tisdag 14 juli 2015

Maria ’Maja’ Ericsdotter och Magnus Andersson i Sliparhyttan i Tjällmo socken samt deras föräldrar och deras förfäder.


Förfäder i Östergötland – en sammanfattning av min mormor Selmas förfäder före 1800 och boende strax norr om sjön Roxen.

I föregående familjeavsnitt skrev jag om Selmas mormor Anna Lottas föräldrar Anna Maria Månsdotter och Johannes Persson i Kårtorp.

Här skall jag redovisa modern Anna Marias föräldrar och deras förfäder så långt tillbaks jag funnit dem under min släktforskning. I kyrkböckerna och i olika arkiv.

I mitt ritade släktträd visas de aktuella förfäderna.
           
Börja längst ner på sidan 2:6  med (191) Anna Maria Månsdotter.
Familjen finns också i Del 1 sid 1:2 längst upp till höger.
Anm: ”Släktträd Östergötland” finns också i  Mitt arkiv för Östergötland – länk till höger.

Detaljerna om respektive familj återfinns i min släktdatabas på Rootsweb.
Anna Marias och hennes make Johannes familj finns här

Anna Maria Månsdotters föräldrar var
Maria ’Maja’ Ericsdotter  född 25 feb 1768 i byn Sätra i Vånga socken
och
Magnus Andersson född 7 juli 1761 på gården Sliparhyttan på Bohyttans ägor i sydöstra hörnet av Tjällmo socken.

Maria och Magnus gifte sig 1791 när Maria arbetade på en av gårdarna i Bohyttans by. De bosatte sig på Magnus föräldragård i Sliparhyttan som de snart tog över.

I Sliparhyttan födde Maria mellan åren 1792 och 1806 fem döttrar. Den första dottern var Anna Maria född 1792 och som jag skrev om i föregående familjeavsnitt.

Magnus avlider redan i juni 1817, 56 år gammal.

Marias och Magnus andra dotter Maja Greta f.1794 gifter sig året efter, 1818, med Anders Jansson f.1796.
De tar över gårdens drift och driver den fram till 1830 då de flyttar över till en av de två gårdarna i byn Sundsjö några km norr ut.
Modern Maja, som bott kvar i Sliparhyttan, följer med dit.
Majas och Magnus övriga döttrar har då flyttat till andra närliggande platser. Äldsta dottern Anna Maja med sin familj var tex bosatt i byn Kårtorp omedelbart söder om Sundsjö. (Beskrivet i föregående avsnitt.)

Modern Maja Ericsdotter avlider i januari 1849 i Sundsjö och är begravd vid Tjällmo kyrka, liksom fadern Magnus.


Barnen.
Maria ’Maja’ Ericsdotters och Magnus Anderssons barn var

Anna Maria ’Maja’  föddes 2 aug 1792 i Sliparhyttan.

Anna Maria och Johannes Persson f.1794 i Hällestad träffades på gården Trosby i Tjällmo socken där de tjänade piga och dräng.

De bosatte sig först på gården Österlund strax intill. Därefter under några år i Hökebäcken, Hällestad socken för att från 1825 bo i Kårtorp, Tjällmo socken.

Anna Maria födde sex barn men avled 1835 när det sjätte, sonen Johannes, föddes. Anna Maria var då 43 år gammal.

Maken Johannes gifte om sig med Maria Christina Nilsdotter f.1812.

Maria Christina födde fem barn där de tre yngsta avled unga.

Johannes avled 1875 i Dråsa, 81 år gammal och Maria Christina 1895, 83 år gammal. Också i Dråsa.

Denna familj skrev jag om i föregående avsnitt.

Anna Maria och Johannes var min mormor Selma Danielssons mormor Anna Lottas föräldrar. Se släktträdet Del 1, sid 1:2.


Margareta  ’Maja Greta’  föddes den 9 nov 1794 i Sliparhyttan.

När Maja Gretas far avlidit 1817 gifter hon sig 1818 med Anders Jansson f.1796 från Hällestad. De tar över Sliparhyttan och driver den tillsammans med hennes mor fram till 1830. De flyttar då över till en av de två gårdarna i byn Sundsjö en bit norr ut.
Modern Maja, som bott kvar i Sliparhyttan, följer med dit.

Maja Greta föder i Sliparhyttan fem barn och i Sundsjö två.

Maja Greta avlider 1857, 60 år gammal och maken Anders 1876, 69 år gammal. Båda avled i Sundsjö och begravdes på Tjällmo kyrkogård.


Stina  föddes den 24 april 1797 i Sliparhyttan.

Stina gifter sig 1823 med änklingen Carl Johansson f.1765 i Klofstena invid Tjällmo by. Han avlider 1834, 69 år gammal.
Stina gifter sedan om sig 1837 med Anders Gustaf Persson f.1802.
Båda familjerna brukar en av gårdarna i Klofstena, Tjällmo.

I andra äktenskapet föds en son men han avlider två år gammal och därefter föder Stina inga fler barn.
Familjen brukar därefter en gård i byn Hindstorp vid Tjällmo by.

Stina avlider 1863 i Hindstorp, 66 år gammal och maken Anders Gustaf 1881, 79 år gammal.


Cajsa Lisa  föddes den 13 mars 1801 i Sliparhyttan.

Hon gifter sig 1837 med Peter Persson f.1792. De bor på flera platser inom Tjällmo.

Cajsa föder fem barn där flera avlider unga.
Cajsa avlider 1840, 39 år gammal. Peter gifter snart om sig och lever till 1875, 82 år gammal. Den andra hustrun Sara Lisa avled året före, 1874. Alla tre avlider i Dråsa och begravs på Tjällmo kyrkogård.


Brita Lena  föddes den 2 februari 1806 i Sliparhyttan.

Hon gifter sig inte före sin död 1827, 21 år gammal.


Östra delen av Tjällmo socken. Häradskarta slutet 1800-talet. Fortsätter nedan.

Sliparhyttan låg/ligger i sydöstra hörnet av Tjällmo socken alldeles där odlingsmarken övergår i skogs- och bergsmark, undre kartan.
Gården ligger invid den östra nord–sydliga vägen från Risa/Dråsa i norr till Roxen-Vreta Kloster i söder. Ända fram till ca 1980 talet gick dock vägen från Sliparhyttan och Bohyttan via Prästtomta ner till Ljungs kyrka, en väg som fortfarande finns kvar.
Dvs den nuvarande breda raka skogsvägen söder om Sliparhyttan kom till först när det stora Kvarns militära skjutfält öppnades. Jfr kartan längre ner med förfädernas födelseplatser.
 
Sydöstra delen av Tjällmo socken. Häradskarta slutet 1800-talet. Forts från ovan.

Magnus Andersson och Maja Ericsdotter tog över Sliparhyttan efter Magnus föräldrar när de gifte sig 1791.
Magnus föräldrar, (764) Anders Månsson och (765) Maria Nilsdotter, hade i sin tur flyttat dit när de gifte sig 1758.

Vad de boenden i Sliparhyttan sysslade med i framgår av flera bouppteckningar.
Man odlade sin mark och hade en mindre djurbesättning med några oxar, någon häst, några kor, får, getter, grisar och troligen höns.
Kvinnorna skötte djuren och tog till vara djurens avkastning så det blev tex smör, ost , ullgarn och kläder.
Männen arbetade på fälten och i skogen. Avverkade träd, kolade och transporterade timmer och kol under vintertid då snö och is fanns.
Under våren med bra vattenflöde bedrev man järnsmide i en vattendriven hammare med träkolsuppvärmd härd.

Flertalet familjer i nordöstra Östergötland bedrev troligen samma verksamheter. 

När Magnus föräldrar flyttade in 1758 fanns det ytterligare en verksamhet i Sliparhyttan – en järnmalmshytta, där man smälte ut järn från den malm man bröt ur de små järnåder man hittade i skogarna/bergen strax öster ut.
Denna verksamhet avvecklades dock i slutet av 1700-talet på grund av bristen på brytbar järnmalm.
Mer om den tidiga järnhanteringen har jag skrivit om i slutet av detta avsnitt.

Den sydöstra delen av Tjällmo socken där Maja Ericsdotter och Magnus Andersson levde i Sliparhyttan tillhörde Hällestads bergslag liksom platserna där Magnus kända förfäder i Hällestads socken levde.
Majas kända förfäder, som skrivs om nedan, levde inom Vånga bergslag.

Såväl Magnus som Majas förfäder var således involverade i arbetet med att utvinna sk tackjärn. Några förfäder bör också ha varit inblandad i den fortsatta bearbetningen av tackjärnet till gjutbart och smidbart stångjärn.

Om Sliparhyttan:  Gården/Torpet var ett av flera som tillhörde Bohyttans gårdsby.  Här bodde minst två sk Bergsmän. Dvs. ägarna till gårdarna hade rätt att bryta järnmalm och utvinna en viss mängd tackjärn.
En av byns hyttor – där järnmalmen smältes fram – låg invid Sliparhyttan.  Denna hytta blev nedlagd ca 1770 men vissa återstående delar kan fortfarande ses på platsen invid nuvarande väg.

Vid Sliparhyttan fanns också i de intilliggande vattendragen några mindre järnhammare som användes för framtagning av mindre järnprodukter, tex spik, bultar, små järnplåtar mm. Dessa järnhammare användes till slutet av 1800 talet.

De gårdar som i dag ligger i området norr om Sliparhyttan har enligt kartor och kyrkböcker funnits långt tillbaks i tiden.
De större gårdarna där hade rättighet att bryta en viss mängd tackjärn. Dvs av de sk bergsmän som bodde där. Och i torpen runt om fanns den arbetskraft som bergsmännen behövde under året för de sysslor som hörde till järnutvinningen.

Att området i sydöstra Tjällmo var ’tätbefolkat’ visas av att en av de tre första skolorna i Tjällmo socken byggdes vid Labbetorp redan i början av 1800 talet strax efter det den svenska allmänna folkskolereformen hade beslutats. Alla barn skulle då lära sig läsa och skriva, något som tidigare var förbehållet de mer välbeställda, tex bergsmännens barn.


De äldsta förfäderna.
 
På följande karta visas Marias och Magnus förfäders födelseplatser.

På kartan visas var förfäderna föddes, dvs var deras föräldrar då bodde.
Mödrar och döttrar visas i Rött och fäder och söner i Blått.
Observera att om en familj flyttade mellan olika boställen visas inte detta. Detta framgår av uppgifterna i släktdatabasen.

Födelseplatserna för de äldsta förfäderna till 382 Magnus Andersson och 383 Maria Ericsdotter norr om sjön Roxen. Dvs före det de gifter sig i Sliparhyttan 1791. Bakgrundskartan är en vägkarta från 2010.

 (382) Magnus Anderssons förfäder, släktträdet  Del 2, sid 2:6

Förfäder på Magnus fars sida har hittats tre generationer tillbaks. Och på olika platser inom Hällestads södra bergsslag och med den äldsta, Magnus farfars mor (3057) Carins föräldrar, vigda 1671 i Vånga kyrka.

Dessa generationer var med säkerhet involverad i olika delar av arbetsmomenten för framställning av tackjärn, exv malmbrytning, skogsavverkning, kolning, transporter under snö- och isvintrar samt järnhyttedrift. Och för den odling och djurdrift som krävdes för familjernas behov.
Samtliga boplatser hade sin egen hytta för utsmältning av järn. I intilliggande vattendrag fanns vattendrivna hammare.


(383) Maria ’Maja’ Ericsdotters förfäder i Vånga bergsslag.  
Se släktträdet  Del 2, sid 2:6 och 2:7.

(383) Maria föddes i byn Sätra i Vånga socken. Hennes far (766) Erik Nilsson (1732-1793) uppges som ’Bergsman’, dvs han ägde en gård i byn Sätra där gården innehade rätt att bryta järnmalm och framställa en viss mängd sk. tackjärn.

Så gott som alla födelseplatserna (boplatserna) låg ute på Vånga odlingsmark nedanför den öst-västliga bergsförkastningen som löper mellan Östersjön bort till Motala vid Vättern.
Järngruvorna, smälthyttorna och kolningsplatser låg ovanför (norr om) förkastningen. Medan vattenhamrarna oftast fanns i själva förkastningens vattendrag.

Genom att järnmalmsprivilegierna skapade bra inkomster till familjerna stannade man kvar på boplatsen generation efter generation och såg till att ägandet stannade kvar hos generationernas barn på bästa sätt.
Släktträden som olika släktforskare publicerat visar att detta var ett allmänt familjebeteende.

Järnmalmsprivilegierna i Vånga bergslag drogs in 1830 då man inte längre hittade bra järnmalm.

Några av förfäderna:

Förfäder med 'mitt'  mtDNA

Följer man Majas mor (767) Annika Simonsdotters (1733-1789)  förfäder bakåt tre generationer till (6143) Margareta Jöransdotter (ca1640-1728) kommer man till den äldsta person jag hittat som bör ha burit samma mtDNA typ,  Ursula 5b2   (U5b2a1a1)  som min mamma Märta hade. Och som min syster Wivi och jag har.

Anmärkning:   Eftersom forskningen inom mtDNA fortgår kontinuerligt och mer detaljer/varianter hittas ändrar forskarna då och då på sin klassificering. Detta ändrar inte på något annat än på hur en viss variant definieras i forskningen i förhållande till alla andra varianter man hittat.

Att min grupp är och kommer att förbli  Ursula 5 är säkert , kanske också Ursula 5b. Hur undergrupperna inom denna grupp sedan kommer att benämnas framåt i tiden får vi se. (i dag ...2a1a1)

Jag har försökt söka efter ytterligare kunskap om med vem och när den äldsta personen i denna min  mtDNA-grupp har kommit till Sverige. Har dock konstaterat att detta är helt omöjligt! Och att så kommer det att förbli för all framtid. Forskare kan med viss osäkerhet identifiera var och när gruppen först uppstod bland alla våra förfäder.


En legosoldat bland förfäderna

Annikas far (1534) Simon Servaskij Göransson (1685-1781) var en ’legosoldat’ som kom till Sverige med kung Karl XII armé när denna återvände till Sverige efter slaget vid Poltava i juni 1709.
Han följde med den besegrade armen och kan senare ha deltagit i andra krig innan han till slut bosatte sig i Vånga. Han gifte sig första gången 1722 och arbetade med de olika arbetsmoment som ingick i järn- och skogshanteringen, jordbruk och boskapsskötsel.

Andra forskare har via militära register letat fram att Simon troligen var från en plats i dagens Rumänien. I vilket rike han bodde när han som ca 20-åring tog värvning i Karl XII arme har jag inte helt kunnat klara ut. Ev härstammade han från den tysktalande befolkningen som tillhörde ’Transsylvaniska Saxarna’ som kom till Kronstadts området flera århundraden tidigare.  Se Wikipedia för fler detaljer.


De äldsta  förfäderna i denna släktgren

Följer man (383) Maja Ericsdotters far  (766) Erik Nilssons (1732-1793) förfäder, längst ner på sid 2:7 i släktträdet Del 2, bakåt så långt andra forskare publicerat uppgifter, fann jag (24 525)  Olof Persson/evPålsson (ca1500-1559)  som är 10 generationer före min momor Selma.  Överst sid 2:7.
(Anm  de tillgängliga kyrkböckerna når tillbaks till året 1659.)

Via dessa forskare har jag förstått att Olof på sin tid var en betydande person i Vånga socken.
Olof finns hos dessa släktforskare – och flera andra -  oftast i flera släktgrenar inom Vånga socken. Liksom i mitt släktträd.

Olof skall ha burit titlarna   Bergsman, Nämndeman, Bergsfogde och Länsman. Vilket tyder på inflytande långt utanför socknens gränser.
Också hans söner hade betydande uppdrag utanför Vånga. En var riksdagsman i Stockholm och en Länsman i Finland. Olofs döttrar blev gifta med Präster.
Järnframställningen inom Vånga bergslag var således av betydelse för svenska riket  (kungen och rikets styrelse).

På internet hittar man berättelser och uppgifter om olika äldre platser i Vånga området.


Lite om      
Järnframställning inom Sveriges gränser.


Inom Sveriges nuvarande gränser tycks järn börjat utvinnas några hundra år före vår nuvarande tideräkning (År 0).
Det man då använde sig av var små koncentrerade järnoxidförekomster i myrar och sjöar. Järnoxiden reducerades på olika sätt till användbart järn.

Den rikare ’bergmalmen’ tycks ha börjat utvinnas från 11-1200 talet och då främst i Bergslagen och i nordligaste Uppland.

Ett område där man också fann järnmalm var i nordöstra delen av nuvarande Östergötlands län. Områden som senare blev kallade Hällestads bergslag respektive Vånga bergslag.

De som kom till Vånga kom troligen från Bergslagen/Dalarna. Vångas allmogedräkt bär nämligen många drag från Dalarnas.
Bergsmännens klädedräkt i Vånga bergsslag. En teckning av Nils Månsson Mandelgren.


































Den äldsta dokumenterade järnleveransen från Vånga är från 1400-talet då järn levererades till bygget av domkyrkan i Linköping.

På internet hittar man beskrivningar om järnhanteringen i Vånga och Hällestads bergslag.
Inom dessa områden utvann man sedan järn fram till ca 1800 då den lönsamma malmen var slut. Bearbetning av järn, smide, fortsatte inom området i mindre omfattning fram till 1900 talet.




Besöker man Vånga-området i dag kan man se lämningarna efter gruvorna, hyttor, slagghögar och kolbottnar.

Riksantikvarieämbetets karttjänst 'Fornsök' på internet (raa.se) visar var man kan hitta olika lämningar.

-------------------------

Flertalet platser som nämns på bloggen är utmärkta på kartan - länk till höger
Bilderna i denna blogg finns i bildarkivet - länk till höger.
Uppgifter om Maria, Magnus, deras barn och alla funna förfäder finns också i min databas på Rootsweb. Börja hos Maria ’Maja’ Ericsdotter, länk.

Ritade släktträd där Maria och Magnus visas med sina förfäder finns i mitt arkiv för Östergötland och via länken Släktträd Östergötland.
Maria och Magnus har där nummer 383 resp. 382. Längst ner på Del 2, sid 2:6.

I släktträdet Del 1 återfinns min mormor (23) Selma längst ner på sid 1:2.