Kierstina Mårtensdotter och John Svensson

Min farmor Annas farmor Karnas föräldrar.

Förfäder i Skåne.

Följande är en beskrivning av det jag funnit under min släktforskning.

Min farmor Annas farmor Karnas föräldrar var

Kierstina Mårtensdotter  som föddes den 10 april 1803 Gärarps by, Tosterups socken

och

John Svensson  som föddes 24 april 1796 i Gärarps by, Bollerups socken.

Kierstina Mårtensdotters föräldrar var Karna Henriksdotter 1760-1829 och Mårten Jönsson 1766-1838. Familjen bodde i Gärarps by i en arrendegård nr 8 som ägdes av Tosterups säteri.  Modern Karna födde i sitt äktenskap med Mårten två barn, sonen Jöns f.1799 och dottern Kierstina f.1803. Karna hade i tidigare äktenskap med änklingen Håkan Mattsson 1736-1798 fött fyra barn, en dotter och tre pojkar.  Denne Håkan hade tidigare varit gift med Hanna Clemmedsdotter som var syster med farmodern Elisabeth till Kierstinas make John Svensson.

John Svenssons föräldrar var Sillu Jönsdotter 1756-1827 och Sven Jonsson 1756-1818.  Familjen bodde i Gärarps by i en arrendegård nr 20 under Bollerups säteri.  Modern Sillu födde åtta barn, fyra flickor och fyra pojkar där Johan var det sjunde i ordningen. Av barnen avled det första strax efter födelsen.

Kierstina och Johns gifte sig 1824 (21 resp 28 år gamla) i Gärarps by efter att ha växt upp nära varandra.

De arrenderade hälften av gården nr 12 i Gärarp som ägdes av Tosterups säteri.

Gärarps by ligger/låg på vägen mellan Tosterups och Bollerups säterier.   Kartan är från 1861

Gärarps by låg/ligger på vägen mellan Bollerups och Tosterups säterier och på gränsen mellan socknarna med samma namn. De som bodde i byn var arrendatorerna till de gårdar som respektive säteri ägde, samt de övriga jordbruksarbetare med familjer som krävdes för att sköta byns marker. Där fanns också äldre – pensionerade – jordbrukare samt ett antal hantverkare. En av gårdarna Gärarp nr 1 var dock en Rusthållargård som ägdes och brukades av bonden själv.

Gärarps by skiftades 1818 och Kierstinas och Johns gård nr 12 fick sin samlade mark i sydöstra delen av byn vid gränsen till Bollerups marker. Deras gård tycks enligt samtida kartor legat kvar i byn som marken gränsade till. 

Gärarps by efter Enskiftet 1818 med Bollerups mark i nordöst, Rusthållargården nr 1 i centrum
och Tosterups mark på resten. Blå fyrkanter visar var de utflyttade gårdarna senare uppfördes.

.

Enligt husförhörsböckerna, som började föras efter enskiftet 1818 fanns det i regel två arrendatorer på samma gård. Om dessa hade var sin odlingsdel eller om de samverkade vid odlingen framgår inte av de dokument jag hittat.

Under 1800 talet byggdes nya gårdar upp för de gårdar som låg längst från byn men antalet hus i byn förändrades inte nämnvärt fram till 1900. Några gårdar revs och byggdes upp på annat ställe i byn. Det var främst de som tillhörde Bollerup som flyttades till Bollerups mark. De låg tidigare på den del som 1818 blev Tosterups mark.

Bebyggelsen i Gärarps by vid Enskiftet 1818

Hur arrendet för marken och husen betalades efter enskiftet framgår inte av de uppgifter jag funnit. Kanske var det genom att arrendatorerna också fick hjälpa till och bruka en del av Tosterups egen mark som det tidigare var brukligt. Senare under 1800 talet ändrades arrendet troligen till en summa pengar som sedan kunde betalas med varor/säd eller arbete eller i pengar. Till sin hjälp hade bonden hela tiden en anställd dräng och en piga men utnyttjade troligen fler personer i byn under sådd och skörd. Allt arbete var ju manuellt utöver det som oxarna och hästarna hjälpte till med.

John fick under sin uppväxt och senare, via sina grannar och inspektorn på Tosterups säteri, lära sig de nya brukningsmetoder som introducerades i början av 1800 talet och där enskiftet var en väsentlig del som innebar en sammanhållen odlingsmark som arrendatorerna själva fick bestämma över. Exv när ett visst arbete skulle utföras och vad som skulle odlas.

I Gärarp odlade man troligen samma grödor som tidigare. Dvs huvudsakligen råg och korn samt lite havre på den ’sämsta’ marken. På den mark som tidigare lagts i träda vart tredje år odlades nu någon ärtväxt för kvävegödsling samt någon typ av gräs som var lämplig för djurbete och vinterfoder dvs för oxar, hästar, kor och får.

Eftersom Kierstina och John levde till efter sin aktiva brukartid finns ingen bouppteckning som kan berätta om deras gård och djurbesättning. I bouppteckningar efter andra arrendatorer i Gärarps by hade varje familj 3-6 hästar, 1-2 oxpar, 3-4 kor, 6-8 får och några lamm, 4-7 grisar med kultingar samt några gäss. Troligen hade Kierstina och John en liknande djurbesättning.

Eftersom gården till nr 12 en stor del av 1800 talet låg kvar i byn kan man förutsätta att familjen bodde i ett korsvirkeshus, byggt på sedvanligt sätt med ett stort rum där alla bodde under vintertid. Under sommartid då uppvärmning inte behövdes bodde mannen och hustrun i ett särskilt rum. Drängar och pigor kunde då bo i mindre utrymmen, kanske på logen.

I ’köket’ fanns den öppna spisen där mat lagades i hängande kittlar eller i sådana med tre ben. Någon järnspis eller järnkamin fanns inte förrän mot slutet av 1800 talet. Eller kanske först när nya hus byggdes en bit från byn i början av 1900 talet. Bakugn fanns men kanske var denna gemensam för flera hushåll.

Ljuset inne fick man från den öppna elden eller senare från talg eller oljeljus.

Antalet familjer som finns i husförhörsböckerna är under 1800 talet relativt stort varför man säkert bodde rätt trångt. Den kraftiga folkökningen under 1800 talet bidrog säkert till detta.

I äktenskapet föddes Kierstina sju barn, fyra pojkar och tre döttrar, där den yngsta dottern avled bara ett år gammal. Karna var det tredje barnet i ordningen och äldsta dottern.

När John och Kierstina blev äldre fick de hjälp av sonen Pehr som gifte sig 1856. Pehr tog också strax därefter över arrendet av halva nr 12.

Sonen Jöns var också hemma och hjälpte till. Jöns gifte sig 1865 och står som gift dräng. Troligen hjälpte han brodern Pehr fram till 1878 då han och hustrun Bengta fick ta över arrendet av halva gården Gärarp nr 18.

Kierstina avled i Gärarp den 13 jan 1872, 69 år gammal.

John levde i Gärarp till 1 okt 1881 och blev 85 år gammal.

Båda begravdes vid Tosterups kyrka där deras gravsten fortfarande finns kvar. (Jag saknar för närvarande ett fotografi.)

Under 1790 talet bodde greven Carl August  Ehrensvärd (1745-1800) på Tosterups säteri som då ägdes av hans hustru. Han tecknade under denna tid många landskapsbilder på kringliggande byar och marker. En av dessa ..

En okänd by i närheten av Tosterup   av C A Ehrensvärd ca 1795

Barnen

Sven  föddes 24 jan 1825 i Gärarp.

Han växte upp hemma och tog sedan arbete på andra gårdar.

1858 gifte han sig i Stora Köpinge med Anna Andersdotter  f.1825

De bosatte sig i Lilla Köpinge by och bodde där tills de avled.

Anna födde fyra döttrar och en son. Alla dessa gifte sig och bodde i Lilla Köpinge by till en bit in på 1900 talet.

Anna avled i juni 1885, 60 år gammal och Sven i mars 1908, 83 år gammal. Båda i Lilla Köpinge by. (Anm. 1865 öppnades järnvägen Ystad-Eslöv och Lilla Köpinge fick ett stationshus. 1895 döptes stationen om till Köpingebro samtidigt som sockerbruket öppnades.)

Pehr  föddes 2 juli 1827 i Gärarp

Han växte upp hemma och utbildade sig till snickare.

Pehr gifte sig 1856 i Tosterup med Agda Jönsdotter f.1831 från byn Fårarp.

De bosatte sig hos hans föräldrar på Gärarp nr 12 och hjälpte till med odlingarna. Några år senare tog de över arrendet av halva Gärarp nr 12 efter Pehrs föräldrar.

Pehr stannar där till 1890 då han ’pensionerar sig’. Flera av barnen bodde hemma och hjälpt till.

Agda födde fem döttrar och fyra söner. Några av dessa avled i unga år.

Övriga barn gifte sig och flera bosatte sig i Ystad medan några stannade på Österlen.

Agda avled i maj 1884, 53 år gammal och Pehr i mars 1901, 73 år. Båda avled i Gärarp och begravdes på Tosterups kyrkogård.

Karna  - min farmor Annas farmor - föddes 24 dec 1830 i Gärarp.

Hon gifte sig i dec 1852 med Ingvar/Ivar Pehrsson f.1831 i Gärarp.

De bosatte sig i Gärarp och arrenderade en av gårdarna nr 2, och från 1878 halva nr 17, av Tosterups säteri.

Karna födde fem döttrar och fyra söner. Tre av barnen avled i unga år.

Sonen Mårten f.1857 blev senare min farmor Annas far.

Ingvar avled i nov 1901, 70 år gammal och Karna i okt 1906, 76 år. De avled i Gärarp och begravdes på Tosterups kyrkogård.

Min farmor Anna träffade, som 15-åring, med säkerhet sina farföräldrar Karna och Ingvar när hon bodde hos sin morbror Nils och faster Kierstina i Gärarp mellan 1897 och 1899. Liksom några av Karnas syskon och deras barn.

Denna familj liksom sonen Mårtens familj (Annas föräldrar) har jag berättat om i tidigare avsnitt.

Silluf  föddes 8 oktober 1833 i Gärarp

Silluf gifte sig 1859 i Tosterup med Hans Andersson f 1831.

De bosatte sig först i Gärarp men flyttade 1863 till en arrendegård i Glemminge by.

Silluf födde två döttrar och fyra söner. Några av dem avled dock unga.

Hans avled i aug 1880, 49 år gammal och Silluf i okt 1888, 55 år gammal. Båda i Glemminge.

Jöns  föddes 24 mars 1837 i Gärarp

Jöns växte upp hemma och hjälpte till med jordbruket. Han gifte sig 1865 med Bengta Andersdotter f.1844 i Tosterup.

De bodde i byn och hjälpte till med jordbruket på Gärarp nr 12 dvs på hans föräldragård och där brodern Pehr då var arrendator. När Tosterups säteri 1878 fördelade om ett antal av arrendena i Gärarps by blev de arrendatorer på halva nr 18.

Bengta födde sex döttrar där de två yngsta som var tvillingar avled några månader gamla.

Barnen gifte sig och levde på Österlen eller bosatte sig i Malmö.

Jöns avled i nov 1908, 71 år gammal och Bengta i juni 1925, 81 år. Båda avled i Gärarp och begravdes på Tosterups kyrkogård.

Mårten  föddes 14 september 1841 i Gärarp

Mårten utbildade sig till skomakare och verkade i Glemminge by.

Han tog sig namnet Liljedahl och gifte sig 1869 med Sissela Nilsdotter f.1841

Sissela födde tre döttrar och fyra söner.

Sissela avled i juni 1897, 56 år gammal och Mårten i april 1900, 58 år. Båda avled i Glemminge.

Elna  föddes 3 nov 1846 i Gärarp men avled 1 ½ år gammal i mars 1848


1865 - En händelse
I början av 1860-talet började man bygga järnvägen mellan Ystad - Tomelilla - Eslöv. Denna öppnades 1865 och drog säkert till sig Gärarp-bornas intresse.
Om John och Kierstina fick möjlighet att provåka tåget är osäkert men deras barn och familjer använde säkert järnvägen, kanske för ett stadsbesök i Ystad.
Närmaste station låg i Svenstorp drygt 4 km väster om Gärarp.

Gärarp en 'släktby'.

Gärarps by kan under en stor del av 1800-talet kallas en ”släktby” om man ser det ur min farmor Annas perspektiv.

Annas föräldrar, hennes farföräldrar och morföräldrar, farfars och farmors föräldrar samt farmors mors far- och morföräldrar var arrendatorer i Gärarps by. Flera av barnen i dessa familjer levde där också bla Kierstinas bror Jöns med familj som fortsatte bruka Gärarp nr 8 och som sedan följdes av Jöns son Anders.
Om man även räknar in 1700 talet var det sex generationer som levde i Gärarps by så långt nu kyrkböckerna kan visa.

I början av 1900 talet då Tosterups och Bollerups säterier avvecklade sina arrendatorer och sålde ut gårdarna har jag i Gärarp endast funnit några familjer som är släkt till Anna. En är Annas fars syster Elna med maken Måns Ohlsson som bodde där när de blev äldre. Efter 1925 tycks ingen släkt ha bott i Gärarp. 

En av Johns släktingar i Gärarp var sysslingen Elna Olsdotter f.1796 som med sin make Hans arrenderade Gärarp nr 15. Här föddes 1822 sonen Håkan.
Denne son blev senare far i den utvandrarfamilj som jag tidigare skrivit om.
Familjen utvandrade 1866 med ett mormonsällskap till Utah. Modern i familjen, Karna f.1822, var släkt med min farfar Teodor geom att Karna var syssling med Teodors far Lasse.

Anm.  De gårdsnummer i Gärarp jag använder i mina inlägg under 1800 talet är de som finns i kyrkböckerna och de som återfinns på 1818 års karta.

Under 1912 ritas en ny karta över Gärarps by där gårdarna i de flesta fall fick nya nummer. Det är dessa nummer som i dag kan återfinnas på nya kartor.

Tex ligger inte nr 12 i sydöstra hörnet (1818) utan i sydvästra (1912). Gamla nr 12 har fått nytt gårdsnummer 18.

Lite information om landskapet öster om Ystad.

Under 1800-talet rekognoserade militären regelbundet landskapet och beskrev framkomligeten för tex infanteri och kavalleri med dess transporter.

I början av 1800-talet finns följande beskrivning för trakterna där förfäderna levde öster om Ystad. – ett utdrag
”Vägarna 
Allmänna Landswägen igenom Benesta och Tryde Socknar är sandig, farbar med gröfre forverk alla årstider.

Wägarne innom Öfraby och Tosterups Socknar äro djupa och leriga höst och wår, äfven hela vintern om marken ej är frusen, således dessa årstider svåra för tunga fordon.

Wägarne innom Bollerup, Hannas, Hammenhög och Östra Herrestads socknar äro bättre än i förenämnde Socknar äfven de regnigaste Årstider.
Wägarne i Glimminge Socken äro ungef. af lika godhet med Hannas och Hammenhög.

Wägen genom Ingelstorp, Walleberga och Löderup har fordom varit stor Landsväg, men har i sednare tider ansenligen förfallit, och är isynnerhet förstörd genom den dåliga stenläggning där finnes. De smärre vägarne äro i allmänhet bättre närmare Hafvet.
Allmänna Landsvägen innom Köpinge är lerig och elak att passera Höst och Wår för stora fordon. Den gamla landsvägen genom Kabusa från Ingelstorp till Ystad är horibelt sandig och därföre mycket svår att passera alla årstider. Ny Bron öfver Köpinge ån är af träd och risquabel att öfverfara med ett lätt åkdon.
Wägarne innom Hoby Socken, den största som går genom Hoby och Qvarneby är betraktad som Häradsväg rätt god. De öfrige vägarne äro smärre och dåliga

Wägarne i Hörups Socken äro dåliga isynnerhet höst och Wår. 

Vattendrag 
Köpinge Å den största af vattendragen innom Herresta härad, utgör gränsen emellan Herresta och Ingelsta härader, börjar uti Albo härad af Christianstad Län. Vid Baldringe, Högesta och Fåraps byar omgifves ån af- höga och branta backar, nära ån, är landet lågt och platt 2 à 300 al: ifrån Ån. Vid Svenstorps och Köpinge bÿar är landet som omgifver på båda sidor om ån lägre än vid före nämnde byar, men å bräddarne äro nestanpå alla ställen branta. Det gifver likväl ganska många ställen der en Cavallerie Troup kan med beqvämlighet komma öfver ån.
Vid Baldringe torps ägor der ån kallas Fyla ån har hon gytje botten och svår att rida öfver. Vid Högesta ägor har ån sten och sand botten kan nästan på alla ställen vadas.
Vid Fårarp och Svenstorp är ån djup och har gytje botten, derifrån utföre till Köpinge byar är ån grund och har sand botten. Vid Bredastens huset äro 2ne vad ställen det öfra af 100. Mans front och det nedra af 20. Vid Tornåkra är ett vadställe af 50 Mans front. Vid Tjufva kroken kan ån vadas öfver alt. På en sträcka af 1000. alr åt öster ifrån Sandhusen kan ån vadas öfveralt. På alla dessa vadställen är sand botten och lätt för Cavallerie att passera. 200 al: nedan för Köpinge qvarn köres med vagn öfver ån, då man ej vill begagna bron. Öfver denna å äro följande broar: Vid Köpinge qvarn, en svag trä bro, vid Svenstorp qvarn och Allevad qvarnar, äro starka sten broar. Vid Högesta qvarn en svag trä bro, kan endast begagnas af Infanterie och Cavallerie. Vår floden inträffar vanligen i Mars Månad, påstår i 6 à 8 dagar. Under flod tiden är vattnet 4 à 6 fot högre än vanligt.

Tryde Ån börjar i Albo Härad faller i Tryde eller Fyle Ån Nord West om Stenby By, är af mindre betydenhet, kan på alla ställen vadas till fots och på de flästa ställen till häst. Wid Tryde Ka är öfver denna Å en stenbro, farbar för alla sorter vapen och fordon. Wid Onslunda är en bro af sten.
Ullstorps Ån tager sin början i trakten af Lunnarp och Stenby, där den ej är annat än en Bäck. I Qvärresta Socken blir den redan större och har där äfvensom i Ullstorps Socken ända till Ullstorps kyrka sumpiga stränder som gör den där svår att öfvervadas för Infanterie och omöjlig för Cavallerie. Ifrån Ullstorps Ka är den vadbar öfveralt.

Kabusa Ån är mycket liten och består af 3ne Grenar – de tvänne första sammanstöta ungef. 2 tusen Alnar från Kabusa By, äro ej annat än större Bäckar och kunna öfveralt öfvervadas – den tredje gren är äfven en större bäck som vid Kabusa faller i Ån, är i anseende till de stora Kärr som på de flästa ställen omgifva den, svår till och med omöjlig att öfvervadas af Infanteri, men för Cavallerie alldeles omöjlig. Ifrån Kabusa till Hafvet är Ån vadbar för Infanteri. 

Jordmån   
Benesta & Ullstorps Socknar.  SandJord nästan öfveralt isynnerhet förstnämnde socken, den är i allmänhet mindre fruktbar.

Öfraby Socken bördig jordmån, den består af Lerblandad mylla.
Tåsterups Socken bördig jordmån något mindre lerblandad än i Ofraby Socken.
Bollerup, Hannas och Hammenhög Socknar.  Ler och Sandblandad mylla, på några Ingelsta ställen blandad med små sten, isynnerhet.
Qwärresta Ingelsta fälad eller norra delen af Ingelsta, Ostra Herresta Socken, som till största delen består af Sand.
Köpinge Socken. Sandblandad mylla, till större delen ofruktbar, isynnerhet södra delen af Socken där man äfven träffar flygsand som fördrifver de bördigare fälten som äro därtill nära belägne.

Glimminge Socken. Jordmån är bördig och består af lermylla.
Ingelstorps Socken, Bördig jordmån, något lerblandad utom Hammars Bys ägor som endast består af Sand. Ingelstorps måse kan den tårra årstiden nästan öfveralt öfvergås af Infanteri, men den så kallade Hammars Sjön är omöjlig att passera.
Walleberga & Löderups Socknar. Norr om byarne består jordmån af lermylla, men ofanteligt stenbunden, Söder om Byarne består jordmån af lera utom längs hafsstranden där den är sandig.”

I slutet av 1850 talet ritades en sk generalstabskarta som visar den tidens vägnät. Kartan finns på Lantmäteriets internetsidor med Historiska kartor. Kartan för Tosterup-Bollerups området visas ovan.

--------------

Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger.

Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger.

Uppgifter om Pehrs föräldrar och deras förfäder finns i min släktdatabas på Rootsweb.

Ritade släktträd för Karnas sondotter Anna och hennes make Teodor och med deras förfäder finns i Mitt arkiv för Skåne. Se dokumentet ”Släktträd Skåne Del 1”.  Teodor och Anna har där nummer 20 resp. 21.  Karnas föräldrar (170) John och (171) Kierstina och deras förfäder finns med början på sidan 8.

God Jul och Gott Nytt År

God Jul  och  Gott Nytt År

Happy Holidays  

önskar

  Rune

                                                       i Västerhaninge, Sverige

till Alla                                                                   for Everyone

Mätta Jönsdotters och Nils Claessons förfäder

Förfäder i Skåne – en sammanfattning av förfäder före 1800.

Min farmor Annas morfar Pehr Nilssons föräldrar var

(173) Mätta Jönsdotter 1793-1853  och

(172) Nils Claesson 1774-1821.

Familjen bodde i Sjörups by nr 15, i Sjörups socken. En bit väster om Ystad.

Mätta födde sönerna  Jöran f.1818 och Pehr f.1820 - Annas morfar.

När fadern Nils avled 1821 gifte Mätta om sig med Pehrs styvfar Truls Larsson 1795-1870. Familjen bodde först i Sjörup nr 15 men flyttade 1836 till Årsjö nr 30 i Sövestad socken.

I föregående familjeavsnitt skrev jag om dessa familjer.

Här skall jag redovisa vilka deras förfäder var, så långt tillbaks jag funnit dem under min släktforskning. I kyrkböckerna och i olika arkiv.

Förfäderna till Pehrs styvfar Truls berör jag dock inte i detta avsnitt men några av hans förfäder finns redovisade i min släktdatabas.

I mitt ritade släktträd visas de aktuella förfäderna.

Länk  Släktträd Skåne Del 1

Börja på sidan 9 med (172) Nils och (173) Mätta.

Anm: ”Släktträd Skåne Del 1” finns också i  Mitt arkiv för Skåne – länk till höger.

Detaljerna för respektive familj återfinns i min släktdatabas på Rootsweb.
Nils och Mättas familj finns här    Länk Släktdatabasen

På kartan visas var förfäderna föddes, dvs var deras föräldrar då bodde.

Mödrar och döttrar visas i Rött och fäder och söner i Blått.

Observera att om en familj flyttade mellan olika boställen visas inte detta. Detta framgår av uppgifterna i släktdatabasen.

Pehrs förfäder under 1600 och 1700 talen    Kartan från 1864

Föräldrarna till (173) Mätta Jönsdotter (sid 9) bodde i Varmlösa by i Katslösa socken där Mätta föddes 1793.  

På Mättas far (346) Jöns Mattissons sida levde förfäderna i Varmlösa, i Hassle-Bösarp eller i Skivarps socknar.

På Mättas mor (347) Mätta Olsdotters sida levde förfäderna i bla Torsjö, Lilla Beddinge, Rynge, Snårestad eller Svenstorp.

Alla aktuella byar ligger strax väster om Ystad och på det som nu brukar kallas Söderslätt.

De äldsta förfäderna jag funnit levde när Skåne blev svenskt 1658.

Mätta Jönsdotters far (346) Jöns Mattisson var sk Rusthållare. Detta var också Jöns far (692) Mattias och hans hustru (347) Mättas far (694) Oluf. Liksom Jöns mors far (1386) Toor och dennes maka (1387) Karnas far (2774) Per Trulsson. Samt Pers far (5548) Tröls Hansen (sid 14).

Dvs det var rusthållarfamiljer i fem efterföljande generationer mellan ca 1620 och ca 1800. Dessutom fanns det ytterligare ett antal rusthållare i sidogrenar till förfäderna enligt nedan.

Vad var en Rusthållare?

Rusthållare var en självägande bonde som, när han köpte gården, åtog sig att som skatt hålla armen – kavalleriet - med minst en, ibland fler, ryttare med häst och utrustning.

Ryttarna bodde på rusthållet eller i de sk gatehusen i byn. Han deltog i jordbruket när han inte var på övning eller ute i något av Sveriges krig. I de flesta fall var ryttarna unga och inte gifta. Befälen verkar dock oftast vara gifta.

Ryttarens kontrakt var flerårigt och skulle ha bra bostad och förplägnad utöver en mindre lön. Avled en ryttare eller häst i kriget, eller tog avsked, måste rusthållaren snarast ersätta dessa med ny ryttare och häst.

Anm: Vid sidan av rusthållen fanns i byarna i regel också en eller flera sk Hästhemman. Bönderna på dessa gårdar hade avtal om att leverera hästar till kavalleriet. Kavalleriet behövde ju fler hästar än de som ryttarna hade. Tex som dragare i den sk trossen som transporterade tält, mat, kanoner etc.

Rusthållen som här är aktuella tillhörde alla Borrby skvadron inom Södra Skånska Kavalleriregementet. Dvs rusthållen låg på Österlen i öster till området kring dagens Skurup och Skivarp på Söderslätt. Anm: Regementet hade olika namn under olika tidsperioder enligt de uppgifter jag har läst. Exv när delar av regementet var ute i krig.

I östra delen, där det var tätt mellan de stora slotten/säterierna, låg rusthållen som en gård inom de vanliga byarna.

Men västerut på Söderslätt låg rusthållen samlade i byar. Dvs de flesta bönderna i byn var rusthållare. Högre befälet för skvadronen bodde oftast strax intill dessa byar i en större gård.

Toor Anderssons gård nr 13 vid kyrkan i övre högra hörnet

Rusthållaren (1386) Toor Andersson 1680-1754 hade sin gård i Hassle-Bösarps rusthållarby tillsammans med ca 14 andra rusthåll. 

Denna gård ärvdes av dottern (693) Mätta 1713-1792 som var gift med rusthållaren (692) Mattias Andersson 1708-1766. 

Varmlösa by, Mattias gård nr 5  längst till höger

Maken Mattias var själv rusthållare i Varmlösa by i Katslösa socken. Dvs Mattias och Mätta kom således att äga två rusthåll. Varmlösa by hade ca 10 rusthåll.

Rusthållet i Hassle-Bösarp övertogs  sedan av Mättas och Mattias son Anders 1743-1820, medan det i Varmlösa togs över av sönerna Jeppa 1747-1812 och (346) Jöns 1753-1829. Jeppa sålde sin del medan Jöns behöll sin och lät den gå i arv till sonen Matts (1785-1869). 

(346) Jöns var far till min farmor Annas morfar Pehrs mor (173) Mätta 1793-1853 som jag beskrev i föregående avsnitt.

 

Torsjö by ca 1700

Jöns var gift med (347) Mätta 1755-1796 vars far (694) Oluf 1701-1765 var en av de ca 10 rusthållarna i byn Torsjö i Örsjö socken. Strax norr därom vid Örsjö kyrka fanns ytterligare en rusthållarby. 

 

Mossby vid kusten Pers gård nr 10 är den sydligaste

Byn Mossby i Västra Nöbbelöv socken var också en rusthållarby och där levde (694) Olufs farfar 

(2776) Per Knutsson som rusthållare i gården nr 10. 

Kartan är från samma tid ca 1700

Olufs bror Per Asmundsson var rusthållare i byn Södra Vallösa, Sjörups socken och systern Ingeborg var gift med rusthållaren Sven Larsson i Hassle-Bösarp.

(694) Olufs hustru (695) Anna hade en farbror Nils Heljesson som var rusthållare i Katslösa by.

 

Almaröds by v om Skivarp ca 1780

Rusthållaren (1386) Toor Andersson (se ovan) var gift med (1387) Karna Persdotter (1690-1770). 

Karnas far (2774) Per Trulsson (1655-1693) var rusthållare i Almaröds by i Skivarps socken.

Pers gård nr 6 till vänster om övre dammen.

Per Trulssons far var (5648) Tröls Hansen d.1694 (sid 14). 

Tröls gård nr 1 ligger till höger.

I Tröls Hansens familj fanns minst fem söner.

En av dessa Anders Trulsson 1651-1709, också rusthållare i Almaröd nr 1, representerade 1895 bodeståndet i Sveriges Riksdag. Anders son Mårten Andersson 1687-1771, som tog över rusthållet i Almaröd, kom senare också att representera bondeståndet i Riksdagen – åren 1740-43.

En annan av Tröls Hansens söner, rusthållaren Lars Trulsson 1660-1711, tog i stället ställning för danskarna genom att uppkräva skatt från bönderna för Danmarks räkning i samband med att trupper från Danmark i slutet av 1600-talet försökte återta Skåne. För detta blev Lars 1711 hårt straffad.

De olika ’rusthällarbyarna’ var fram till 1800 talets första år oskiftade dvs odlingen skedde på sedvanligt sätt i samverkan med alla bönderna via ett byalag. I början av 1800-talet skiftades byarna och varje gård fick egen mark som bonden sedan fick bruka helt självständigt. Gården fick han i många fall flytta med sig, dvs han byggde nya hus på den egna marken.

Rusthållaren köpte gården av kavalleriet (Svenska staten) för ett relativt lågt pris mot att han blev rusthållare. När en rusthållare - han var inte själv soldat - blev äldre fick han lämna gården och sälja den till någon som ville fortsätta som rusthållare. Om han nu inte kunde övertala någon av sina söner att fortsätta som rusthållare, som flera av dem jag nämnt ovan gjorde.

Enligt bouppteckningarna, efter några av rusthållarna i släktträdet, framgår att gårdarna var välutrustade såväl när det gällde hushållet som vad gäller jordbruket och djurhållningen.

Antalet djur varierade mellan rusthållen,

Hästar  6 - 8

Oxar    2 - 3 par

Kor      6 – 12, inkl kalvar

Svin    10 - 15

Får      11 - 25

Gäss    3 - 6 och ett antal gässlingar.

Överskottet från kor, svin och får – när familjen tagit vad som behövdes - såldes troligen i första hand till kavalleriet.

Som vanligt hade rusthållarna hela tiden minst en piga och en vanlig dräng till hjälp i arbetet på gården dvs utöver de ryttare de svarade för.

I slutet av 1800 talet etablerades Södra Skånska Kavalleriregementet i Ystad och 1897 flyttade man in i det nya regementsområdet i östra delen av staden. I samband med detta avvecklades rusthållargårdarna.

Anm: 1927 avvecklades kavalleriet och ett infanteriregemente (I.7) flyttade in på regementet i Ystad. Min pappa Gunnar var en av befälssoldaterna som då kom dit från den tidigare förläggningen i Lund.

Jag själv och mina föräldrar och syster kom att mellan 1942 och 1950 bo i en lägenhet på 3je vån i södra delen av det sk kanslihuset. I dag är kanslihuset ett hotell.

Alla de övriga familjerna med äldre förfäder, på (173) Mättas sida, som jag hittat är arrendebönder under en storgård och bodde i olika byar.  

Enligt dokument jag läst anses att antalet självägande bönder på Söderslätt var relativt högt jämfört med i andra delar av Skåne. Men kanske är det just de ’självägande’ rusthållarna som här har påverkat siffrorna?

Mer om det svenska kavalleriet och soldatern till fots finns att läsa om på internet.

Anm: Socknarna mellan Skurup och Skivarp var relativt små och förändrades också under 1600 och 1700 talen. Detta märks av att uppgifterna i kyrkböckerna för vissa förfäder och deras barn är bokförda i vad som tycks vara ”fel” socken.

Från en rusthållarby på Söderslätt    C S Bennet ca 1825

Föräldrarna till (172) Nils Claesson 1774-1821, på sid 9, växte upp i Stora Herrestads socken strax norr om Ystad. Jag har inte lyckats hitta fler förfäder än fadern (344) Claes Jöransson 1731-1799  och modern (345) Kierstina Nilsdotter 1740-1808. Dessa tycks vara födda i Tosterup resp Tryde socknar.

Nils mor Kierstina födde nio barn där dock några avled i unga år. Nils var det sjunde i ordningen.

Centrala Stora Herrestad  1770

Familjen arrenderade gården Herrestad nr 29 – ett sk Mensal-Hemman. Detta var en gård som tillhörde kyrkan och där arrendet var en del av lönen till prästen i byn. Gården låg till vänster vid landsvägen strax efter kykan när man i dag åker norrut mot Tomelilla, vid vägkorset mot Stora Köpinge. Byn var oskiftad fram till 1803.

Nils föräldrar avled i Stora Herrestad. Fadern Claes i dec 1799 och modern Kierstina i april 1808. Båda vid 68 års ålder.

Deras äldste son Jöran 1760-1825 tog över arrendet på Mensal-Hemmandet nr 29. Han gifte sig 1788 med Anna Jonsdotter 1765-1828. Anna födde minst fem barn i Stora Herrestad.

Något att läsa om äldre tider i Skåne.

Boken ”Atlas över Skåne” utgiven 1999 rekommenderas för den som vill läsa om historien längre tillbaks.

På nätet – i molnet – hittar du mer allmän information om förfädernas liv under olika århundraden.

Mer om Skåne på 1600 och 1700 talet

Läs på hemsidan  Terra Scaniae  www.ts.skane.se

eller

Länsstyrelsen Skåne

Läs också på hemsidan med Det svenska jordbrukets historia

http://www.ksla.se/anh/amnessokning/allmant/fembandsverket/

Välj band 3 för 1700 talet.

En berättelse om en särskild resa till marknaden i Ystad på 1700 talet

http://ddss.nu/swit/switelever/kama/kartvag.html

På kartan som visas där syns de färdvägar som fanns i slutet av 1600-talet. Dvs för häst och vagn. Rida och gå kunde man göra genom landskapet på mindre stigar.

Linné gjorde sin resa genom Skåne 1749. Läs mer här  Skåneresan.

En bok om ”Folklivet på Söderslätt under senare delen av 1700 talet”

Läs här

En drift eller skönmålning av de självägande bönderna? Vem kan veta?

En annan bok om ”Folklivet i Skytts härad” kan också läsas. Den berör trakterna i sydvästra Skåne. Läs här

--------------

Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger

Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger

Uppgifter om mina förfäder finns i min släktdatabas på Rootsweb.

Ritade släktträd för min farmor Anna och hennes make Teodor Larsson och deras förfäder finns i Mitt arkiv för Skåne. Se dokumentet ”Släktträd Skåne Del 1”.  Teodor och Anna har där nummer 20 resp. 21.  De äldsta förfäderna på Annas mor Mättas sida finns med början på sidorna 9, 10 och 11.