Kierstina Mårtensdotters och John Svenssons förfäder

Förfäder i Skåne – en sammanfattning av förfäder före 1800.

Min farmor Annas farmor Karnas föräldrar

Kierstina Mårtensdotter (1803-1872) och John Svensson (1796-1881) bodde i Gärarps by, Tosterups socken.

I föregående familjeavsnitt skrev jag om denna familj.

Här redovisar jag vilka deras föräldrar var och deras förfäder så långt tillbaks jag funnit dem under min släktforskning. I kyrkböckerna och i olika arkiv. Jag har också använt mig av några uppgifter som andra släktforskare publicerat.

I mitt ritade släktträd visas de aktuella förfäderna.

Länk  Släktträd Skåne Del 1

Börja på sidan 8 med (170) Johan Svensson och (171) Kierstina Mårtensdotter.

Anm: ”Släktträd Skåne Del 1” finns också i  Mitt arkiv för Skåne – länk till höger.

Detaljerna för respektive familj återfinns i min släktdatabas på Rootsweb.
Johns och Kierstinas familj finns här

Länk Släktdatabasen

På kartan visas var förfäderna föddes, dvs var deras föräldrar då bodde.

Mödrar och döttrar visas i Rött och Fäder och söner i Blått.

Observera att om en familj flyttade mellan olika boställen visas inte detta. Detta framgår av uppgifterna i släktdatabasen.

Karnas förfäder före ca 1800   Grundkartan är tryckt ca 1860

Förfäder på (171) Kierstina Mårtensdotters sida (sid 8) bodde i bla Tosterups, Trydes, Ullstorps, Övrabys och Benestads socknar.  Anm. Samhället Tomelilla fanns ännu inte.

Kierstina Mårtensdotters föräldrar var (343) Karna Henriksdotter 1760-1829 och (342) Mårten Jönsson 1766-1838. Familjen bodde i Gärarps by i en arrendegård nr 8 som ägdes av Tosterups säteri. 

Modern Karna födde i sitt äktenskap med Mårten två barn, sonen Jöns f.1799 och dottern Kierstina f.1803. Karna hade i tidigare äktenskap med änklingen Håkan Mattsson 1736-1798 fött fyra barn, en dotter och tre pojkar.

Den första maken Håkan hade tidigare varit gift med Hanna Clemmedsdotter som var syster med farmodern till Kierstinas make John Svensson. Denna Hanna var dessförinnan gift med Matts Jönsson i ett äktenskap där Hanna födde fem barn.

Dessa fyra familjer bodde alla i Gärarps by, mellan 1744 och ca 1810, som arrendatorer på gården nr 8 under Tosterups säteri.

Denna gård togs sedan över av Kierstinas bror Jöns f.1799 när han gifte sig med makan Kerstina f.1800. I detta äktenskap föddes 8 barn där en son Anders i sin tur fortsatte arrendera gården Gärarp nr 8 fram till slutet av 1800 talet.

Gärarps by  ca 1766

Arrendeavtalen i Gärarp var vid denna tid influerade av den danska tidens sk ’hoveri’-arrende som efteråt ansetts mycket betungande. Bönderna fick betala med ett stort antal dagsverken på säteriets mark när säteriet så krävde. I ett ’hoveri’ arrende ingick också att familjens blev bunden till säteriet under många år – om nu säteriet inte blev missnöjd med arbetet och ’kastade ut’ familjen från byn. Gårdarnas storlek var sådan att varje gård tycks ha haft två eller fler arrendatorer för att de tillsammans skulle kunna odla den tilldelade marken. Dessutom krävdes att de hade hjälp av var sina drängar och pigor.

Eftersom Gäraps by var oskiftad låg odlingsmarken utspridd i flertal mindre tegar på olika platser på byns marker. Detta innebar att marken brukades tillsammans med övriga arrendatorer i byn via ett gemensamt byaråd. En del av byns mark låg varje år i träda, dvs det odlades inget annat än någon gräsväxt som de många djuren kunde beta och som samlades in till vinterfoder.

Plöjning med flera par oxar  Tosterups säteri  ca 1795    C A Ehrensvärd

Kierstinas mor (343) Karna var född i Ullstorp by där föräldrarna arrenderade gården nr 3 som ägdes av Bollerups säteri. Före dem hade fadern (686) Henriks föräldrar arrenderat samma gård.

Ullstorps by vid kyrkan ca 1800

I denna gren finns äldre förfäder som levde i Ullstorps, Övrabys och Benestads socknar tillbaks till Dansk tid. Dessa återfinns i släktträdet på sidan 13.

Kierstinas far (342) Mårten är född i Everöds by, Tryde socken. Hans far (684) Jöns Hjelte var Ryttare i Södra Skånska kavalleriregementet, Svabesholms skvadron. Vilket rusthåll han tillhörde i Tryde socken har jag inte kunnat utröna men troligen var det ett rusthåll i Everöd där de flesta gårdarna (15 av 20) vid denna tid anges vara Rusthåll. (Anm. Vid Laga skifte 1848 delades byns mark upp på hela 35 olika rusthållare och sex andra gårdar som tillhörde något storgods. Dvs byns marker krävde stor insats av arbetande människor och djur).

I kyrkböckerna heter Jöns fram till 1755, Jöns Erlandsson och sedan Ryttaren Jöns Hjelte. Han var då 36 år gammal, dvs rätt ’gammal’ för en ryttare! Om Jöns blev utkallad i något krig har jag inte kunnat finna uppgift om. Troligen arrenderade han ingen egen gård utan han arbetade på något av rusthållen.

Jöns föddes 1719 i Selshögs by där hans föräldrar liksom morföräldrarna arrenderade en gård – ev var detta ett rusthåll.

Everöds by i Tryde socken ca 1848.  Många gårdar där de flesta är sk Rusthåll.   Obs De flesta gårdarna är inte imålade!

Förfäder på (170) John Svenssons sida (sid 8 och 14) bodde i byarna Gärarp och Munka Tågarp i Tosterups socken, i Bollerups samt i Stora Köpinge socknar (se släktträdet sid 14).

John Svenssons föräldrar var (341) Sillu Jönsdotter (1756-1827) och (340) Sven Jonsson (1756-1818). 

Johns föräldrar, och före dem farföräldrarna, arrenderade Gärarp nr 20 som ägdes av Bollerups säter. Ett arrende som sedan övertogs av Sven och Sillu.

Föräldrarna till Johns mor (341) Sillu arrenderade Gärarp nr 12 fram till ca 1770.

Johns far Svens mor (681) Elisabeth föddes 1730 i byn Munka Tågarp. Hon hade många syskon där de flesta också stannade och bildade familjer i området. En av dessa nämnde jag ovan, Hanna Clemmedsdotter. Brodern Hans kom senare att få en dotterdotter son, Håkan Hanson, som 1866 utvandrade till Utah och vars familj jag tidigare skrivit om.

Elisabeths föräldrar liksom hennes farföräldrar arrenderade en av gårdarna i Munka Tågarps by som ägdes av Tosterups säteri.

Munka Tågarps by i Tosterups socken  ca 1760

Elisabeths make (680) Jon var född i rusthållargården Gärarp nr 1 som ägdes av hans far (1360) Claus Svensson. När Claus avled 1757 tog sonen Mats över gården och blev ny rusthållare. Efter Mats tog dennes son Claus över rusthållet och därefter sonsonen Matts.

I bouppteckningen efter Claus från hösten 1757 framgår att det var en välbeställd familj. I uppteckningen finns uppgift om vad dottern Sissela fick i gåva när hon gifte sig några år tidigare liksom vad sonen (680) Jon Clausson fick när han gifte sig med Elisabeth.

Eftersom bouppteckningen också visar bodelningen mellan hustrun och barnen uppges också värdet av de giftogåvor som Elisabet och brodern fick några år före dödsfallet. Dvs de räknades som ett förskott på arvet. 

I bouppteckningen redovisas också innehavet av säd, råg, korn och havre, dvs skörden för sommaren 1757. Det jag observerade var att värdet av säden var värderat ’högt’, nästan lika mycket som värdet på alla gårdens djur.

Att säden var värderat så högt var kanske ett resultat av den missväxt som var åren 1754 och 1755 i Skåne och resten av norra Europa?

Skörden var 12 tunnor råg à 7 daler, 20 tunnor korn à 10 daler samt 5 tunnor havre à 5 daler. 

Anm. dokumentet är svårläst för mig så jag har valt tunnor och daler som enheter för Skåne och tiden runt 1750. En tunna skall ha motsvarat 146 kg. Senare under 1700 talet standardiserades mynt och mått som gällde hela landet. För att under 1800 talet bli de nuvarande kronor, kilogram och meter.

Man bör också betänka att avkastningen på 1700 talet inte kan jämföras med dagens. Av skörden måste man då normalt spara 10-15% till höstsådden och nästa års vårsådd.

Detta Rusthåll Gärarp nr 1 tillhörde Svabesholms skvadron inom Södra Skånska Kavalleriregementet. Dvs samma skvadron som Kierstinas farfar, Ryttaren Jöns Hjelte, tillhörde.

När jag skrev om farmor Annas morfar (86) Pehrs förfäder (sid 9) berättade jag om ett antal rusthåll som tillhörde Bollerups skvadron. Gränsen mellan rusthåll tillhörande Bollerups resp. Svabesholms skvadroner tycks ha gått utefter gränsen mellan de tidigare länen Malmöhus resp Kristianstads.

Rusthållaren (1360) Claus maka (1361) Elna Ingvarsdotter födes 1703 i Lilla Köpinge by där hennes föräldrar arrenderade gården nr 1 som ägdes av Tosterups säteri. (Se släktträdet sid 14).

Elnas mor (2723) Gertrud Olofsdotter föddes 1671 i Lilla Köpinge nr 5. Medan fadern (2722) Ingvar Trulsson föddes 1658 i Bussjö by i Bromma socken, dvs året när Skåne blev svenskt.

Anm. På sid 14 framgår att (1361) Elna också hade en syster (2699) Kierstin som är farmor Annas farfars fm fm mor. Jag återkommer till denna syster i avsnittet om Annas farfars förfäder.

Lilla Köpinge by ca 1760  Idag norra delen av Köpingebro.

När det gäller föräldrarna till (2722) Ingvar Trulsson – (5445) Elna Ingvarsdotter och (5444) Truls Jensen - så har andra forskare kunnat härleda en koppling till Bromma kyrka.

Det tycks som modern Elna och två makar, Truls Jensen och Torsten Andersson, blivit begravda inne i kyrkan och fått sin gravvård inlagd i kyrkogången.

 Forskaren har kunnat läsa följande text 

Gravvård för Elna och hennes två makar  från ca 1710

"DENNE STEN HÖRER DEN AERLIGE OC VEL_HCTE NEMDEMAN I HAERRESTA HAERED TorstEn_andErsSON I BUSIÖ OC HANS_______TIL. OC HVILER HERUNDER HANS S. HUSTRU DEN ERLIGE QVINDE ELNE _ingvaRS.D. SOM DÖDE I BUSIÖ____I SIT 75 ÅR. GUD GIF…….

HER UNDER DEN S.MAN TRULS IENSON SOM OC DÖDE I BUSIÖ".

(Anm  Gravvården har senare blivit ändrad och ett annat namn inhugget i stenen, dvs för en person som troligen också begravts inne i kyrkan.)

I samma kyrkogång finns flera andra gravvårdar tex för Elnas bror Rasmus och dennes hustru Bengta. Dessutom en sten för Rasmus son Lasse och hans hustru.

Såväl Rasmus som sonen Lasse samt Elnas 3je make Torsten Andersson var häradsdomare. De var således framträdande män i socknen och har säkerligen fått favören att bli begravda inne i kyrkan genom att bidragit till kyrkan. Kanske var det ett större bidrag när kyrkan behövde en ny storklocka?

Släktforskare har också kunnat se att barn från ”framstående” bönder oftast gifte sig med andra ”framstående” bönders barn. Många giften skedde också mellan kusiner och nästkusiner. Detta innebär säkerligen att det var föräldrarna som hade stort inflytande på vem som gifte sig med vem.

Kvinnor på hemväg från arbetet på Tosterups säteri  ca 1795   C A Ehrensvärd

Något att läsa om äldre tider i Skåne.

Boken ”Atlas över Skåne” utgiven 1999 rekommenderas för den som vill läsa om historien längre tillbaks.

På nätet – i molnet – hittar du mer allmän information om förfädernas liv under olika århundraden.

Mer om Skåne på 1600 och 1700 talet

Läs på hemsidan  Terra Scaniae  www.ts.skane.se

eller

Länsstyrelsen Skåne

Linné gjorde sin resa i Skåne 1749. Hans bok finns här.

Länk  Linnés resa

Fem dagars resa i Skåne för att se och hemta rörelse och förargelse
af CARL AUGUST EHRENSVÄRD från ca 1795. Ett utdrag finns nedanför.
Länk 5-dagars resa

Läs också på hemsidan med Det svenska jordbrukets historia

http://www.ksla.se/anh/amnessokning/allmant/fembandsverket/

Välj band 3 för 1700 talet.

Utdrag ur C A Ehrensvärds anteckningar och tankar under en femdagars resa i Skåne.

Ur inledningen

”Skåningen är rödlätt, påklädd och ätande.

Välmågan hos allmogen röjer sig i dess mat och i mängden af dess mattimmar, af dess helhet och renhet i kläder och i lynnet af dess hälsa och utseende. I Gynge härad sades bönder på ej stora hemman med en tunna guld förtjenta, pengar.

Åt denna delen af Skåne är klädedrägten svart, karlen bär rund nedlagt hatt, åt Ystad rund hatt med skåliga karmar. Alla skjortkragar höga och utsydda.

Alla af bägge kjönen med träskor. Qvinnan stundom med klapptofflor och ganska sällan bonden med läderskor, men då med klaff.

Qvinnans lintyg är som vore det en linnekjortel utan foder, fastsömmad vid en linnetröja utan foder, så att under hö- och sädesbergning gå fliekorna i lintyget som i en slags drägter. I deras fullständiga klädnad bära de korta kjortlar med lintygs fållar ofta mer än ett qvarter nedanföre.

De fläta sina hår med röda eller blåa band, och stundom däröfver bära de en hvit gniden duk med tofsar, utbredd och knuten, hustruns sidare än flickans.

Skånska bonden lefver i bylag. Man märker straxt, att Han äger mer än en lat behöfver och äger mer än han hinner skjöta. Han är inbunden och hämdgirrig, större sådesbärgare än skjötare, oretlig och tung, ingen våldsvärkare, men mordbrännare.

Herregården lägger ingen hand vid sin egen skjöttsel, hållande sig blott en inspector. Arbetshemmanen, större än dess bönder hinna skjöta, ge bönderna god råd värkställa arbetet på herregården. De bestå alla sängar och sängkläder tourvis. De arbeta efter befallning, ge viss skatt och viss lega.

Om herrskapernes och deras bönders lefnadsätt vore alla tider orubbeligt, vore inrättningen nu så god och lindrig som för flera hundrade år sedan, när inrättningen af hofveriet gjordes. Men både herrar och bönder förstöra hvarandra med en sådan arbetsordning, så snart inkomne yppigare seder skynda att öka lefnaden och behofven och göra en hastigare värkan, än regeringen hinner på sin sida därefter rätta rikshushållningen.

Dessutom gifvas bättre methoder i landskjöttselen, ansedd som vetenskap, än hofveriet."

Några av Ehrensvärds tankar

”Det gifs ingenstädes himlabryn sällare än i Skåne; men stället som uppbär vandrarens fot, återbetaler det med egen tyngd. Aldrig annat än säd, boskap och sol om sommaren; regn, blåst och kråkor om hösten; drifvor och snödjup om vintern och om våren, opptinade kärngar i tufvorna.

Skånska slätten är ej i vattpass; den är bruten, men mot horizonten ser man sällan de små höjderna. Landet bryter sig i stora dalar, antager en behaglig rörelse för ögat och hotare vandraren med mödor.

Byarne äga i allmänhet utseende af en tung och vårdslös välmåga; husen af smetadt ler mellan vresiga spjälor och öfverkrönta med kyrktak af halm, insvepta mellan oppradade pilar och trädgårdar med ogräs, törnrosor och gödselhögar.

Man kör genom en by och råkar der gatorna fullströdda af barn. Flickorna med håret inflätadt af röda band, hvars ändar nedfalla på axlarne, i hela och rena lintygsärmar, gröna eller röda korta lifstycken med bandgaloner samt svarta kjortlar, barfotade eller med små svarta träskor. Gossarne i blåa eller svarta jackor, altid hela, ofta nya.

Man ser en åker uppkörd af åttio plogar; derefter arbetaren hvilande under mattimman - denna nödiga timma återbörjar, tror jag, elfva gånger om dagen.

Vid solens uppgång ser man ibland stora skockar af skogsdufvor på slätten eller en fredlig stork besegla luften för att besöka vipans ägor eller man hör ett skrän från skyarne af skånska kajor. Man råkar vagnsforor af lefvande gäss, som sjelfva förundrade uppresa en skog af halsar ur vagnskorgen, eller ser man vagnar lassade med träskor och torf.

Ibland ser man en å, så stilla stående som skulle intet hennes bölja nännas öfvergifva blomstren och gräset. Inom husen stora dunbäddar, rena linnen, sydda örngåttsvar, broderade täcken, stor omgång med kläder, utsydda skjortkragar och träskor.

Man förundrar sig då man finner rensningsdagsverken förrättade af fattighjon, sittande i sina hela och väl underhållna kläder, med helsans färg på ansigtet och en glänsande hvit polerad duk, bruten i hörn och veck till hufvudbonad.

Allt är i Skåne blandadt med något vigtigt, aktningsvärdt och lättfånget.

Herrgårdarne tyckas slott och fästen med torra vattengrafvar och vindbryggor, utvisande i hvad försvarsgrenar och barbari fordna verlden stått.

I fordna tider gingo gårdsägrarne, på jagt med hundkoppel, handlöst öfverlämnande gårdsbruket till inspectoren. Altid att vidröra en vettenskap var att åtkomma en död katt, och sjelfva kriget, deras natjonala välfärd, utfördes mera med ett ursinnigt hopp och med viljans öfverspänning än med krigskonstens tålamod och uträkning.

Nu angripa jordägrarne sjellfve gårdsbruket för att öka inkomsten åt det nya lefnadssättet. De fösas nu och altid utan vettenskap. De sätta driften endast i bondbruket och ärhindra sig ej, att bondbruket är vanslägtat af fordna förödelser.

Det går an till en del i Skåne, där fordna danska sedvanan står orubbad, men ehuru i den är någon ordning, finnes intet rätta landskötseln där vara bringad i vettenskap. Om fliten nu ville utsträcka odlingen högre än han var bringad i danska tiden, så rubbas proportionen mellan gårdsarbetet, som då fordrade mycket, och hemmanen, som då förstöras. Tostarp, genom flere hemman än vanligt och en ovanlig mild och noga hushållning med folket, värkställer dock häruti mer än hvad kunnat förmodas.

Bondbruket är ännu uti den oreda, bönderne intet sjelfva utreda och hvars vettenskap herrarne ej böra lita på.

Våra förra konungars krig, förklarade för att undgå inhemska oroligheter, förstörde folknummern, att endast qvinnor och barn lemnades åt landtskjöttselln, så att åkern förblef åker och äng död äng.

Dessa qvinnornes barn blefvo våra nya förfäder och deras utdelte efterdömen stadgade deras barns och vår arbetsmethod, hvarigenom styrkan förminskade, ingen omväxling af jord skedde.

Ännu har regeringen ej fått tid med inre ställningen, och landtbrukaren bönfaller intet heller enhälligt och på vettenskapsgrunder härom genom den allmänna osmaken för utforskning. Bergsbruket äger vettenskap och blir altid fredat af regeringen.

Alla grundsanningar stöta oss ännu som ohöfliga förebråelser. Man vill med behag gå till helfvetet. Vi frambryta äregirrige på höft, eller stumma tro (vi) utan ransakning. Raska, duktige i åkerbruket, lita vi på väderleken; nedslagne, på kloka gumman. Öfverspända i hopp, och villja, liksom bära vi altid ett hufvud blott för ansigtets skull.

Man gjör Anjala optåg i sine egne hushåll, men alldrig Lukurgi lagstiftning. Hjessan pudras. Man läser intet och vet ingenting. Den enda kjänsla man har är i hornen, och man smickrar sig af regeringslystnaden.

De förnäma äga i allmänhet en slags befallningsart i sitt genie som förbjuder dem bok och vettenskap, så att, om de nedstiga någongång till vettenskapen, gå de ifrån stallet sjelfve att räffsa äng.

Nu, i stället för jagt och fåstningsbyggnad, bygga samtliga rådstugor. Landets behag prisas intet nog. Stadsbullret, äfven så litet som krig, förenas alldrig med landtlefnaden. Altid syndas mot sakernes afpassning.

Och landtskjöttseln, medlet till den nya utkomsten, utgrundas intet. Man anbefaller jorden som en misskjött slafvinna. Regeringssjukan söker alltid ytorne och qvadratinnehållet af jorden, men alldrig djupet och det cubika innehållet. En rik kjöper opp så vidsträckta ägor, att han förlorar förlaget och förståndet till deras opparbetning. Derpå plågar han sin bonde. Ingen liksom sammanförer sig och genom opplysning skaffar sig ett värdigt innehåll. Man utbreder sig. Man söker beqvämlighet och smak och bygger manzartak. Man söker rikedomen och förordsakar ödeshemman. Alt detta är fruckten af hvardagsdrömmarne, gjästabudet, byttölet och okunnigheten.

Vi borde mindre skrubba oss på alla njutningar och mer tänka på att förtjena heder af våra efterkommande. Man borde efter den allmänna kullstörtning, de fordna tiderne fått, gjöra med tankarne en hushållsresa till Falu bergslag, där i krigstider inga recryteringar skedt, och där i ögnasigte taga de profstycken af Sverges fordna landskjöttzell, som blifvit lämnade orörda mellan deras hyttor. Derpå borde alla mangrant anställa en stor resa till Svaneholms lärosäte.

Och sedan man så besedt och afhört visheten, varandes läraktige och ej kifvande, vågar jag en million mot en milliondel, att regeringen blir opplyst och Sverget lyckligt.”

--------------

Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger

Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger

Uppgifter om Karnas och hennes föräldrars förfäder finns i min släktdatabas på Rootsweb.

Ritade släktträd för Karnas sondotter Anna och hennes make Teodor och med deras förfäder finns i Mitt arkiv för Skåne. Se dokumentet ”Släktträd Skåne Del 1”.  Teodor och Anna har där nummer 20 resp. 21.  De äldsta förfäderna på Karnas sida finns med början på sidan 8.