Maja Lotta Andersdotters och Gustaf Petterssons släkt, vänner och bekanta som utvandrande till Nord Amerika

Förfäder och släkt i Östergötland

Min morfar Emils mor Augustas föräldrar
Maria Charlotta ’Maja Lotta’ Andersdotter (1821-1904) och 
Gustaf Pettersson (1813-1895) bodde i Bänorps by, Ljungs socken. 

Från denna by och från andra gårdar i dess närhet utvandrade under senare hälften av 1800-talet många familjer och enskilda personer till Nord Amerika.

De utvandrare jag skriver om i detta avsnitt har jag funnit i kyrkböckerna. Uppgifter om var de bosatte sig i Nord Amerika har jag fått från olika släktbeskrivningar på internet eller direkt från de kontakter jag haft med levande släktingar till utvandrarna i USA och Sverige.

Utvandringen till Nord Amerika skedde från hela Sverige. Den inleddes före 1850 och höll på en bit in på 1900 talet. Anledningen till utvandringen har beskrivits i ett stort antal böcker och i artiklar som bl.a. finns på internet. Jag hänvisar därför till dessa beskrivningar.

Orsaken för utvandring från Östergötland och från Ljungs socken skiljer sig säkert inte från landet i övrigt. Men det tycks finnas en orsak som gör att utvandringen från Ljungs socken hade en topp i slutet av 1860-talet. Det var konkursen 1867 hos den dominerande markägaren i Ljung – ägarfamiljen till Ljungs slott/säteri. Mer om detta längre ner i avsnittet.

Att konkursen var en bidragande orsak till att utvandringen startade från Ljung framgår av utflyttningslängden för Ljungs socken. Före 1866 fanns ingen antecknad som flyttar till Nord Amerika. 1867 antecknades en person och 1868 några stycken.    För att 1969 bli 105 personer! 

1870 var det ca 20 och åren därefter 5 och 10 personer per år. En ny mindre topp kom kring 1880 och följande år.

 

Pådrivande på utvandringen var säkert också de agenter – oftast tidigare utvandrade svenskar som återvänt hem - som sålde utvandrarresorna på uppdrag av rederierna som skötte överfärden till Nord Amerika. De kunde också berätta om var det för tillfället fanns gratis landområde att odla upp och hur bra det gått för tidigare svenskar.

 

Den del av Nord Amerika där amerikanska myndigheterna under 1860-80 talen sökte nybyggare var bla delstaterna Iowa och Nebraska.

Vem utvandrade då från Bänorp by?

Även om gårdsägarna i Bänorps by inte var direkt berörda av konkursen på Ljungs säteri blev ägarnas släktingar och anställda säkert drabbade av brist på arbetstillfällen. Och bidrog förmodligen till att även ett antal familjer i Bänorp utvandrade.  Flera av dessa var släktingar till Gustaf eller anställda hos honom.

Genom att jag sökt några av utvandrarna på internet och haft dessa i min släktdatabas på Rootsweb har jag fått kontakt med flera släktforskare i USA och Sverige som är ättlingar till dessa utvandrare. De uppgifter – berättelser – som jag då fått har jag lagt in i släktdatabasen där flera av familjerna kan följas fram till 1940 talet. Berättelserna avser såväl livet i Bänorp som hur det var de första åren i Amerika, främst i delstaterna Iowa och South Dakota dit många från Östergötland kom.

Här följer några av dessa utvandrares historia.

1868 – 1877   Utvandrarfamiljerna ”Eigils” och deras släktingar.

Det började i maj 1868.

Maken till familjen Eigils dotter Sophia, Carl Gustaf Andersson, reste 1868 över till Iowa för att söka jobb och undersöka möjligheterna att leva där. Efter några månader skrev han hem med positiva besked.

Samma år åkte kusinen till Gustaf Pettersson, Lars Jacob Larsson från Norrby gård i Ljungs socken. Men honom har jag inte kunnat följa.

Tidigt på våren 1869 utvandrade Eigils tre döttrar med sina familjer.

I mars åkte dottern Sophia i sällskap med maken Carl Gustafs yngste bror August från Flistorp och dennes trolovade Albertina från Bjärka. De ingick i ett sällskap på minst 10 personer som gjorde resan tillsammans.

I juni åkte, i att annat sällskap, Sophias systrar. Det var Carolina Eigil med maken Fredrik Bergling och deras tre barn samt systern Albertina Eigil med maken Sven Johan Svensson med sonen Johan.

Resan gick först med tåg från Linköping via Katrineholm till Göteborg. Med båt kom de till Hull på Englands östkust och därefter med tåg till Liverpool på västkusten. Nästa båtfärd slutade i New Yorks hamn och immigrantmottagningen i Castle Garden.

Familjen Albertina och Sven Swenson slog sig ner i Brooklyn, New York City där Sven tog jobb på ett skrädderi. Sven var nämligen utbildad skräddare i Ljung.

De två andra systrarnas familjer och Carl Gustafs bror August fortsatte med järnväg till delstaten Iowa där Sophias make redan fanns.

De tre familjerna köpte där en liten vagn och en oxe. De gjorde sedan en fotvandring (!) västerut från Fort Doge i Iowa in i Nebraska för att söka en lämplig plats att slå sig ner på. Där hittade de dock inget utan Carl Gustaf lämnade sällskapet under några veckor. 

Carl Gustaf hittade en plats i Buena Vista County i Iowa där det redan bodde några familjer från Sverige och där det fanns lediga markområden att registrera sig för.

Carl Gustaf hämtade övriga i sällskapet och de nådde i slutet av juli 1870 fram till sitt nya ”homestead”. De tre familjerna registrerade sig för var sina markområden och hann innan vintern kom att bygga några små enkla ettrumshus att bo i. Troligen var husen delvis nergrävda under jord.

Vintrarna där är minst lika snörika och kyliga som i Östergötland. Våren kommer dock tidigare eftersom Iowa ligger i nivå med södra Europa.

Fredrik Berglings fick 1877 ett bevis på att han, efter att under fem år brukat den inmutade jorden, nu ägde 160 acres.

Gården låg strax norr om Albert City i södra delen av Poland Township.

På kartan från 1908 har marken utökats till ca 250 acres. Hustrun Albertina äger en mindre del medan den större delen ägs av sonen Adolf Fredrik.

Några år före 1920, då sonen och frun var var drygt 50 år, säljs gården och Adolf Fredrik med familj flyttar norrut till södra delen av Minnesota. 

Modern Albertina har då flyttat till dottern Hilda i Albert City.

Carl Gustaf Andersons gård ligger en bit söder om Albert City och den ägdes 2000 av några barnbarn, två av dottern Ida Skogs söner.

Gården var från början på 160 acres men senare utökad med en granngård på 80 acres.  En acre är 4045 kvadratmeter - ett svenskt tunnland är 5000 dvs ett halvt hektar.

Första åren i Iowa tog männen jobb på några befintliga jordbruk i närheten och började samtidigt bruka sin egna jord som då var helt var täckt av präriegräs.

Man skaffade sig några oxar, någon häst, några kor och ett antal grisar och hönor. Bland grödorna fanns potatis, vete och majs. Var huvudinriktningen låg hos de olika familjerna vet jag inte men Iowa var tidigt en stor leverantör av grisar och kor till Chicagos slakterier.

Familjerna var bland de första som etablerade sig i detta område och benämns som ’Pioneers’ i några böcker från 1900 talets början (sök på archive.org).

Året efter döttrarna emigrerat, 1870, säljer föräldrarna Eigil sin gård i Bänorp till ägaren i ’Danielssons’ gård, men bor kvar i Fredriksberg ’på undantag’. Brita och Anders var då båda 62 år gamla.

I Iowa klarar sig familjerna bra och redan efter några år övertygade de föräldrarna Anders  och Britta Eigil att förena sig med dem. Föräldrarna lämnade 1873 Bänorp och bosatte sig hos Sophias familj.

1876 kom några av Carl Gustaf Andersons brorsbarn över till Iowa och året efter, 1877, kom också den äldre brodern Johannes Andersson med sin familj. Tillsammans med Johannes familj fanns också familjen Peter Johnson från gården Licka. De två familjerna hade då under många år varit grannar i norra Ljungs socken. Tre av barnen i de två familjerna gifter sig också i Iowa.

Johannes Anderssons/Blombergs gård låg strax sydost om Albert City innanför gränsen till Pocahonats County. Den var troligen från början också på 160 acres men på kartan från 1918 finns också fem granngårdar på vardera 80 acres som alla tillhörde olika barn
Peter Jonsons och hans söners gårdar låg ytterligare en bit öster ut.

På detta sätt kom sex olika familjer från Bänorp och gårdarna strax intill att utvandra och bosätta sig inom samma område inom delstaten Iowa.

Bilden visar var i Iowa som Buena Vista County ligger.

Detaljkartan nedan är utmärkt med en fyrkant.

Avståndet mellan Albert City vid den röda pilen och Newell söder därom är ca 18 km.

Familjernas gårdar låg inom några km, norr, öster och söder, från Albert City.

Carl Gustafs bror Johannes, liksom några av dennes söner tog i Iowa efternamnet Blomberg eftersom det fanns flera andra svenska familjer i området som hette Anderson. Blomberg var sönernas morfars soldatnamn från Flistads socken.

Två av de kontakter jag fått i USA under släktforskningen är ättlingar och bär efternamnet Blomberg. En av dem har gett mig berättelserna om de ovan beskrivna familjerna. (Några beskrivningar finns som notiser i min släktdatabas.)

Skräddarfamiljen  Swenson som först bosatte sig i New York City flyttade 1878 också till Iowa. De bosatte sig i först i staden Newell där de öppnade ett eget skrädderi med flera anställda.

1882 fortsatte de till grannstaden Fonda där ytterligare ett skrädderi öppnades.

Till slut – som ’pensionärer’ – bosatte de sig i staden Albert City där flertalet av de andra familjerna jag nämnt ovan också bodde på äldre dar.

Familjen Swenson i Fonda 1887

På bilden:  Albertina och Sven Swenson med barnen Bertha Maria f.1870, Swen f.1871, Paul f.1875, Gustaf f.1877, Wilhelmina f.1883 och Carl f.1886.

Familjen Sophia och Carl Gustaf Anderson.

Familjen Sophia och Carl Gustaf Anderson

I främre raden sitter  Elin f.1870, fadern Carl, modern Sophia och Alphild f.1880

I bakre raden  Ali f.1872, Alma f.1874, Emil f.1878, Ida f.1885 och Carl f.1875

När järnvägarna 1890 drogs igenom området etablerades stationssamhället  Albert City. Samhället växte efterhand genom att olika serviceverksamheter etablerade sig och senare drog åt sig de ’pensionerade’ jordbrukarna. Här uppfördes också kyrkor för områdets olika nationsgrupper. Järnvägen genom Albert City fanns fram till 1960.

På detaljkartan ovan pekar den röda pilen på Albert City. Söker man ’Albert City, Iowa’ på exv Google Earth, eller Maps, ser man hur samhällena och gårdarna ligger utspridda i ett helt platt odlingslandskap.

Kyrkan som flertalet av de familjerna från Ljungs socken kom att tillhöra - och bygga.

I Ljung lämnade Brita och Anders Eigil kvar sin fjärde dotter Wilhelmina som utbildat sig till lärarinna och arbetade 1868–1877 på Djupsjöhults skola strax nordost om Bänorp. 1876 gifte hon sig med en annan folkskolelärare Erik Magnus Frykberg och flyttade sommaren 1877 till honom i Motala. Wilhelmina föder fyra barn men avlider 1885 när det femte skall födas. Hennes make gifter om sig men avlider själv 1889.

De tre barn som lever blir således föräldralösa. Men det fanns kontakt med Wilhelminas föräldrar och systrar i Iowa. Barnen får på så sätt betalda biljetter samt adresslappar runt halsen som gjorde att de 1890 helt själva, 11–7 år gamla, kunde resa till systern Sophia Anderson i Iowa. Där växte de sedan upp tillsammans med sina sju kusiner och bildar egna familjer.

Anders Eigil och Brita höll kontakt med de som bodde kvar i Bänorp. Har via ett barnbars barn till Britas bror Sven Larssons dotter Albertina Svensdotter fått en kopia av två brev som Anders har sänt till hustruns brorsdotter. Breven är skrivna med en driven handstil och lättlästa. I dessa ger han uppgifter om hur de mår liksom hur det står till med döttrarnas familjer. Kopior av breven finns i mitt Arkiv för Östergötland.

Brita Eigil avled 1885, 75 år gammal och Anders Eigil 1895, 85 år.

Carolina Bergling avled 1920, 92 år och maken Fredrik 1883, 49 år

Sophia Anderson avled 1925, 85 år och maken Carl 1924, 87 år

Albertina Swenson avled 1914, 71 år och maken Swen 1911, 71 år.

Carolina födde 8 barn, Sophia 8 och Albertina 7 barn. De flesta växte upp och bildade familjer.

Brita och Anders Eigil och döttrarna och deras män är alla begravda på en kyrkogård någon kilometer väster om Albert City.

Där finns också

Johannes Blomberg som avled 1897, 72 år och makan Johanna 1912, 83 år.

August Anderson 1898, 54 år och makan Albertina 1918, 73 år.

Liksom några av barnen och deras familjer.

Fairfield Township cemetary några km väster om Albert City.

 Anm: Bilden visar sydöstra delen av griftegården. Yngste sonen i familjen Bergling, Albert Leonard f.1879 är 1923 ägare till gården norr om begravningsplatsen. Den var på 73 acres.

Flera av barnen i de olika familjerna Bergling, Anderson, Swenson, Peterson, och Blomberg fortsatte att bruka marken efter föräldrarna. Några tog anställning vid järnvägen, blev skräddare, apotekare eller affärsbiträde. Några flyttade lite norrut och bosatte sig delstaten Minnesota medan några flyttade västerut till Kalifornien.

Ättlingar till familjerna lever i dag i Iowa, Minnesota, Kalifornien och en rad andra delstater.

Några flera utvandrare.

1880   Min morfar Emils trolige far.

Sent hösten 1879 blev min morfars mor Augusta gravid med min morfar Emil.

I en släktbeskrivning jag fått framgår att fadern var en dräng på gården Hjälmsäter vid namn Viktor. Jag har tidigare identifierat honom som Carl Gustaf Viktor Gustafsson född i Örserum strax öster om Gränna och skrivit om honom i ett tidigare avsnitt.

Viktor lämnade på våren 1880 uppenbarligen i all hast Hjälmsäter och reste till Göteborg. Han lämnade Göteborg med en Amerika båt och jag hittade honom i 1880 års folkräkning i en gruvstad norr om Chicago. Hans namn står som Carl Gustaf Gustafson f.1855.

Efter att jag skrev tidigare avsnitt har jag hittat uppgifter som säger att gruvföretagen i USA oftast erbjöd unga män fri överresa mot att de jobbade av kostnaden under några år i deras gruvor.

Tror mig förstå att Viktor accepterade ett sådant erbjudande.

Jag har också hittat en dödsuppgift från 1885 där en man med namnet  Carl Gustaf Gustafson f.1855 avlider i Chicago den 2 juli 1885.

Även om det finns viss osäkerhet i om uppgifterna verkligen avser morfar Emils far Viktor så anser jag för närvarande att så är fallet. Viktor blev 30 år gammal.

1881   Anders Peter Jönsson Johnson - anställd hos Gustaf Pettersson under 20 år

Anders Peter och hans familj har jag skrivit om i tidigare avsnitt.

Efter att driften av Gustafs och Maja-Lottas ägor tagits över av döttrarnas makar bestämde sig Anders Peter och han fru Albertina att resa över till Albertinas syster som bodde i South Dakota.

Systern Carolina och dennes familj hade emigrerat redan 1869 och hittat en inmutning i sydöstra hörnet av South Dakota vid gränsen till Iowa.

Hösten 1880 slutade Anders Peter hos Gustaf och på våren 1881 reste Anders Peter och Albertina med sina dåvarande tre barn.

När jag sökte efter Anders Peter på internet hittade jag honom och Albertina som farfars föräldrar till Diane Johnson på Dianes blogg ’Speding Seeds’.

Diane har på bloggen publicerat sina förfäder under avsnittet ’My ahnentafel 21 generations’.

När jag sedan följde Dianes förfäder bakåt visade sig att Diane och jag hade en familj gemensamt.

Det var så långt tillbaks som den äldste ägaren av Bänorp jag hittat, familjen Holsten Månsson och Anna Simonsdotter. Enligt mantalslängden hade de två barn Brita Holstensdotter (ca1628-1707) och Gabriel Holstensson (ca1633– 1698). Det visade sig att Dianes släktgren fortsatte via dottern Brita medan den jag tillhör går via sonen Gabriel som ärvde gården. För mig är Holsten och Anna mina mf mf mf ff morfars föräldrar - 11 generationer bakåt i tiden.

Upptäckte också att Diane och jag har gemensamma förfäder på min mormor Selmas sida och som levde på 1700 talet.

Anders Peter Johnsson och makan Albertina som 1881 utvandrade till South Dakota

Anders Peter avled i South Dakota 1920, 85 år gammal och hustrun Albertina 1935, 86 år. Albertina födde fem barn, tre i Bänorp och två i South Dakota.

På Dianes blogg finns Anders och Albertina och deras familj beskrivna på länken

http://diane-johnson.blogspot.se/2008/08/johnsons-to-america-in-1881.html

Och hela Dianes släktträd finns på länken

http://diane-johnson.blogspot.se/2009/01/my-ahnentafel-21-generations.html

Det visar sig också att Anders Peter var kusin med hustrun i den familj, Stina Lisa och Peter Johnson, som 1877 utvandrade från Licka till Iowa. Familjen är omnämnd ovan tillsammans med Eigil familjernas utvandring.

1882   Min mormor Selmas morbröder

Selmas mor Charlottas yngre bror  Anders Fredrik Ulriksson f.1858 utvandrade våren 1882. Han färdades från Ljung tillsammans med fyra andra yngre personer från Ljung via Göteborg till New York.

Anders bror Adolph Ulriksson f.1863 följde efter våren 1887. Adolph har i registren slutadressen Farnhamsville i Iowa. 

Detta var en järnvägsstation som ligger i hörnet av fyra counties där svenska emigranter bosatte sig redan på 1850 och 60 talen. Det är därför sannolikt att brodern vid tillfället bodde i detta område. 

Familjen hemma i Skallorp, norr om Bänorp, fick efter någon tid ett brev från bröderna med foto men sedan tappade man kontakten med dem.

Jag har sökt efter dem men inte hittat några uppgifter i amerikanska register. Framtiden får visa om några nya register blir tillgängliga som gör att en sökning på internet ger resultat.

1883   Familjen i ”Danielssons” gård emigrerar

Maja Lottas och Gustafs granngård i Bänorp var den gård som jag kallar ”Danielssons”. Där bodde, fram till 1883, Carl Johan Larsson f.1833 och Wendla Charlotta Jacobsdotter f.1833.

Det var Carl Johan som 1870 köpte familjen Eigils gård inklusive torpen Rosenhill och Fredriksberg. Eigils bodde sedan kvar ’på undantag’ men utvandrade som jag berättat ovan 1873 till Iowa.

Wendla Charlotta och Carl Johan fick 11 barn där åtta levde när de 1883 lämnade Bänorp och sålde gården till Gustaf.

Enligt kyrkböckerna flyttar familjen till Linköping men där har jag inte kunnat hitta dem. Ingen i familjen bor i Sverige vid folkräkningen 1890 så min förmodan är att familjen emigrerade till Amerika för att ge barnen en bättre möjlighet till framtid.

Jag har också hittat tre i familjen i den amerikanska folkräkningen 1920 som jag för tillfället anser är tre familjemedlemmar, modern Wendla och sönerna Carley och Oscar. De bor då i norra delstaten Pennsylvania och strax söder om gränsen till delstaten New York. Det är inom det röda området som ligger längst österut på nedanstående karta.

1900 -

Mellan 1900 och 1909 utvandrade fyra barnbarn till Maja Lotta och Gustaf till New York City. De var alla barn i familjen Sällin. Dessa återkommer jag till i nästa avsnitt.

Här bodde ättlingarna till svenska utvandrare år 2000.

Något om konkursen på Ljungs säteri.

Den markägare som i Ljungs socken haft störst makt/inflytande under flera århundraden har varit ägarna till Ljungs slott/säteri. Under 1700 talet och början av 1800-talet köpte dessutom säteriet successivt in flertalet gårdar i Ljungs socken och ett antal i angränsande socknar. De drev sedan gårdarna vidare i egen regi eller arrenderade ut dem. Arrendeavgiften betalades i regel genom dagsverken på säteriets mark.

Under 1860 talet klarade inte dåvarande ägarna av att driva säteriet med vinst utan fick sätta det i konkurrs. Orsaken har bla angetts vara dålig avkastning från jordbruket efter omväxlande våta, torra och kyliga somrar under flera år. Och ett annat, att Sverige just då kunde importera billig säd österifrån bla. från Ukraina.

I dokument från gårdsaktionen 1867 framgår att säteriet utöver sin egen mark ägde ett 40-tal gårdar inom Ljungs socken. Ser man på en karta från den tiden fanns i socknen endast ett fåtal andra gårdar av betydelse som ägdes av enskilda bönder, tex de gårdar som fanns i Bänorps by. Andra gårdar i Bänorps närhet var exv Åsmestorp, Gottorp, Ragnorp, Hilstermon och Sjöbacka.

En av arrendatorerna av säteriets gårdar, såväl före som efter konkursen, var min mormor Selmas föräldrar och morföräldrar vars historia jag beskrivit i ett tidigare avsnitt.

Bankerna som vid aktionen köpt säteriet och dess gårdar i Ljungs socken sålde snart vidare till en ung rik tysk familj som drev säteriet vidare. Med stöd av ett tyskt konsortium byggde de efter några år ett sockerbruk och började odla hwitbetor, dvs sockerbetor, på säteriets mark. Men det tog bara några år tills man konstaterade att sockerhalten i betorna inte höll måttet. Bruket lades ner. Byggnaden står i dag kvar som ruin invid ’stora’ landsvägen.

Säteriet drevs vidare av frun i den tyska familjen med vanlig jordbruksodling och skogsavverkningar i norra Ljungs socken fram till en ny konkurrs 1908. Detta resulterade i nya ägare av säteriet och till de olika gårdarna i Ljungs socken.

Säteriet uppförde och drev också under 1700 och 1800 talen sågverk, järnbruk, tegelbruk och ett mindre marmorbrott.

Sågverken och järnbruket låg vid Motala ströms forsar vid bla Sjöbacka och Råby.

Dessa forsar försvann på 1930 talet då man dämde upp för kraftverket vid Malfors. Vid uppdämningen försvann också stora åkermarker uppströms säteriet när Ljungsjön bildades.

1930 talet  Kraftstationen vid Malfors byggs vid dagens Cloetta och Ljungsjön ovanför slottet bildas

-------------------------

Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger.

Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger.

Uppgifter om Maja Lotta  och Gustaf och barnen finns också i min databas på Rootsweb under efternamn Andersdotter resp. Pettersson. Där finns också de emigrerande familjerna bla Eigil och deras barn och barnbarn mfl.

Ritade släktträd där Maja Lotta och Gustaf visas med sina förfäder finns på min Hemsida liksom i mitt arkiv för Östergötland.  Gustaf och Maja Lotta har där nummer 90 resp. 91.

Ett släktträd med utvandrarfamiljernas släktkopplingar finns också i arkivet.

I väntan på våren 2013

På Alla Hjärtans Dag
till alla som hittar hit

                                                 Rune

En bild som kan användas flera gånger.
Fler bilder av tavelmålare Bengt Elde - sök på namnet

Fortsättning - Maja Lotta Andersdotters och Gustaf Petterssons släkt i och omkring Bänorps by

Förfäder och släkt i Östergötland

Min morfar Emils mor Augustas föräldrar
Maria Charlotta ’Maja Lotta’ Andersdotter (1821-1904) och Gustaf Pettersson (1813-1895) bodde i Bänorps by, Ljungs socken. I denna by eller i gårdar i dess närhet bodde också ett flertal släktingar.

De släktingar som jag beskriver i detta avsnitt har jag hittat i kyrkböckerna och olika arkiv.

När Gustaf med sina föräldrar 1833 flyttade till Bänorps by från granngården Slätmon fanns i byn Bänorp ett flertal släktingar till modern Maja Jönsdotter.

Majas syster Cathrina bodde där med sin make Sven Eriksson medan brodern Lars var rusthållare i Vreta Kloster.

I Bänorp  bodde också sysslingar (andra kusiner) till Maja. Det var Sven Larsson, Chatarina Larsdotter och Brita Larsdotter, Jonas Larsson och Maja Stina Larsdotter. Alla dessa var gifta och hade barn. Maja Stina bodde dock i Gillerberga – granngården söder om Bänorp.

Att de var så många släktingar berodde på att modern Maja och hennes sysslingar alla var ättlingar till förfadern Simon Håkansson (1685-1761) som var ensam ägare i Bänorp.

Vid hans död ärvde tre av hans söner Håkan f.1712, Lars f.1714 och Jöns f.1718 var sin tredjedel. De brukade sedan Bänorp i samverkan liksom de barn som därefter ärvde.

Ägarna av Bänorp, och deras familjer, brukade den odlingsbara jorden i nära bysamverkan på det sätt som då var brukligt. De gjorde detta fram till 1833 då Bänorps by skiftades enligt reglerna för ’Laga skifte’.

Denna skiftesreform föreskrev att en by skulle delas upp så att varje ägare fick sammanhängande marker som ägaren därefter självständigt skulle ansvara för.

Innan dess hade den odlingsbara marken vid arv delats upp i en mängd små avlånga odlingslotter, sk tegar, så att de som ärvde fick likvärdig brukningsjord. Ju fler arvsskiften ju fler och mindre tegar blev det. Dessa tegar var nästan alltid så små att det krävdes att ägarna måste bruka jorden i samverkan. Man fick komma överens om vilken gröda som skulle sås på ett område eller om detta skulle ligga i träda. Därefter sådde och skördade man sina tegar vid samma tillfällen. Byns betesmarker och skog hade man dock gemensamt.

Vid Laga skiftet i Bänorp delades Bänorp upp i fem ägodelar där varje del tillföll en eller flera personer beroende på släktskapet med de tre sönerna Håkan, Lars och Jöns. De fem delarna betecknades i skiftesdokumentet med bokstäverna A, B, C, D resp E.

De olika ägarna var vid skiftet barnbarn eller barnbarns barn till de tre sönerna.

Skiftesdokumentet finns att läsa på Lantmäteriets hemsida ’Historiska kartor’.

Se dokumentet

Karta vid Laga skifte i Bänorp 1833 med Gustafs föräldrars ägor
som var 3/4 av Del A.  1/4 del ligger söder om och tillhörde moderns syster i Lilla Bänop.

Bänorps mark förblev i släktens ägo fram till slutet av 1800 talet dvs under hela Maja Lottas och Gustafs tid. I början av 1900 talet kom sedan olika delar att efterhand säljas till andra ägare utan koppling till släkten.

Gustaf och Maja Lotta hade således många släktingar i sin närhet. Ett antal av dessa beskriver jag här med utgångspunkt från vilken del av Bänorp de hade tilldelats vid Laga skiftet 1833.

Del A enligt Laga skiftet som tillföll sonen Håkans släkt.

Ägarna till Del A blev Gustafs mor Maja och dennes syskon Cathrina och Lars. Deras föräldragård/släktgård var den som jag i tidigare avsnitt kallat ’Sällins’. Detta är troligen också platsen där den första gården i Bänorp låg i slutet av 1500 talet och den där Gustaf och hans föräldrar bosatte sig 1833.

Platsen i Bänorp där den första gården byggdes omkr 1600 och där Gustaf och hans föräldrar bosatte sig 1833
Bostadshuset på bilden från 2007 byggdes ca 1925.

Gustaf tillsammans med modern Maja och systern Maja Caisa blev ägare efter faderns död 1843. Föräldrarna hade då tidigare övertagit den del som modern Majas bror Lars innehaft.

Efter det Gustaf och Maja Lotta gift sig 1846 köpte han 1850 ut modern och systern. Modern bodde kvar hos Gustaf fram till sin död 1856.

Året efter, 1851, fastställdes också gränsen mellan Gustafs ägor och den del som ägdes av modern Majas syster Cathrinas familj.

Gustafs syster Maja Caisa, född 1815, gifte sig 1842 med Carl Magnus Nilsson, född 1818. De bosatte sig i Vreta Klosters socken men återkom till Bänorp 1853.

De fick då bo i Nysätter gården några hundra meter från Gustafs hus.

Nysätter var då nybyggt och enligt husförhörsboken förpantat.

Carl Magnus arbetar hos Gustaf och troligen hade de också en egen odlingslott invid Nysätter.

Maja Caisa föder fem barn

Johanna Carolina  f.1842 i Vreta Kloster  g.1862,

Carl Gustaf  f.1844 i Vreta Kloster  d.1869 i Bänorp,

Axel August  f.1846  Vreta Kloster  g.1877,

Per Johan  f.1850 i Brunneby  g.1875,

Amalia Albertina  f.1854 i Bänorp.

Barnen växte upp i Bänorp tillsammans Gustafs och Maja Lottas två döttrar men flyttade sedan ut från Bänorp och bosatte sig i grannsocknarna.

Maja Caisa  avled i okt 1871 och Carl Magnus i jan 1875 och begravdes på Ljungs kyrkogård.

I bouppteckningen 1872 efter Maja Cajsa framgår att familjen ägde fastigheten Nysätter. De har ett lån med fastigheten som säkerhet och erlägger en årlig ränta. Allt tyder på att det är Gustaf som står för lånet. När maken Carl Magnus avlider 1875 finns inget lån och Gustav äger huset. I huset bor då sedan 1874 Gustafs gifte dräng Anders Peter med familj.

Anm: Att Carl Magnus står som ägare till Nysätter innebar att han var en av de som hade rösträtt vid sockenstämman. Om familjen ’bara’ hyrt Nysätter av Gustaf skulle han inte haft rösträtt enligt den tidens lagar. Liknande ägararrangemang gjordes när familjen Sällin och Danielsson flyttade in i byn 1878 resp 1891 och som gav döttrarnas makar rösträtt.

Gustafs mor Majas yngre syster Cathrina (1782-1850), som 1833 blev en av ägarna, bodde i Lilla Bänorp. Hon var gift med Sven Eriksson f.1773. Cathrina födde sonen Sven 1809 men han avled 1832, 22 år gammal.

Gården Lilla Bänorp tycks ha byggts strax efter skiftet 1833 eftersom gården inte är omnämnd vid skiftet men sedan i husförhörsboken som inleds 1840.

Cathrina och Sven arrenderade snart ut Cathrinas mark vid Lilla Bänorp eftersom maken Sven blev sjuk.  När Cathrina avled 1850 och Sven 1858 ärvdes marken enligt testamente av en änka med barn. Denna änka tycks dock ha sålt marken vidare till den dåvarande arrendatorn och, vad det verkar, till Gustaf och Maja Lotta. Gustaf säljer dock dessa delar vid senare tillfällen.

Gustafs mor Marias yngre bror Lars f.1792 blev, som 20 åring, soldat – ryttare – och var då kortvarigt ute i ett av dåtidens svenska krig. Efter faderns död 1812 ärvde han hälften av föräldragården, den andra halvan delades mellan systrarna Maria och Cathrina enligt då gällande arvsregler.

Lars bosatte sig i föräldragården ('Sällins gård') fram till 1817 då han gifte sig med Lisa Månsdotter, f.1767, som blivit änka efter en rusthållare. Lars blev då ny rusthållare i Hornstäve by i Vreta Kloster socken efter Lisas tidigare make. I samband med detta säljer Lars sin del av Bänorp till Gustafs föräldrar.

När makan Lisa avled 1837 flyttade Lars tillbaks till Ljungs socken och bosatte sig på torpet Hönshult på Perstorps ägor strax norr om Bänorp.

Där gifte han sig efter något år med änkan Stina Catarina Samuelsdotter f.1798. De bodde kvar i torpet fram till sin död 1866. De fick två barn – kusiner till Gustaf -  Carl August f.1839 och Lars Jacob f.1842.

Lars Jacob utvandrade 1868 till Nord Amerika medan Carl August gifte sig och blev bonde i Bjärka by fram till dess han och hustrun avled 1919. Dvs de bodde strax nordväst om Bänorp.

Del B och C enligt Laga skiftet som tillföll sonen Lars släkt.

Del B fick Lars Peter Jonsson f.1801 och Del C gick till bröderna Göran Månsson och Lars Månsson. Lars Peter var syssling till Gustafs mor Maja medan Göran och Lars var söner till modern Majas syssling Maja Stina Larsdotter i Gillerberga.

Husen för såväl del B och C låg omedelbart sydväst om vägkorset i Bänorp.

I Laga skiftet fick C sin mark i nordvästra delen av Bänorp utan anslutning till byn. Bröderna Göran och Lars fick därför flytta sina hus från byn ut till den tilldelade marken där de då nybyggda husen fortfarande ligger.

Gårdhusen för Del B fick anslutning till sin mark varför de fick bo kvar i byn.

Av kartorna över Bänorps by har ägarna till B, Lars Peter Jonsson (1801-1856) och hustrun Maria Olofsdotter (1797-1872), byggt ett nytt bostadshus söder om vägen.

Troligtvis skedde detta under åren 1840-1850. Huset är det jag kallat ’Danielssons’ i tidigare avsnitt.

Huset där Carl Johan Larsson och Wendla Jacobsdotter bodde.
Familjen framför huset 1912 är min morfar Emils far och syskon

Lars Peters och Marias son Carl Johan Larsson f.1833 gifte sig 1857 med Wendla Jacobsdotter f.1833. Lars Peter hade då året innan ärvt gården efter faderns död.

Wendla var född i Tjällmo socken och visade sig i min släktforskning vara syster till hustrun till Samuel Andersson i Risa som var Maja Lottas äldste bror.

Wendla kom att föda elva barn innan de 1882 sålde sin gård till Gustaf och Maja Lotta.  Familjen flyttade till en nyköpt gård, Bökestads Västergård, omedelbart öster om Linköping (i dag strax öster om flygplatsen - Saabs fabriker).

Maken Carl Johan avled på gården 1913 och Wendla året efter. (rev 201610)

  

Gustaf och Maja Lotta flyttade in i deras hus strax efter de köpt det 1883 och bodde där till sin död 1885 resp 1904. Det var också där, dvs i ’Danielssons’ hus, som min morfar Emil och hans föräldrar Augusta och August och syskon bodde fram till 1912.

Ägarna till Del C, Göran och Lars Månsson med sina familjer bodde i Bänorp sedan de gifte sig. Några år efter Laga skiftet flyttar Lars från Bänorp medan Göran bor kvar ’på undantag’ till sin död. Att han bor ’på undantag’ men samtidigt i husförhörsböckerna är angiven som ägare tyder på att han arrenderar ut sin mark och levde på arrendeinkomsten.

Hans son, Karl August Göransson f.1835, ärvde ’undantaget’ och bodde kvar med sin familj i Bänorp fram till sin död 1903. Karl August var skräddare och hemmansägare enligt husförhörsboken. Större delen av del C förblev således utarrenderad. Men vissa delar säljs under slutet av 1800 talet till hustomter.

Del D och E enligt Laga skiftet som tillföll sonen Jöns släkt.

Ägarna blev 1833 syskonen Sven Larsson f.1793, fick Del D, och Catharina f.1802 och Brita Larsdotter f.1811 som delar på Del E.

Syskonen var sysslingar (andra kusiner) till Gustafs mor Maja.

Systern Catharina med familj flyttar från Bänorp 1835 och brodern Sven tar över hennes del.

Sven Larsson med sin familj brukar sin och systerns mark fram till 1852 då Gustaf och Maja Lotta köper deras mark. I försäljningen ingår att Sven får bo kvar ’på undantag’ fram till sin död 1869.

Systern Brita  Larsdotter gifte sig 1835 med grenadjären Anders Gustav Eigil f.1811. De bodde först på hans soldattorp i Vreta Kloster socken men flyttade 1841 till Bänorp och brukade hennes del av E.

Under åren i Bänorp och fram till sin pensionering 1862 stannar Anders Gustav Eigil kvar som grenadjärsoldat i Första Grenadjärregementet, Vreta Klosters kompani. Han fick som grenadjär extra utbildning och blev korpral.

Anders var som soldat ute på de årliga övningarna som vanligtvis låg på tidpunkter som inte störde arbetet med vårbruk och höstskörd. Vid några tillfällen var han också med på krigsuppdrag. Bla har han själv, för ett barnbarn, berättat hur han mellan 1848 och 1850 var med sitt kompani i Skåne som del av de svenska trupper som låg i beredskap för att vid behov hjälpa de danska trupperna om dessa skulle få det svårt att försvara sin södra del, Schleswig Holstein, mot tyska trupper. Nu behövde svenskarna inte ta del i kriget men Anders Eigil och hans kompani var vid något tillfälle över på de danska öarna i närheten av striderna.

Anm: Vid denna tidpunkt, efter många krig, rådde det vänskap mellan den svenske kungen och den danske! Danskarna klarade vid detta tillfälle av att behålla sin landsdel men förlorade den några år senare vid ett nytt krig.

Maria Larsdotter Eigil födde nio barn där fyra döttrar växte upp och gifte sig. (Barnen och Gustaf var således pysslingar, dvs tredje kusiner.)

Tre av döttrarnas familjer utvandrar 1869 till Nord Amerika och delstaten Iowa och lockar 1873 över Anders och Maria till Iowa.

Jag kommer att skriva mer om dessa familjer i nästa avsnitt där jag berättar närmare om några av utvandrarfamiljerna från Bänorp.

Innan familjerna utvandrade hade Eigils hunnit bygga husen i Fredriksberg och Rosenlund åt sina döttrar.

Den fjärde dottern Wilhelmina får utbildning till lärarinna och verkar som sådan mellan 1868-1877 i Djupsjöhult strax nordost om Bänorp. 1876 gifter hon sig med en lärare, Magnus Frykberg, och flyttar till Motala.

Anm. Skolan för barnen i Bänorp låg vid Klasbäck några kilometer norr om Bänorp.

Döttrarnas familjer

Maja-Lottas och Gustafs två döttrar flyttade från Bänorp när de gifte sig men återkom när föräldrarna blev äldre för att ta hand om jordbruket.

Familjen Sällin återkom 1878 och familjen Danielsson 1891. Den senare familjen hade då bott i Bänorp under flera perioder när dottern Augusta var gravid och födde barn.

Sammanlagt fick Maja-Lotta och Gustaf uppleva att 19 barnbarn föddes men också att 10 av dem avled inom något år.

Några släktingar i Bänorps närhet

Häradskarta 1877 med Bänorp och omgivningen

Se bättre karta

I de båda södra granngårdarna Flistorp och Gillerberga bodde släktingar

I Flistorp bodde Anna Christina Persdotter med sin familj. Hon var kusin med Göran och Lars Månsson som vid Laga skiftet tilldelades del C av Bänorp. Hon var således pyssling (tredjekusin) till Gustaf. En av hennes söner, Carl Gustaf Andersson, gifte sig så småningom med Sohpia Eigil, en dotter i Eigil familjen i Bänorp som ju också var pyssling med Gustaf.

I Gillerberga bodde föräldrarna till nämnda Göran och Lars Månsson på del C. Modern Maja Stina Larsdotter var syssling (andrekusin) till Gustafs mor Maja.

Släkt i grannbyn Bjärka

Maja Lotta hade också släktingar på nära håll. I grannbyn Bjärka, strax nordväst om Bänorp, bodde Maja Lottas äldsta syster Anna Stina Andersdotter (1810-1875) och hennes familj, maken Peter Johansson (1814-1891) och fem döttrar. De flyttade till Bjärka 1849 från Lilla Holma i Tjällmo socken och köpte huvudgården i Bjärka.

När systern Anna Stina avled 1875 flyttade Maja Lottas yngsta syster Eva Sophia Andersdotter (1823-1901) dit och hjälpte till.

Två av systerdöttrarna tog 1885 tillsammans över driften av gården i Bjärka efter fadern och drev den med hjälp av anställda drängar till en bit in på 1900-talet.

Kan här också nämna att Maja Lottas syster Anna Stinas make Peter Johansson i Bjärka hade en bror Jan som, i Smedsbol, Tjällmo socken, var gift med Maja-Stina Johnsdotter. I sitt andra gifte, födde Maja Stina sonen August Larsson (1849-1944). Denne blev sedan far till min mormor Selma.

Jag har skrivit om Augusts föräldrar och familj i ett tidigare avsnitt.

En kommentar: Någon riktig släktrelation mellan mormor Selmas far August och morfar Emils mormor Maja Lotta finns egentligen inte och det är därför inte troligt att mina förfäder hade kunskap om den koppling jag funnit vid släktforskningen. Men jag vet ju inte vad man kunde hålla reda på via de kontakter som måste ha funnits mellan mormor Selmas och morfar Emils förfäder.

I Bjärka bodde också, som jag nämnde ovan, en kusin till Gustaf, Carl August Larsson (1839-1919) med sin maka Augusta Sofia (1852-1919). De kom dit 1884 och bodde där till de avled. De fick en dotter Selma Augusta (1883-1964) som gifte sig och levde i Ljungs socken. I min morfar Emils syster Hilmas klippbok hittade jag Selmas dödsannons.

Släkt på gården Licka

Längst norrut i Ljungs socken fanns en gård Licka – som kyrkomässigt tillhörde Brunneby socken. Där bodde Gustafs far Peter Gustafssons syster Chatarina med familj. Barnen där var således Gustafs kusiner.

Chatarina och maken Anders Jönsson avled 1857 och kusinerna bosatte sig på annat håll.

Gustavs drängar

Svärsonen Göran Sällin var under några år anställd som dräng hos Gustaf innan han ’fick’ gifta sig med dottern Sofia Charlotta. Göran flyttade från gården just när Sofia Charlotta skulle föda sitt första barn som inte har någon antecknad fader i kyrkboken. Var kanske Göran far till barnet? Sonen avled bara något år gammal.

Göran återkom något år senare till Bänorp som dräng och gifte sig då med Sofia Charlotta. Denna familj bodde först i Godegård men återkom 1878 till Bänorp för att hjälpa Gustaf med gårdens drift.

En annan av Gustafs drängar var Anders Peter Jönsson, född 1835 i Slätmotorp.

Anders Peter anställdes 1859 och kom sedan att stanna hos Gustaf i hela 20 år fram till 1880!

Anders Peter gifte sig 1873 med Albertina Gustafsdotter och fick först bo i Fredriksberg under ett år och därefter i Nysätter.

Anders Peter med hustrun Albertina med tre barn utvandrade 1881 till sydöstra hörnet av South Dakota invid gränsen till nordvästra Iowa.

Där bodde sedan 1869 Albertinas syster Carolina Louise Swansson med sin familj.

I South Dakota födde Albertina ytterligare två barn.

Jag blev uppmärksam på familjen när jag hittade några av mina förfäder på Diane Johnsons blogg ’Spreading Seeds’. Anders Peter och Albertina är nämligen hennes farfars föräldrar.

Det visar sig att Gustaf och jag är släkt med Anders Peter och Diane via avlägsna förfäder! De gemensamma förfäderna var familjen Holsten Månsson och Anna Simonsdotter som ägde Bänorp i början av 1600-talet. Enligt mantalslängden hade de två barn Brita Holstensdotter (ca1628-1707) och Gabriel Holstensson (ca1633–1698).

Det visar sig att Dianes släktgren fortsatte via dottern Brita medan min egen gren gick via sonen Gabriel som också ärvde gården.

Eftersom de gemensamma förfäderna var Gustafs mf ff morfars föräldrar, dvs sju generationer tidigare, är det inte troligt att Gustaf och Anders Peter visste om släktskapet. Det är bara sådant man i dag kan hitta när man släktforskar.

Diane berättar i bloggen att Anders Peter av släkten mindes som "quite a gardiner" som odlade och sålde grönsaker i sin nya hemtrakt. Och kanske pekar detta på att Anders Peter hjälpte Gustaf att i Bänorp odla ett flertal grönsaker?

Det berättas också att Anders Peter i Sverige skulle ha skött trädgården – grönsaksodlingen - på Stjärnorps slott. Har inte hittat någon uppgift om detta i svenska kyrkböcker. Men jag kan mycket väl tänka mig att Gustaf kan ha ’lånat ut’ honom tillfälligt under odlingssäsongen.

Länk till Anders Peter på Dianes blogg ’Spreading seeds’.

Hela Dianes släktträd finns här '21 generations'.

------

Några händelser/förändringar under 1800 talet som kanske bör nämnas

Skolutbildningen på landsbygden förändrades radikalt under 1800 talet.

Sedan första hälften av 1700-talet hade det varit föräldrarnas ansvar att ge sina barn utbildning i läsning och skrivning. Denna utbildning sköttes i början av 1800 talet oftast av lärare som på landsbygden åkte runt och gav utbildning i hemmen.

I ett riksdagsbeslut 1842 blev det ett ansvar för varje socken att ge alla barn utbildning i grundläggande läsning, skrivning och räkning. I slutet av 1800 talet fanns i Ljungs socken minst tre skolor, en vid kyrkan , en i Klasbäck, strax norr om Bänorp och en i Djupsjöhult. Mer om skolreformen på landsbygden finns att läsa på ’nätet’.

Göta Kanal öppnades 1832 för godstrafik med dåtidens segelbåtar. Det är inte troligt att de som bodde i Bänorp hade någon nytta av denna nya trafikled.

Under mitten och slutet av 1800 talet började nya järnvägar att byggas. Närmast Bänorp kom järnvägen i Borensberg där trafik öppnades 1907. De i Bänorp som under 1800 talet hade någon nytta av järnvägen var de som lämnade Sverige och utvandrade till Nord Amerika. De kunde åka från Linköping via Katrineholm till Göteborg.

Det vanligaste fortskaffningsmedlet till och från Bänorp var under 1800 talet häst och vagn eller hästridning, om man nu bortser från det vanligaste - fotvandring.

Ett fortskaffningsmedel som kanske började dyka upp i Bänorp i slutet av 1800 talet var velocipeden (cykeln). Men det var troligen inget vanligt föremål i Bänorp.

Och bilar var säkert lika ovanliga.

Människorna i Bänorp kunde troligen i slutet av 1800 talet få se såväl velocipeder och bilar när de besökte slätten nedanför, dvs på andra sidan Motala Ström, tex vid kyrkan. En velocipedfabrik ”Vega” fanns redan på 1890 talet i Linköping. De importerade först velocipeder från Amerika. Men dess var så dåliga att de började själva tillverka.

Under en stor del av 1800 talet byggdes de nya husen i Bänorp av timmer från den egna skogen och med torv eller halmtak. Under 1800 talet etablerades några tegelbruk i Ljungs socken så husen började troligen få tegeltak från mitten av 1800 talet när taken lades om eller nya bostadshus byggdes.  I närheten av Bänorp fanns också små vattendrivna sågar där timret under våren kunde bli brädor om man nu inte själv handsågade dessa.

----

I nästa avsnitt skall jag skriva om några av de familjer som under andra häften av 1800-talet utvandrade från Bänorp och Ljungs socken till Nord Amerika.

Flertalet platser som nämns i min släktbeskrivning finns utmärkta på kartan som finns via länken till höger.

Bilderna i de olika avsnitten finns i bildarkivet – länk till höger.

Uppgifterna om Maja Lotta och Gustaf och barnen finns också i min databas på Rootsweb under efternamnen Andersdotter resp. Pettersson. Där finns också övriga släktingar jag nämnt i detta avsnitt

Ritade släktträd där Maja Lotta och Gustaf visas med sina förfäder finns på min hemsida liksom i mitt arkiv för Östergötland. Gustaf och Maja Lotta har där nummer 90 resp. 91