpet revs då.

Anders avled i november 1856, 60 år gammal och begravdes på Tjällmo kyrkogård.

Lovisa levde till oktober 1869. Hon blev 70 år.

Barnens historia och deras familjer beskrivs mer nedan.

Södra Tjällmo socken och gränsande del av Kristbergs socken. Perstorp ligger i mitten av kartan från ca 1880. Området ligger i dag inom norra delen av det militära övningsfältet Kvarn.

 

Barnen

Lovisas och Anders barn   2 döttrar och 5 söner

Per Magnus  föddes den 26 nov 1847 i Lilla Boda, Kristbergs socken.

Per växte upp hemma i Hjerpetorp  men började tidigt arbeta på andra gårdar.

Per gifte sig 1847 i Tjällmo med Ulrika Carlsdotter född 1824 i Tjällmo.

Ulla födde redan i november deras första dotter i Lilla Boda, Kristberg.

Det var hos Pers morföräldrar där han då arbetat några år.

De flyttade snart tillbaks till Tjällmo och bodde sedan på flera gårdar fram tills de som äldre bosatte sig på torpet Hyttefall under Labbetorp.

Anm. Hyttefallet låg/ligger granne med Sliparhyttan som jag skrev om i ett tidigare avsnitt. Och där Pers bror Daniel Ulriks hustru Charlottas mor föddes och levde i början av 1800 talet. Dvs min mormor Selmas mormors mor.

Ulrika födde under 20 år 5 döttrar och 3 söner. Tre av döttrarna dog unga.

Sonen Carl August med sin familj utvandrade 1891 till Nord Amerika från Kristinehamn via Kristiania. Han arbetade då som mjölnare.

Detsamma gjorde sonen Axel Ulrik 1882, 27 år gammal. Han återvände dock till Tjällmo i december 1910, dvs efter 28 år. Han hade då mist sin ena arm.

Han bodde sedan livet ut hos brodern Per Hilarius och dennes hustru Ida.

Dottern Anna Lovisa bodde med sin familj i Ängstugan – omedelbart öster om  Fridensberg – från 1892. Dvs inte långt från föräldrarna.

Per Magnus avled i nov 1886 och hustrun Ulrika i aug 1898. Båda i Hyttefall och är begravda vid Tjällmo kyrka.

Deras son Per Hillarius bodde med sin hustru Ida hos dem i Hyttefall de sista åren.

Johan Fredrik  föddes den 2 januari 1824 i Hjerpetorp i Tjällmo socken.

Efter att ha arbetat på olika gårdar gifte han sig 1856 med Karolina Vilhelmina f.1835 i Iskallebol.

De bosatte sig på hennes föräldrars gård i Iskallebol by i Tjällmo.

Karolina födde fyra döttrar och en son men den första dottern avled 8 år gammal. Övriga barn växte upp hemma.

Två barn, dottern Anna Lovisa utvandrade 1884 till Nord Amerika och sonen Johan Oscar det samma 1890, bara 17 år gammal. Kanske till systern i USA?

De två övriga systrarna gifte sig med bönder i Mariestadstrakten.

Till Mariestad flyttade också hustrun, efter det Johan Fredrik avlidit i feb 1900 i Iskallebol, och bodde hos en av döttrarna tills hon avled där i juni 1916.

Carl Gustav  föddes den 10 augusti 1826 i Hjerpetorp i Tjällmo socken.

Han växte upp hemma för att senare arbeta på olika gårdar.

Han gifte sig 1863 med änkan Maja Stina Carlsdotter f.1827 i Godegård.

Hon hade en dotter från första äktenskapet och födde sedan tre döttrar och en son.

De bosatte sig först på ett torp vid Labbetorp men flyttade 1869 till hans mor på Fridensberg efter det hans syster Johanna Sofia hade avlidit. Modern avlider senare under året.

Carl Gustav och Maja Stina bodde sedan i Fridensberg  tills de 1908 fick flytta till ålderdomshemmet i Tjällmo. De avled båda där jan-feb 1915 och är begravda vid Tjällmo kyrka.

Deras barn växte upp hemma. Yngsta dottern Lovisa Mathilda bodde hemma i Fridensberg till dess hon avled 1905. Medan övriga tre barn gifte sig och bosatte sig på olika håll.

Som grannar hade de från 1892 Carl Gustafs bror Per Magnus dotter Anna Lovisa med familj i Ängstugan strax öster om Fridensberg.

Daniel Ulrik  föddes den 11 december 1829 i Hjerpetorp i Tjällmo socken.

Ulrik växte upp hemma och gifte sig i sep 1852 med Charlotta Johansdotter som då arbetade på en gård i Smedsbol, Tjällmo.

De bosatte sig hemma hos hans föräldrar i Fridensberg och skötte jordbruket.

Där föddes också de tre första barnen, två tvillingdöttrar och en tredje dotter. En av tvillingarna och den tredje dottern avled dock inom ett antal månader.

Den andra tvillingdottern, Augusta Ulrika, blev sedermera mor till min mormor Selma.

Efter det Ulriks far avlidit flyttade de 1857 med dottern Augusta Ulrika till Sibborp i Ljungs socken. Och där föddes sönerna Anders Fredrik f.1858 och Adolf f.1863.

Under tiden i Sibborp blir Ulrik invald i sockenrådet i Ljungs socken, dvs han blir nämndeman.

1870 flyttar familjen vidare några km norrut till en gård i Djupsjö för att 1883 flytta till gården Skallorp strax norr om ’min släktby’ Bänorp.

Sonen Anders Fredrik som växte upp hemma utvandrade 1882 till Iowa i USA och följdes 1887 av brodern Adolf.

Att båda sönerna först bodde i Iowa kunde jag snart förstå men hittade inget i de amerikanska registren. Men så, när jag skrev detta inlägg, hittade jag moderns bouppteckning från 1903 och där stod Anders Fredrik nämnd men inte Adolf. Och efternamnet var Lindstrom!

Med detta hittade jag Anders Fredriks familj i Iowa och hans fru Minnie med tre barn! Brodern Adolf hade tydligen avlidit innan 1903.

Anders Fredrik levde till före 1905 medan hans hustru avled 1906 i Iowa. Enligt folkräkningarna i Iowa arbetade de på olika lantgårdar inte långt från det område dit många Ljung-bor utvandrade på 1870 o 1880 talen. Och som jag skrivit om i tidigare avsnitt. Något som visar att reseagenterna som verkade i Ljung vid denna tid var inriktade på resor till Iowa.

Anna Lotta – Charlotta - avled i mars 1903 i torpet Fredriksberg på Bänorps östra ägor.  78 år gamma.

Ulrik avled i okt 1916 på ålderdomshemmet Ekhult nere vid Ljung-sjön. 87 år gammal. Båda begravdes vid Ljungs kyrka.

I ett tidigare inlägg  20 mars 2012   länk    har jag beskrivit familjens historia.

Anders August  föddes den 26 sep 1832 i Hjerpetorpet, Tjällmo socken

                               men avled där redan som 10 åring i oktober 1842.

Johanna Sofia  föddes den 3 oktober 1836 i Hjerpetorp , Tjällmo socken

Hon växte upp hemma och arbetade på några intilliggande gårdar tills hon i december 1861 gifte sig med Per Johan Eriksson f.1835 i Tjällmo socken.

De bosatte sig hemma hos hennes mor i torpet Fridensberg.

Johanna födde där två söner som båda avled vid tre års ålder.

Johanna Sofia själv avled redan i oktober 1868 i en drunkningsolycka i en intilliggande å.

Maken Per flyttade och gifte efter något år om sig med Anna Lena Gustafsdotter från Stjärnorps socken. Anna Lena födde tre söner.

Per avled i juni 1916 och Anna Lena okt 1924. Båda i Tjällmo.

Mathilda  föddes den 12 juni 1842 i Hjerpetorp i Tjällmo socken.

Hon växte upp hemma och arbetade sedan några år på gårdar i närheten.

Hon träffade Anders Peter Eriksson f.1830 i Tjällmo och de gifte sig 1 dec 1863. De tog sedan anställning på olika gårdar i Hällestads socken.

Mathilda födde under dessa år två döttrar och en son.

De beslöt sedan att som många andra utvandra till Nord Amerika.

Familjen Eriksson lämnade Hällestads socken i maj 1880 och reste via Göteborg till Amerika.

Var i Amerika de kom att bosätta sig har jag inte hittills kunnat finna någon uppgift om.

 -----------

Jag har kunnat konstatera att flera av barnen kom att bo nära varandra. De barn som bosatte sig i eller nära hemmet i Hjerpetorp/Fridensberg kom att kunna ha nära kontakt med varandra. Vägen söderut från Labbetorp gick exv förbi Hyttefall, där Per Magnus med familj bodde, via Bohyttan och förbi Djupsjö och Sibborp, där Daniel Ulrik med familj bodde, ner till Ljungs kyrka. Och Johan Fredriks familj i Iskallebol var det inte långt till.

Skolundervisning

Under åren barnen växte upp hemma beslöt riksdagen 1842 om införande av den allmänna folkskolan. Och en skola byggdes i närheten av Labbetorp redan något år senare. Om barnen hann få utbildning i denna skola är oklart. Men utbildning i läsning och skrivning fick de säkerligen hemma genom faderns försorg. Genom att han var uppväxt i en soldatfamilj och själv var soldat (livgrenadjär) hade han fått utbildning hemma och under uppväxten.

Barnbarnen lär dock ha fått en grundutbildning i något av de tre skolhusen i Tjällmo (Eller i den socken de kom att växa upp i.) Under de första åren var dock skoltiden endast några år lång. Och det var endast det mest grundläggande man blev undervisad i.

Sedan vet vi ju i dag att lärdom måste underhållas. Dvs man måste genom åren ’praktisera’ sina kunskaper i läsning och skrivning. Tror mig ha förstått att detta var förunnat endast ett fåtal. De böcker man vid denna tid har haft hemma var enbart en psalmbok och en postilla/enkel bibel. Enligt vad tillgängliga bouppteckningar berättar.

Av barnen jag skrivit om ovan är det bara Daniel Ulrik, min mormor Selmas morfar, som med säkerhet fick praktik genom att han under ett antal år var vald till nämndeman i Ljungs socken.

Och han var också den som kunde föra sina kunskaper vidare till sina barn. Övriga barn höll enbart på med jord- och skogsbruk.

Familjernas försörjning

Det barnen arbetade med i sina familjer var – vad jag förstått – helt kopplade till jordbruk och boskapsskötsel med inslag av skogsbruk i intilliggande skogar. Kanske kunde man i något fall avyttra de produkter man själv producerade för att få kontanta pengar. Kanske också utföra arbete åt andra. Huvuddelen av det man odlade gick till det egna hushållet. (Min tolkning av vad jag läst.)

Förändring i bostäderna

När det gäller bostäderna så levde Lovisa och Anders före det man installerade järnspisar i köken. Oklart om torpet Fridensberg fick en järnspis när torpet byggdes i mitten av 1800-talet, men sådan installerades troligen senare. Däremot kom barnen med familjer att få det och kanske också järnkaminer i något rum.

Hustrurna i dessa familjer fick således uppleva nymodigheten och börja laga mat på lite annorlunda sätt. Även om nu maträtterna i mycket var de samma. 

Med spisarna följde att man också skaffade oljelampor för att få arbetsbelysning på kvällarna och under den mörka årstiden. På den öppna spisens tid kom denna från brasan eller från trästickor.

Järnspis från 1800 talets slut

Sammanlagt fick Lovisa och Anders 25 barnbarn där 19 blev vuxna. Alla barnbarnen fick de dock inte träffa.

Nio av barnbarnen kom att utvandra till Nord Amerika. Alla dessa amerikaresenärer har jag ännu inte försökt efterforska. Några kom dock att bosätta sig i Iowa och kanske fler med dem. Flera av de reseagenter som verkade i trakten sålde biljetter just till denna delstat.

Kartan visar var i USA svenskarna bosatte sig när de först anlände från Sverige

-------------------------

Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger

Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger.

Uppgifter om Lovisa, Anders Johan och barnen finns också i min databas på Rootsweb under efternamn Månsdotter resp Knut   Länk .

Ritade släktträd där Lovisa och Anders Johan visas med sina förfäder finns i mitt arkiv för Östergötland   och via länken.

Anders Johan och Lovisa har där nummer 188 resp. 189.  Sid 1:2  och  2:3  

I släktträdet finns även morfar Emils och mormor  Selmas barn och barnbarn visade.

Christina Samuelsdotter och Per Andersson i Hällestad socken samt deras föräldrar och deras förfäder.

Förfäder i Östergötland – en sammanfattning av min mormor Selmas förfäder före 1800 och boende strax norr om sjön Roxen.

I föregående avsnitt skrev jag om Selmas mormor Anna Lottas mor Anna Maria Månsdotters förfäder.

Här skall jag skriva om fadern Johannes Perssons förfäder i Hällestads socken så långt tillbaks jag funnit dem under min släktforskning. I kyrkböckerna och i olika arkiv.

Vem deras föräldrar var, och deras förfäder, visas i mitt ritade släktträd för Östergötland.

Personerna finns i Släktträd Östergötland  Del 2, på sidorna 2:4 och 2:5.

Släktträdet finns här

Länk  Släktträd Östergötland Del 2

  

Börja längst ner på sidorna 2:4 och 2:5 med  (190) Johannes Persson.

Familjen finns också i Del 1 sid 1:2 längst upp till höger.

Anm: ”Släktträdet Östergötland” finns också i  Mitt arkiv för Östergötland – länk till höger.

Detaljerna om respektive familj återfinns i min släktdatabas på Rootsweb.
Johannes och hans maka Anna Marias familj finns här

Länk Släktdatabasen

(190) Johannes Perssons föräldrar var

(381) Christina ’Stina’ Samuelsdotter  född den 12 december 1768 i Valstorp, södra Hällestads socken

och  

(380) Per Andersson  född den 26 juni 1733 i Gulttorp, norra Hällestads socken.

Fadern Per gifte sig första gången 1755 med Carin Andersdotter f.1735.

De bosatte sig i Emmetorp och levde där med sina två söner. Efter att varit gifta i 37 år avled hustrun Carin 1792, 56 år gammal. 

Per gifte 1793 om sig, 59 år gammal, med (381) Christina ’Stina’ Samuelsdotter, 24 år. Och året efter, 1794, föddes (190) Johannes.

De bodde kvar i Emmetorp och två år senare, 1796, föddes Johannes bror Carl Magnus. Denne avled dock redan 1800, 4 år gammal.

Hällestads kyrka och klockstapel före branden 1893. Målning efter gammal teckning. Klockstapeln står i dag på Skansen i Stockholm. Nuvarande kyrka uppfördes 1896 på platsen där klockstapeln stod.

Emmetorp låg/ligger strax söder om Hällestads kyrka.  Emmetorp var ett sk bergshemman med tre gårdar. Huvudnäringen var jordbruk med boskapsskötsel men delägarna hade rätt att utvinna en viss mängd järn (sk tackjärn) ur den mark de ägde i omgivande skogar.

Johannes far Per avled 1799, 66 år gammal, och modern Stina gifte om sig, när Johannes var 5 år, med Anders Olofsson f.1774 från Skånstorp.

Anders blev på så sätt Johannes far under hans uppväxt.

Enligt Pers bouppteckning i november hade man på gården bla följande djur, 2 hästar med föl, 4 kor, 1 kviga , 1 tjur, 4 får, 1 lamm och 1 sugga.

Stina och Anders med barnen bodde kvar i Emmetorp till 1811 då de flyttade lite söderut till byn Boda. För att 1818 flytta vidare till andra boplatser.

Johannes lämnade hemmet 1816 och tog drängjobb på gården Trosby i Tjällmo socken och träffar där sin hustru Anna Maria.

Modern Stina  avlider i januari 1841 och hennes andre make Anders i mars 1849. Båda i Ljusfall, Hällestad socken.

Barnen

Stinas med Per Andersson

Johannes  född  22 juni 1794 i Emmetorp.

Johannes flyttar hemifrån 1816 när de bodde i Boda och arbetade på gården Trosby i Tjällmo socken.

Johannes träffade där Anna Maria Månsdotter f.1794 i Tjällmo och de gifte sig där i augusti 1819 .

De bosatte sig först på gården Österlund strax intill. Därefter under några år i Hökebäcken, Hällestad socken för att från 1825 bo i Kårtorp, Tjällmo socken.

Anna Maria födde sex barn men avled 1835 när det sjätte, sonen Johannes, föddes. Anna Maria var då 43 år gammal.

Johannes gifte om sig med Maria Christina Nilsdotter f.1812.

Maria Christina födde i Kårtorp fem barn där de tre yngsta avled unga.

Johannes avled 1875 i Dråsa, 81 år gammal och Maria Christina 1895, 83 år gammal. Också i Dråsa. De begravdes på Tjällmo kyrkogård.

Denna familj skrev jag om i ett tidigare avsnitt.

Anna Maria och Johannes var min mormor Selma Danielssons mormor Anna Lottas föräldrar. Se släktträdet Del 1, sid 1:2.

Carl Magnus  föddes 12 juni 1796 men avled 4 år gammal i aug 1800.

Stinas i andra giftet med Anders Olofsson

Olof  föddes  14 feb 1802 i Emmetorp.

Efter att arbetat som dräng på flera gårdar gifte han sig 1830 med Lena Stina Jansdotter f.1806 i Hällestad.

De bosatte sig vid Södra Gruvan i Malmstorp.

Lena Stina födde sex barn där några avled unga.

Olof avled i Södra Gruvan 1853, 51 år gammal medan Lena Stina levde till 1892 då hon var 85 år gammal.

Petter  föddes 23 jan 1804 i Emmetorp

Efter att arbetat som dräng på flera gårdar i södra Hällestad, gifte han sig 1827 med änkan Lena Stina Andersdotter f. 1799 i Åsebro, södra Hällestad socken.

Lena Stina som bodde på sina föräldrars gård i Åsebro hade i tidigare gifte två döttrar. Med Petter födde hon ytterligare sex barn där dock det första avled bara månaden gammal.

Lena Stina Avled 1889 i Åsebro och Petter på samma ställe 1894. De blev således 89 resp. 90 år gamla.

Gården togs över av några barn som drev den till en bit in på 1900 talet.

Anders  föddes 27 nov 1806 i Emmetorp

Han växte upp hemma men flyttade som vuxen in till Norrköping. 

Äldre förfäder i Hällestad före 1800

Min mormor Selmas mormor Anna Lottas ’Charlottas’ far Johannes Perssons föräldrar och syskon beskrev jag ovan.

På följande karta visas Stinas  och Pers förfäders födelseplatser.

På kartan visas var förfäderna föddes, dvs var deras föräldrar då bodde.

Mödrar och döttrar visas i Rött och fäder och söner i Blått.

Observera att om en familj flyttade mellan olika boställen visas inte detta. Detta framgår av uppgifterna i släktdatabasen.

Johannes mor (381) Stinas äldre förfäder   Släktträdet  Del 2,  sid 2:5

På Stinas mors sida  (763) Chirstin Persdotter, som föddes i Labbetorp i Tjällmo socken och som gift levde i Valstorp, Hällestads socken, levde förfäderna i omkringliggande socknar. Risinge i nordost, Tjällmo i nordväst och Vreta Kloster i söder.

Och alla familjerna var involverade i arbetet med att utvinna tackjärn.

Efter att Chirstins make Samuel avled bodde hon i Skånstorp hos sin son Jonas. Hon gjorde där några resor till Norrköping för att under en av dessa avlida där omkring 1816.

På Stinas fars sida  (762) Samuel Jonsson levde förfäderna i flera generationer i byarna  Åsebro, Svartebo hytta och Svartebo hammare i södra Hällestads socken (som också benämndes ’Sörskaten’).

Det framgår av kyrkböckerna att flertalet bodde i gårdar med rättighet att utvinna tackjärn, dvs männen står som Bergsman. Några var dock hammarsmeder, dvs de bearbetade tackjärnet till smidbart sk stångjärn. Flera av de senare smederna tog sig efternamnet Svartling.  Anm. Det var flera olika släkter som började använda namnet Svartling men endast i vissa fall kom det att accepteras av prästerna och sedan också användas av barnen.

Johannes far (380) Pers äldre förfäder    Släktträdet Del 2,  sid 2:4

På Johannes farmors sida  (761) Maria Håkansdotter levde förfäderna i Gulttorp i norra Hällestads socken invid sjön Gulten och i Solberga vid sjön Lien i västra socknen nära gränsen till Tjällmo socken.  (Anm: Under vissa tider heter platsen Gulltorp och sjön Gullten.)

På farfaderns sida  (760) Anders Börjesson levde förfäderna i Simonstorp i norra delen av Hällestads socken.

I många fall levde man i gårdar med rättighet att utvinna tackjärn, dvs männen benämns Bergsman.

Att släktled efter släktled levde i samma by är vanligt under 1700 talet, som också mitt släktträd visar.

Rättigheterna till att utvinna tackjärn och sälja detta mot en bra inkomst band oftast släkten till den ’egna’ gården och föräldrarna såg till att barnen fick ärva del i gården. Och att ingifta hustrur och makar var av ’rätt’ sort, dvs i regel från en annan välbärgad bergsmansgård.

Odlingsmarken till byarna var på 1700-talet som brukligt uppdelad i ett stort antal smala odlingstegar som var fördelade mellan delägarna på ett ’rättvist sätt’. Uppdelningen i odlingstegar krävde att jordbruket måste bedrivas i samverkan mellan ägarna. Liksom hur boskapen fick beta.

Det var först med markreformerna under slutet av 1700-talet och början av 1800 talet som odlingstegarna slogs samman till större odlingslotter och vissa ägare flyttade ut till nybyggda gårdar på sin odlingsmark, dvs byarna glesades ut.

På samma sätt fick varje bonde en egen sammanhängande skogsmark.

Eventuella järnmalmsförekomster hade ju i slutet av 1700-talet spelat ut sin roll. Det blev i stället skogen som gav inkomst.

Kort om:

Järnframställning inom Sveriges gränser.

Inom Sveriges nuvarande gränser tycks järn börjat utvinnas några hundra år före vår nuvarande tideräkning (År 0).

Det man då använde sig av var små koncentrerade järnoxidförekomster i myrar och sjöar. Järnoxiden reducerades på olika sätt till användbart järn.

Den rikare ’bergmalmen’ tycks ha börjat utvinnas från 1 000-talet och då främst i Bergsslagen och i nordligaste Uppland.

Järnhantering i nordöstra Östergötland.

Eftersom ett antal av mina förfäder på min mormor Selmas och morfar Emils sida har återfunnits i nordöstra delen av Östergötland där de före 1800 talet var sysselsatta med arbetet att utvinna och bearbeta järn har jag sökt mer detaljerad information om denna verksamhet.

Letade på internet efter lämpliga beskrivningar och fann då att Finspångs kommun under de senaste åren arbetat med att ta fram en historiebeskrivning.

De har just (2015) publicerat ett färdigt sk ’Kulturmiljöprogram’, som de kallat ”Den Svenska industrins vagga”.

Jag har funnit att detta dokument ger en sådan bra bild av järnhanteringens historia i trakten att jag beslutat låta detta dokument också bli ”min bakgrundshistoria” om mina förfäders levnadsmiljö.

För att ge en säker tillgång till detta Finspångs dokument har jag tagit en kopia av det och lagt det i mitt egna nätarkiv med släktdokument.

Dokumentet finns här.  Finspångskulturmiljöprogram  - min kopia.

OBS denna kopia kommer ej att uppdateras! Du hittar Finspångs senaste version genom att söka på internet.  Försök med  exv sökorden  Finspång Kommun Kulturmiljöprogram.

I dokumentet finns beskrivningar över de platser där mina förfäder levde fram till 1800 talets början på bla följande platser:

Kap 1  Kulturlanskapet  sid 13 – 19

Kap 5  Hällestad   sid 129 –

Kap 6  Sonstorp   sid 137 -

Kap 7  Sörskaten  sid 155 -

På Internet finns ytterligare beskrivningar om verksamhet inom nordöstra Östergötland och den aktuella tidsperioden.

Det är bara att söka.

Besök   exv  ’kulturarvostergotland.se’

Eller använd sökorden

’Finspångs skogs- och gruvhistoria’

för att veta mer om järnhanteringens olika moment.

Området  ’Sörskaten’  finns också närmare beskrivet här

http://www.kaswa.se/Rotter/SWrotter/SWrotter.htm

En bok utgiven 2015 av Jernkontoret berättar mer om tidig järnhantering i Sverige.  Titel ’Järnet och Sveriges medeltida modernisering’.

Vägnätet före 1800

En nödvändig del av järnutvinningen var alla de transporter som behövdes mellan de olika platser där man arbetade. Tex mellan platser där man fällde virke, gruvorna, kolmilorna, hyttorna och järnbruken.

Som bakgrundskarta till förfädernas födelseplatser (ovan) har jag valt en ny karta. De äldre som finns var något svårlästa.

Vägnätet när de äldsta förfäderna levde var betydligt mindre än det i dag när allt är anpassat efter biltrafiken.

Det man förr hade för persontransporter var som bäst hästdragna två- eller fyrhjuliga vagnar som användes av de som hade råd till sådana fordon. För detta fanns i princip de vägar som vi i dag byggt ut till breda landsvägar.

Människor före mitten av 1800 talet förflyttade sig annars till fots eller på oxdragna eller hästdragna mindre smala hjulförsedda vagnar som vintertid försågs med medar.

Rida gjorde man ju också men inte i någon större utsträckning.

Genom Hällestads socken gick en sk skjutsväg som användes av utsocknes för att resa mellan Hällestad och Norrköping via Finspång eller till Örebro via Svennevad. Skjutsmöjlighet fanns också till Tjällmo för att fortsätta söderut till Husbyfjöl (nu Borensberg) och exv Linköping.

De som hörde hemma i Hällestads socken åkte nog till Linköping på den väg som gick/går från Hällestads kyrka och söderut genom gruvområdet ner till Vreta Kloster och sedan in till Linköping. Kanske användes denna väg också av skjutsväsendet när detta var lämpligt.

Ansvarig för att det fanns skjutsmöjlighet var bönderna i socknen. Dvs de skulle se till att vägen var farbar inom socknen och att hästar var tillgängliga med eventuell vagn samt kusk. En kusk med hästar var ansvarig att skjutsa till nästkommande utsedda skjutsstation där ny kusk med hästar tog över.

Normalt utgick endast en mindre ersättning till bönderna, allt enligt fastställd taxa, kostnader utöver denna ersättning var att betrakta som en statlig ’beskattning’.

Dagens ’skogsvägar’ är i många fall av senare datum.  Nästan alla transporter som behövdes vid arbetet med att utvinna tackjärnet skedde vintertid på ’vägar’ som var utstakade över snötäckta berghällar, frusna sjöar och vattendrag. I många fall kunde man använda samma ’vägsträckning’ år till år. Kanske kunde någon vägsträcka även användas sommartid.

Vissa snöfattiga och milda vintrar blev det knapp tid för transporterna.

Det gällde då att ha vissa förråd på lämpliga ställen från tidigare år.

Besöker man Lantmäteriets sidor med ’Historiska kartor’ kan man plocka fram de sk ’Häradsekonomiska’ kartorna från slutet av 1800 talet som i regel är detaljrika och visar vilka farbara sommarvägar som fanns innan bilarna kom.

-------------------------

Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger

Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger

Uppgifter om Per, Christina, deras barn och alla funna förfäder finns också i min databas på Rootsweb. Börja hos Christina ’Stina’ Samuelsdotter, länk.

Ritade släktträd där Stina och Per visas med sina förfäder finns i mitt arkiv för Östergötland och via länken Släktträd Östergötland.

Stina och Per har där nummer 381 resp. 380. Längst ner på Del 2, sid 2:4 och 2:5.

I släktträdet Del 1 återfinns min mormor (23) Selma längst ner på sid 1:2.

Maria ’Maja’ Ericsdotter och Magnus Andersson i Sliparhyttan i Tjällmo socken samt deras föräldrar och deras förfäder.

Förfäder i Östergötland – en sammanfattning av min mormor Selmas förfäder före 1800 och boende strax norr om sjön Roxen.

I föregående familjeavsnitt skrev jag om Selmas mormor Anna Lottas föräldrar Anna Maria Månsdotter och Johannes Persson i Kårtorp.

Här skall jag redovisa modern Anna Marias föräldrar och deras förfäder så långt tillbaks jag funnit dem under min släktforskning. I kyrkböckerna och i olika arkiv.

I mitt ritade släktträd visas de aktuella förfäderna.

Länk  Släktträd Östergötland Del 2

           

Börja längst ner på sidan 2:6  med (191) Anna Maria Månsdotter.

Familjen finns också i Del 1 sid 1:2 längst upp till höger.

Anm: ”Släktträd Östergötland” finns också i  Mitt arkiv för Östergötland – länk till höger.

Detaljerna om respektive familj återfinns i min släktdatabas på Rootsweb.
Anna Marias och hennes make Johannes familj finns här

Länk Släktdatabasen

Anna Maria Månsdotters föräldrar var

Maria ’Maja’ Ericsdotter  född 25 feb 1768 i byn Sätra i Vånga socken

och

Magnus Andersson född 7 juli 1761 på gården Sliparhyttan på Bohyttans ägor i sydöstra hörnet av Tjällmo socken.

Maria och Magnus gifte sig 1791 när Maria arbetade på en av gårdarna i Bohyttans by. De bosatte sig på Magnus föräldragård i Sliparhyttan som de snart tog över.

I Sliparhyttan födde Maria mellan åren 1792 och 1806 fem döttrar. Den första dottern var Anna Maria född 1792 och som jag skrev om i föregående familjeavsnitt.

Magnus avlider redan i juni 1817, 56 år gammal.

Marias och Magnus andra dotter Maja Greta f.1794 gifter sig året efter, 1818, med Anders Jansson f.1796.

De tar över gårdens drift och driver den fram till 1830 då de flyttar över till en av de två gårdarna i byn Sundsjö några km norr ut.

Modern Maja, som bott kvar i Sliparhyttan, följer med dit.

Majas och Magnus övriga döttrar har då flyttat till andra närliggande platser. Äldsta dottern Anna Maja med sin familj var tex bosatt i byn Kårtorp omedelbart söder om Sundsjö. (Beskrivet i föregående avsnitt.)

Modern Maja Ericsdotter avlider i januari 1849 i Sundsjö och är begravd vid Tjällmo kyrka, liksom fadern Magnus.

Barnen.

Maria ’Maja’ Ericsdotters och Magnus Anderssons barn var

Anna Maria ’Maja’  föddes 2 aug 1792 i Sliparhyttan.

Anna Maria och Johannes Persson f.1794 i Hällestad träffades på gården Trosby i Tjällmo socken där de tjänade piga och dräng.

De bosatte sig först på gården Österlund strax intill. Därefter under några år i Hökebäcken, Hällestad socken för att från 1825 bo i Kårtorp, Tjällmo socken.

Anna Maria födde sex barn men avled 1835 när det sjätte, sonen Johannes, föddes. Anna Maria var då 43 år gammal.

Maken Johannes gifte om sig med Maria Christina Nilsdotter f.1812.

Maria Christina födde fem barn där de tre yngsta avled unga.

Johannes avled 1875 i Dråsa, 81 år gammal och Maria Christina 1895, 83 år gammal. Också i Dråsa.

Denna familj skrev jag om i föregående avsnitt.

Anna Maria och Johannes var min mormor Selma Danielssons mormor Anna Lottas föräldrar. Se släktträdet Del 1, sid 1:2.

Margareta  ’Maja Greta’  föddes den 9 nov 1794 i Sliparhyttan.

När Maja Gretas far avlidit 1817 gifter hon sig 1818 med Anders Jansson f.1796 från Hällestad. De tar över Sliparhyttan och driver den tillsammans med hennes mor fram till 1830. De flyttar då över till en av de två gårdarna i byn Sundsjö en bit norr ut.

Modern Maja, som bott kvar i Sliparhyttan, följer med dit.

Maja Greta föder i Sliparhyttan fem barn och i Sundsjö två.

Maja Greta avlider 1857, 60 år gammal och maken Anders 1876, 69 år gammal. Båda avled i Sundsjö och begravdes på Tjällmo kyrkogård.

Stina  föddes den 24 april 1797 i Sliparhyttan.

Stina gifter sig 1823 med änklingen Carl Johansson f.1765 i Klofstena invid Tjällmo by. Han avlider 1834, 69 år gammal.

Stina gifter sedan om sig 1837 med Anders Gustaf Persson f.1802.

Båda familjerna brukar en av gårdarna i Klofstena, Tjällmo.

I andra äktenskapet föds en son men han avlider två år gammal och därefter föder Stina inga fler barn.

Familjen brukar därefter en gård i byn Hindstorp vid Tjällmo by.

Stina avlider 1863 i Hindstorp, 66 år gammal och maken Anders Gustaf 1881, 79 år gammal.

Cajsa Lisa  föddes den 13 mars 1801 i Sliparhyttan.

Hon gifter sig 1837 med Peter Persson f.1792. De bor på flera platser inom Tjällmo.

Cajsa föder fem barn där flera avlider unga.

Cajsa avlider 1840, 39 år gammal. Peter gifter snart om sig och lever till 1875, 82 år gammal. Den andra hustrun Sara Lisa avled året före, 1874. Alla tre avlider i Dråsa och begravs på Tjällmo kyrkogård.

Brita Lena  föddes den 2 februari 1806 i Sliparhyttan.

Hon gifter sig inte före sin död 1827, 21 år gammal.

Östra delen av Tjällmo socken. Häradskarta slutet 1800-talet. Fortsätter nedan.

Sliparhyttan låg/ligger i sydöstra hörnet av Tjällmo socken alldeles där odlingsmarken övergår i skogs- och bergsmark, undre kartan.

Gården ligger invid den östra nord–sydliga vägen från Risa/Dråsa i norr till Roxen-Vreta Kloster i söder. Ända fram till ca 1980 talet gick dock vägen från Sliparhyttan och Bohyttan via Prästtomta ner till Ljungs kyrka, en väg som fortfarande finns kvar.

Dvs den nuvarande breda raka skogsvägen söder om Sliparhyttan kom till först när det stora Kvarns militära skjutfält öppnades. Jfr kartan längre ner med förfädernas födelseplatser.

 

Sydöstra delen av Tjällmo socken. Häradskarta slutet 1800-talet. Forts från ovan.

Magnus Andersson och Maja Ericsdotter tog över Sliparhyttan efter Magnus föräldrar när de gifte sig 1791.

Magnus föräldrar, (764) Anders Månsson och (765) Maria Nilsdotter, hade i sin tur flyttat dit när de gifte sig 1758.

Vad de boenden i Sliparhyttan sysslade med i framgår av flera bouppteckningar.

Man odlade sin mark och hade en mindre djurbesättning med några oxar, någon häst, några kor, får, getter, grisar och troligen höns.

Kvinnorna skötte djuren och tog till vara djurens avkastning så det blev tex smör, ost , ullgarn och kläder.

Männen arbetade på fälten och i skogen. Avverkade träd, kolade och transporterade timmer och kol under vintertid då snö och is fanns.

Under våren med bra vattenflöde bedrev man järnsmide i en vattendriven hammare med träkolsuppvärmd härd.

Flertalet familjer i nordöstra Östergötland bedrev troligen samma verksamheter. 

När Magnus föräldrar flyttade in 1758 fanns det ytterligare en verksamhet i Sliparhyttan – en järnmalmshytta, där man smälte ut järn från den malm man bröt ur de små järnåder man hittade i skogarna/bergen strax öster ut.

Denna verksamhet avvecklades dock i slutet av 1700-talet på grund av bristen på brytbar järnmalm.

Mer om den tidiga järnhanteringen har jag skrivit om i slutet av detta avsnitt.

Den sydöstra delen av Tjällmo socken där Maja Ericsdotter och Magnus Andersson levde i Sliparhyttan tillhörde Hällestads bergslag liksom platserna där Magnus kända förfäder i Hällestads socken levde.

Majas kända förfäder, som skrivs om nedan, levde inom Vånga bergslag.

Såväl Magnus som Majas förfäder var således involverade i arbetet med att utvinna sk tackjärn. Några förfäder bör också ha varit inblandad i den fortsatta bearbetningen av tackjärnet till gjutbart och smidbart stångjärn.

Om Sliparhyttan:  Gården/Torpet var ett av flera som tillhörde Bohyttans gårdsby.  Här bodde minst två sk Bergsmän. Dvs. ägarna till gårdarna hade rätt att bryta järnmalm och utvinna en viss mängd tackjärn.

En av byns hyttor – där järnmalmen smältes fram – låg invid Sliparhyttan.  Denna hytta blev nedlagd ca 1770 men vissa återstående delar kan fortfarande ses på platsen invid nuvarande väg.

Vid Sliparhyttan fanns också i de intilliggande vattendragen några mindre järnhammare som användes för framtagning av mindre järnprodukter, tex spik, bultar, små järnplåtar mm. Dessa järnhammare användes till slutet av 1800 talet.

De gårdar som i dag ligger i området norr om Sliparhyttan har enligt kartor och kyrkböcker funnits långt tillbaks i tiden.

De större gårdarna där hade rättighet att bryta en viss mängd tackjärn. Dvs av de sk bergsmän som bodde där. Och i torpen runt om fanns den arbetskraft som bergsmännen behövde under året för de sysslor som hörde till järnutvinningen.

Att området i sydöstra Tjällmo var ’tätbefolkat’ visas av att en av de tre första skolorna i Tjällmo socken byggdes vid Labbetorp redan i början av 1800 talet strax efter det den svenska allmänna folkskolereformen hade beslutats. Alla barn skulle då lära sig läsa och skriva, något som tidigare var förbehållet de mer välbeställda, tex bergsmännens barn.

De äldsta förfäderna.
 

På följande karta visas Marias och Magnus förfäders födelseplatser.

På kartan visas var förfäderna föddes, dvs var deras föräldrar då bodde.

Mödrar och döttrar visas i Rött och fäder och söner i Blått.

Observera att om en familj flyttade mellan olika boställen visas inte detta. Detta framgår av uppgifterna i släktdatabasen.

Födelseplatserna för de äldsta förfäderna till 382 Magnus Andersson och 383 Maria Ericsdotter norr om sjön Roxen. Dvs före det de gifter sig i Sliparhyttan 1791. Bakgrundskartan är en vägkarta från 2010.

 (382) Magnus Anderssons förfäder, släktträdet  Del 2, sid 2:6

Förfäder på Magnus fars sida har hittats tre generationer tillbaks. Och på olika platser inom Hällestads södra bergsslag och med den äldsta, Magnus farfars mor (3057) Carins föräldrar, vigda 1671 i Vånga kyrka.

Dessa generationer var med säkerhet involverad i olika delar av arbetsmomenten för framställning av tackjärn, exv malmbrytning, skogsavverkning, kolning, transporter under snö- och isvintrar samt järnhyttedrift. Och för den odling och djurdrift som krävdes för familjernas behov.

Samtliga boplatser hade sin egen hytta för utsmältning av järn. I intilliggande vattendrag fanns vattendrivna hammare.

(383) Maria ’Maja’ Ericsdotters förfäder i Vånga bergsslag.  

Se släktträdet  Del 2, sid 2:6 och 2:7.

(383) Maria föddes i byn Sätra i Vånga socken. Hennes far (766) Erik Nilsson (1732-1793) uppges som ’Bergsman’, dvs han ägde en gård i byn Sätra där gården innehade rätt att bryta järnmalm och framställa en viss mängd sk. tackjärn.

Så gott som alla födelseplatserna (boplatserna) låg ute på Vånga odlingsmark nedanför den öst-västliga bergsförkastningen som löper mellan Östersjön bort till Motala vid Vättern.

Järngruvorna, smälthyttorna och kolningsplatser låg ovanför (norr om) förkastningen. Medan vattenhamrarna oftast fanns i själva förkastningens vattendrag.

Genom att järnmalmsprivilegierna skapade bra inkomster till familjerna stannade man kvar på boplatsen generation efter generation och såg till att ägandet stannade kvar hos generationernas barn på bästa sätt.

Släktträden som olika släktforskare publicerat visar att detta var ett allmänt familjebeteende.

Järnmalmsprivilegierna i Vånga bergslag drogs in 1830 då man inte längre hittade bra järnmalm.

Några av förfäderna:

Förfäder med 'mitt'  mtDNA

Följer man Majas mor (767) Annika Simonsdotters (1733-1789)  förfäder bakåt tre generationer till (6143) Margareta Jöransdotter (ca1640-1728) kommer man till den äldsta person jag hittat som bör ha burit samma mtDNA typ,  Ursula 5b2   (U5b2a1a1)  som min mamma Märta hade. Och som min syster Wivi och jag har.

Anmärkning:   Eftersom forskningen inom mtDNA fortgår kontinuerligt och mer detaljer/varianter hittas ändrar forskarna då och då på sin klassificering. Detta ändrar inte på något annat än på hur en viss variant definieras i forskningen i förhållande till alla andra varianter man hittat.

Att min grupp är och kommer att förbli  Ursula 5 är säkert , kanske också Ursula 5b. Hur undergrupperna inom denna grupp sedan kommer att benämnas framåt i tiden får vi se. (i dag ...2a1a1)

Jag har försökt söka efter ytterligare kunskap om med vem och när den äldsta personen i denna min  mtDNA-grupp har kommit till Sverige. Har dock konstaterat att detta är helt omöjligt! Och att så kommer det att förbli för all framtid. Forskare kan med viss osäkerhet identifiera var och när gruppen först uppstod bland alla våra förfäder.

En legosoldat bland förfäderna

Annikas far (1534) Simon Servaskij Göransson (1685-1781) var en ’legosoldat’ som kom till Sverige med kung Karl XII armé när denna återvände till Sverige efter slaget vid Poltava i juni 1709.

Han följde med den besegrade armen och kan senare ha deltagit i andra krig innan han till slut bosatte sig i Vånga. Han gifte sig första gången 1722 och arbetade med de olika arbetsmoment som ingick i järn- och skogshanteringen, jordbruk och boskapsskötsel.

Andra forskare har via militära register letat fram att Simon troligen var från en plats i dagens Rumänien. I vilket rike han bodde när han som ca 20-åring tog värvning i Karl XII arme har jag inte helt kunnat klara ut. Ev härstammade han från den tysktalande befolkningen som tillhörde ’Transsylvaniska Saxarna’ som kom till Kronstadts området flera århundraden tidigare.  Se Wikipedia för fler detaljer.

De äldsta  förfäderna i denna släktgren

Följer man (383) Maja Ericsdotters far  (766) Erik Nilssons (1732-1793) förfäder, längst ner på sid 2:7 i släktträdet Del 2, bakåt så långt andra forskare publicerat uppgifter, fann jag (24 525)  Olof Persson/evPålsson (ca1500-1559)  som är 10 generationer före min momor Selma.  Överst sid 2:7.

(Anm  de tillgängliga kyrkböckerna når tillbaks till året 1659.)

Via dessa forskare har jag förstått att Olof på sin tid var en betydande person i Vånga socken.

Olof finns hos dessa släktforskare – och flera andra -  oftast i flera släktgrenar inom Vånga socken. Liksom i mitt släktträd.

Olof skall ha burit titlarna   Bergsman, Nämndeman, Bergsfogde och Länsman. Vilket tyder på inflytande långt utanför socknens gränser.
Också hans söner hade betydande uppdrag utanför Vånga. En var riksdagsman i Stockholm och en Länsman i Finland. Olofs döttrar blev gifta med Präster.

Järnframställningen inom Vånga bergslag var således av betydelse för svenska riket  (kungen och rikets styrelse).

På internet hittar man berättelser och uppgifter om olika äldre platser i Vånga området.

Lite om      

Järnframställning inom Sveriges gränser.

Inom Sveriges nuvarande gränser tycks järn börjat utvinnas några hundra år före vår nuvarande tideräkning (År 0).

Det man då använde sig av var små koncentrerade järnoxidförekomster i myrar och sjöar. Järnoxiden reducerades på olika sätt till användbart järn.

Den rikare ’bergmalmen’ tycks ha börjat utvinnas från 11-1200 talet och då främst i Bergslagen och i nordligaste Uppland.

Ett område där man också fann järnmalm var i nordöstra delen av nuvarande Östergötlands län. Områden som senare blev kallade Hällestads bergslag respektive Vånga bergslag.

De som kom till Vånga kom troligen från Bergslagen/Dalarna. Vångas allmogedräkt bär nämligen många drag från Dalarnas.

Bergsmännens klädedräkt i Vånga bergsslag. En teckning av Nils Månsson Mandelgren.

Den äldsta dokumenterade järnleveransen från Vånga är från 1400-talet då järn levererades till bygget av domkyrkan i Linköping.

På internet hittar man beskrivningar om järnhanteringen i Vånga och Hällestads bergslag.

Inom dessa områden utvann man sedan järn fram till ca 1800 då den lönsamma malmen var slut. Bearbetning av järn, smide, fortsatte inom området i mindre omfattning fram till 1900 talet.

Besöker man Vånga-området i dag kan man se lämningarna efter gruvorna, hyttor, slagghögar och kolbottnar.

Riksantikvarieämbetets karttjänst 'Fornsök' på internet (raa.se) visar var man kan hitta olika lämningar.

-------------------------

Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger

Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger.

Uppgifter om Maria, Magnus, deras barn och alla funna förfäder finns också i min databas på Rootsweb. Börja hos Maria ’Maja’ Ericsdotter, länk.

Ritade släktträd där Maria och Magnus visas med sina förfäder finns i mitt arkiv för Östergötland och via länken Släktträd Östergötland.

Maria och Magnus har där nummer 383 resp. 382. Längst ner på Del 2, sid 2:6.

I släktträdet Del 1 återfinns min mormor (23) Selma längst ner på sid 1:2.